Paret träffades på nätet när Igor bodde på en flyktingförläggning i Jönköping.
– Vi flyttade först ihop som vänner. Han kunde inte bo kvar på förläggningen där han blev trakasserad av andra asylsökande eftersom att han är homosexuell. Efter några månader hade vår relation vuxit och blivit seriös, berättar Martin.
De båda makarna är helt bestörta över beslutet. I två år har de arbetat för att kunna fortsätta sitt liv tillsammans utan att lyckas.
– Först sökte han asyl på grund av sin läggning, men fick avslag efter ett år. Vi gick då vidare till Migrationsdomstolen och sedan även till Migrationsöverdomstolen för att överklaga, men ingen av dem ville ta upp ärendet. Samtidigt ansökte Igor om arbets- och uppehållstillstånd med anknytning till mig, men de ville inte ta emot ansökan. I april gifte vi oss på Rådhuset i Malmö framför vänner och familj. Men Migrationsverket har en regel om att ansökan ändå måste göras från hemlandet, med undantag för heterosexuella par med barn. Det känns otroligt orättvist. Vi har kämpat och kämpat med hopp om att det ska lösa sig, och nu rasar allt, säger Martin.
Igor är noga att poängtera att paret har gjort allt rätt.
– Det är många som gifter sig för att få asyl och inte ens ser sin make efter det. Jag gifte mig med min pojkvän för att jag älskar honom, jag skulle göra allt för att hålla ihop min familj. Men ändå separerar de på oss.
Efter Igor har återvänt till Serbien har han rätt att söka uppehållstillstånd igen på grund av sin anknytning till Martin. Men först måste han leva i osäkerhet i två år.
– Det är farligt för mig att leva i Serbien. När folk fick reda på att jag var bög spred det sig över hela staden. Folk stod utanför mitt hus och skrek att jag skulle dö. Vart jag än gick var det alltid någon som stod redo att mobba och förnedra mig.
Två gånger blev han attackerad och svårt misshandlad. Men av rädsla för polisen vågade han inte anmäla. Något som kom att bli hans stora fall enligt Migrationsverket.
– Om jag hade anmält trakasserierna så hade jag haft ett papper som bevisar hur farligt det är för mig att leva i Serbien. De säger att det inte är tillräckligt farligt för homosexuella att vistas där. Men de har fel.
För tre veckor sen kom läkarbeskedet att Igor har Latent TBC. Det är ett livshotande tillstånd utan rätt behandling. Vilket han inte har råd med i Serbien.
– Min sjukdomsstatus gjorde inte någon skillnad för dem. Jag har försökt med allt nu och jag vet inte vad jag ska göra. Migrationsverket har varit så kalla. Mitt liv hänger i deras händer och de stänger mig ute på grund av att jag inte vågat polisanmäla.
När han kliver av planet på fredag är framtiden osäker för tjugoettåringen då trakasserierna sannolikt fortsätter och med en familj som stängt dörren för honom på grund av hans läggning.
– Jag har levt mitt liv i Sverige som öppet homosexuell till 100 procent, och nu tvingas jag in i garderoben igen och låtsas som jag aldrig varit här, säger Igor.
Uppdaterad 2018-05-02
