”Man sticker ut i ö-vik”

Stefan är 29 år, gay och bor i Örnsköldsvik, eller Ö-vik som de säger däruppe, en stad som ofta klassas som Sveriges mest homofobiska stad. Stefan har även en CP skada sedan födseln:
– Det är många som blir förvånade när jag säger att jag har en CP-skada, den gör att musklerna i mitt ben drar ihop sig, så jag går lite annorlunda, men det betyder inte att jag är förståndshandikappad.
Vilka fördomar finns det mot personer med CP-skada?
– Det är hur mycket som helst, jag ser det dagligen när jag bara går på stan eller pratar med nya människor.
– Jag minns när jag och mina kompisar var på väg hem efter en kväll på puben, jag går ju lite annorlunda och vi mötte ett gäng med killar som sa: Men vad fan är det för fel på dig då, är du CP eller?
– Mina vänner blev helt rabiata och undrade hur de kunde häva ur sig något sånt. Jag hade varit hos läkaren tidigare under dagen, så jag öppnade bara min väska och gav dem min journal. Läs på så kan vi prata sen, sa jag. De blev chockade, bad om ursäkt och avlägsnade sig snabbt.
– Är man CP-skadad så ska man vara lite koko i huvudet, det är så folk har fått lära sig, och det är helt fel. Jag är rörelsehindrad, inte förståndshandikappad. Skadan sitter i huvudet, men det påverkar bara mina ben.
Stefan var 19 år när han kom ut som gay, men han visste egentligen hela tiden att han föredrog killar. Han lekte exempelvis med dockor och gillade sånt som inte var så ”pojkigt”.
– Men jag hade svårt att erkänna det för mig själv, och trodde därför att jag var straight, och det har ju Ö-vik bidragit till.
Hur menar du?
– Det är ju smått homofobisk här, och det är inte alltid så lätt att vara både gay och CP-skadad i en liten stad. Man sticker ut.
– Det är många som inte vågar komma ut, och istället väljer att gå under radarn, men det håller på att förändras, 90-talisterna har gjort en vändning.
Hur kändes det att komma ut då?
– Det var en befrielse, alla pusselbitar föll på plats. Den första jag kom ut för var min äldsta kusin, vi satt i bastun, jag sa bara rakt ut att jag var gay. ”Nämen Stefan det har vi vetat hela tiden, blev svaret”.
– Det var bara en stor jävla fest när jag kom ut, äntligen kan Stefan börja leva som han vill, sa min familj.
Hur går raggandet?
– Jag vill få killen att lära känna mig först, så jag berättar aldrig att jag har en skada direkt. Sen om det blir aktuellt får oss att ses berättar jag, det är inte alla som klarar av att jag har en CP-skada, och då får de gå vidare. Jag hade en dejt nu i veckan, och jag tror vi ska ses igen, så raggandet går utmärkt.
Vad gillar du för killar?
– Intelligenta, jordnära men smått galna, jag gillar verkligen livsglädje. När det kommer till utseende så tittar jag mycket på ögon, sen får han gärna ha lite muskler.
Vad vill du skicka ut för signaler till gayvärlden?
– Min CP-skada är inget hinder för mig och det vill jag att andra i liknande situation ska veta. Om Stefan kan så kan jag också, så ska folk tänka! Folk tror ibland att jag inte kan ha sex, men det kan jag absolut, det är bara att utforska och ha roligt.
Vad har du för förhoppningar på framtiden?
– Att jag ska träffa Mr Right och få barn. Så vi kan må bra och ta hand om varandra, säger Stefan.

På Qruiser heter Stefan s1987