Enligt kriminalinspektörerna Mark Tingvall och Karin Hagman, som också är med i Kriminalvårdens hbtq-förening är hot och trakasserier, ibland också våld, mot intagna hbtq-personer ingen ovanlighet.
– Fängelsemiljön är som en egen liten värld, där det är svårt att vara privat, säger Mark.
– I fängelser blir status, grupptillhörighet och hierarkier viktigt. Hbtq kan användas för att trycka ner andra intagna och homosexuella placeras många gånger längst ner i hierarkin, säger Karin.
Kan man komma ut i svenska fängelser?
Karin: Det är ovanligt, men det finns de som gör det. Ens val beror delvis på ens status och gängtillhörighet.
Bland kvinnor är snarare problemet att de inte vågar berätta att de har en relation med en annan intagen, eftersom de då riskerar att omplaceras. Enligt lag får man inte ha ett förhållande i fängelser, oavsett läggning och könstillhörighet.
Hur lika är kvinnoanstalterna i Sverige och Orange is the new black?
Karin: Det är ändå rätt likt, även om karaktärerna i serien är tillspetsade.
Blir anställda inom Kriminalvården hbtq-utbildade?
Karin: Ja, Kriminalvårdens hbtq-förening har tagit fram en utbildning. Men vi som utbildar gör det på vår fritid och det är bara de som vill som utbildas.
Om en intagen blir utsatt för hot kan hen omplaceras till en ny anstalt eller avdelning. Även den som begår brottet ska omplaceras.
– Men många gånger är det hela gäng som hotar och förtrycker och då blir det svårare, säger Karin.
I Turkiet funderar man nu på att införa ett så kallat pink prison, ett fängelse enbart för hbtq-personer. Men det tror varken Karin eller Mark är en bra idé.
Karin: Nej, man får inte föra register över personer. Skulle man göra det riskerar det att bli som under andra världskriget.
Mark: Det är ingen bra idé alls, ska de intagna då ha rosa trianglar på sig?
Vad krävs för att förbättra de intagnas situation?
Karin: Man måste börja med personalen, bra utbildning leder till bättre bemötande och större kunskap om hbtq-intagna.
Uppdaterad 2020-10-22
