Gamla hbt-personer i stort behov av ett värdigt liv

Gamla hbt-personer i stort behov av ett värdigt liv

De flesta är fortfarande skräckslagna för att bli avslöjade, menar han, och tillägger att det behövs mer förståelse. Gamla hbt-personer har ett stort behov att få träffa likasinnade eftersom de inte har fått vara sig själva.

Stiftelsen Gaysol startade 1994 med Nisse Olofsson i spetsen som kämpade hårt för att få igenom önskemål om olika slags äldreboenden och omvårdnad för hbt-personer. Men fem år senare slocknade styrelsearbetet på grund av en ny stiftelselag där de var tvungna att skrapa fram minst 50 000 kronor för att få bilda den nya lagens styrelse, vilket misslyckades.

– I dag är Gaysol vilande men lever kvar som stiftelse. Intresset har absolut inte upphört, men vi är alla väldigt gamla och ingen av de yngre är intresserade av frågorna, förklarar Nisse Olofsson.

Under åren har Gaysol fått många olika anbud från Stockholms Stad på villor i mångmiljonklassen. Detta var naturligtvis orimligt, men då tyckte stadens politiker att de hade gjort sitt, berättar Nisse Olofsson med en suck.

Tanken med Gaysols arbete var att de ville ha tre olika boendeformer för äldre hbt-personer. Alternativ ett var ett enkelt kollektiv med gemensamt kök, matsal och badrum. Alternativ två var en del av ett servicehus, där modellen är att sköta sig själv, men att det finns möjlighet till matservering och tillgång till distriktssköterska. Alternativ tre, ett sjukhemsboende, där hbt-åldringar kan få vård på rätt sätt.

– Nu finns det en stor brist på kompetens hos personalen, och det förekommer mycket dold diskriminering. Jag har ett exempel från verkligheten där personal pratade nedlåtande om en homosexuell man med ord som ”Den där jävla gamla bögen”, säger han och skakar på huvudet.

Nisse Olofsson har sett och hört andra exempel på diskriminering också, eftersom han själv varit runt och hälsat på många gamla. Ett problem är att många äldre bögar blir helt isolerade och har ingen att prata med. Han menar att kvinnor oftast har lättare att få kontakt med andra kvinnor, medan det är svårare för män att närma sig män. En man han känner råkade ut för just detta och blev sittande ensam i sin hörna, och de andra männen kallade honom för ”den där bögen”.

Men, påpekar han, det finns förstås bra personal också. Som tur är hör de dåliga till undantagen. Han konstaterar dock att behovet av hbt-boenden är stort och att utbildning av personalen verkligen behövs.

En som liksom Nisse Olofsson vill slå ett slag för hbt-utbildning av vård- och omsorgspersonal är undersköterskan Yvonne som jobbar inom Carema äldreomsorg. Yvonne är själv öppet lesbisk och tycker det är skrämmande att inte hbt-kompetens fanns med i den vårdutbildning hon själv gick för fem år sedan. Hon påpekar att det speciellt behövs utbildning bland många invandrare, där det ofta är vanligt med starka fördomar mot hbt-personer. Yvonne har själv mött personer under utbildningen med invandrarbakgrund som uttalat inte ville jobba bland annat som personlig assistent hos en homosexuell person eftersom de tyckte det var äckligt.

Ska man nu också kunna välja bort sexualkunskap i skolan så går utvecklingen åt fel håll, menar hon.

– Jag känner mig väldigt orolig för egen del också, för hur det ska bli i framtiden. Ska man själv behöva stå ut med att kanske bli hånad och särbehandlad av personalen, funderar hon. Även om jag är öppen nu så är jag tveksam om jag kommer att vara det om jag hamnar på en vårdinstitution. In i garderoben igen?

Nisse Olofsson var med och andordnade gratis kurser för hemtjänstpersonal under år 2000. Sedan dess har han bara haft 1-2 kurser. Han tror att ointresset beror på att personalen tycker att de har så mycket annat att engagera sig i. Nisse Olofsson var med och myntade ordet ”homokompetens”, och var med och skrev i en motion från Håkan Jörnegård (v) år 2001 att den utbildningen skulle gälla all vårdpersonal, även inhyrd. I princip alla partier var välvilligt inställda, men i beslutet framgick att ”det åligger varje chef inom vården att tillse att underställd personal får sådan utbildning”.

För egen del skulle Nisse Olofsson gärna bo i ett servicehemboende tillsammans med sin make Pelle Jansson. De ”partnerskapade” sig år 1995, för att använda Nisse Olofssons egna ord, och dessutom som det första paret i Sverige. Han har själv varit öppen sedan snart trettio år tillbaka och 1987 bildade han aktionsgruppen Gayseniorerna.

Avslutningsvis påminner Nisse Olofsson om att vi alla måste hjälpas åt att skapa värdighet åt gamla hbt-personer.

Fakta Gaysol
Stiftelsen Gaysol grundades år 1994.

Förutom Nisse Olofsson själv bidrog flera aktiva organisationer med ekonomiskt stöd till Gaysol. Dessa var: Aktionsgruppen homosexuella pensionärer, EKHO-Stockholm, Gay-moderaterna, Golden Ladies, Homosexuella liberaler, Homosexuella socialdemokrater, Homosexuella socialister i Stockholm, RFSL-Stockholm, Seniorgruppen RFSL-Stockholm.

I dag är stiftelsen Gaysol vilande av ekonomiska skäl, men information finns att få av informationssekreteraren Nisse Olofsson.

På Qruiser finns klubben Urania för engagerade i att skapa ett äldreboende för hbt-personer:

Läs tidigare artikel i serien HBT på äldre dar: