– Jag blir otroligt varm i hjärtat av att mina texter har knutit ihop drabbade i Liberia med läsare i Sverige.
Grattis Magda, du fick priset ”Årets journalist” igår kväll på Svenska tidskrifters gala, kan du beskriva kvällen och känslorna?
– Det här är reportage som jag har varit beredd att dö för. Men de gav mig livet. Människorna i Liberia har visat mig vad liv, död, medmänsklighet och mod handlar om – långt bort från vår ytliga vardag. När jag fick priset tänkte jag på barnen i Liberia som har förlorat allt och alla, och ändå kämpar på och skrattar och går till skolan och försöker bygga en framtid. Jag tror aldrig att jag kommer förstå hur de klarar det. Priset som jag fick i går ger jag till dem.
”Empati” och ”medmänsklighet” var ledord i motiveringen, hur fint var inte det?
– Jag blir otroligt varm i hjärtat av just det – att mina texter har knutit ihop drabbade i Liberia med läsare i Sverige. Att de har blivit som en bro mellan de här två världarna. Och bevisat att människor visst bryr sig ”om barnen i Afrika”. Vilket mediechefer ibland har en föreställning om att läsare inte gör, eftersom det ligger så långt borta och de tror att det inte går att identifiera sig med deras verklighet. Men för mina läsare har det inte alls spelat roll om Gloria, som är ett av de drabbade barnen, hade bott i Västerås eller i Monrovia – de har sett henne som den hon är, ett utsatt barn som har gått igenom mer i livet än någon skulle behöva göra, och känt med henne. Det är empati och medmänsklighet på riktigt. Alla dessa enstaka livsöden och alla dessa enskilda personer som känner smärta, sorg och glädje på precis samma sätt som du och jag gör.
Hur firade du eller hur ska du fira?
– Jag har firat genom att skåla i champagne för alla hjältar i Liberia.
På söndag börjar ditt reportage från Rumänien på Expressen där du levt som du säger ”i helvetet på jorden” i Bukarest… Hur var den resan?
– Fruktansvärd. Jag har jobbat i Afrika och i Centralamerika. Jag har sett mördade, torterade barn. Jag har träffat flickor som tvingats se på när deras mammor blir våldtagna av beväpnade män. Men jag tror aldrig att jag har gråtit så mycket som i Rumänien. Det är ett otroligt hårt samhälle där alla roffar åt sig vad de kan för att kunna ställa mat på bordet – och de som lever i socialt utanförskap, som fattiga, mentalt sjuka, homosexuella, prostituerade, missbrukare, hemlösa) får ingen som helst hjälp. Resonemanget är att det är slöseri att lägga pengar på insatser och att det är bättre att låta dem dö. Barn växer upp bland sprutnarkomaner, de dör i överdoser när de är 13 år, de lever i kloakerna under staden. Helt ensamma och helt bortglömda. Det är en skam för Rumänen och det är en skam för EU. Jag är chockad och – om jag ska prata klarspråk – jävligt förbannad.
Och vad väntar härnäst.
– Jag håller på med ett mycket spännande projekt, en annan plats som jag har bott på i några veckor, och som jag ska fortsätta med längre fram. Jag får inte avslöja något än men det ligger mycket närmare än vad jag tror någon kan gissa…
Här är juryns motivering till priset:
”God journalistik tappar aldrig det empatiska ögat: insikten att hur stora skeenden det än rör sig om så är det enskilda människor som drabbas. En och en. Årets journalist har skildrat en av vår tids katastrofer utan att devalvera det grundläggande budskapet om medmänsklighet. Vinnare är Magda Gad.”
Uppdaterad 2016-12-14
