Under torsdagen publicerade Socialstyrelsen rapporten ”Psykisk ohälsa bland personer i samkönade äktenskap”. Det är en till stora delar dyster läsning där förekomsten av riskbruk och beroende, ångestsjukdomar och depressioner är tydligt högre bland individer i samkönade parrelationer än bland olikkönade
– Vi ser en betydligt högre förekomst av psykisk ohälsa och användning av psykofarmaka bland hbtq-personer, vilket kan tolkas som ett tecken på stressrelaterad ohälsa i gruppen, så kallad minoritetsstress, säger Johanna Jupiter, ansvarig för hbtq-frågor på Socialstyrelsen.
I rapporten har det framkommit att män i samkönade relationer hade i större utsträckning allvarliga psykisk sjukdomar som psykos än män i heterosexuella äktenskap. Öven ökad dödlighet på grund av självmord och hiv/aids noteras bland samkönade par än bland olikkönade.
Studien har genomförts under 1995 till 2011 och baseras på drygt 1,3 miljoner individer i olikkönade äktenskap och 10 000 i samkönade äktenskap.
I en stor del av de jämförande materialet är förekomsten av psykisk ohälsa klart högre för personer i samkönade äktenskap.
I rapporten framkommer att hos kvinnor i 30-årsåldern som lever i samkönade äktenskap var förekomsten av riksbruk upp till sex gånger högre än bland övriga gifta kvinnor i samma ålder. Riskbruket utgjordes framför allt av alkohol.
För männen i samkönade äktenskap är det främst allvarlig psykisk sjukdom som exempelvis schizofreni eller liknande tillstånd som sticker ut.
– Det behöver inte betyda att gruppen generellt har en ökad risk för schizofreni, utan snarare att gruppen har en ökad risk för stress som kan påverka och utlösa sjukdomen, säger Socialstyrelsens utredare Peter Salmi.
Utredarna menar att resultatet är ett utslag av den ”minoritetsstress” som hbtq-personer utsätts för. Om det höga bruket av alkohol hos kvinnor jämför Johanna Jupiter med tidigare studier.
– Resultatet ligger i linje med tidigare studier där alkohol visat sig vara ett sätt bland homo- och bisexuella kvinnor att hantera den stress de utsätts för, det vill säga en slags självmedicinering, säger hon.
Utredarna menar att samhället underskattat den psykiska ohälsan i gruppen.
– Det är angeläget att höja kunskapen om villkor och levnadsförhållanden och minska hälsoskillnader för gruppen. Resultatet kan ge underlag för förebyggande insatser och stärka det hbtq-främjande arbetet som pågår i kommuner, landsting och organisationer, säger Johanna Jupiter.
De får medhåll av RFSL som idag påminner om tidigare krav på åtgärder.
– Resultaten från studien ger ytterligare stöd åt det vi krävt i många år: riktade insatser krävs för att komma tillrätta med den psykiska ohälsan, kommenterar Christian Antoni Möllerop, vice förbundsordförande för RFSL och lyfter såväl suicidprevention som psykosocialt stöd och stöd för att komma ifrån ett beroende.
– Vården måste också bli bättre på att fånga upp och behandla de som redan lider av psykisk ohälsa, riskbruk och beroende. För att detta ska ske krävs strategiska insatser som satsar specifikt på gruppen och deras behov, säger han.
Uppdaterad 2016-11-24
