Vi kan kalla honom William. Han ler brett och talar om hur bra han mår nu. Han har jobb, arbetar för RFSL Newcomers och har dans- och modelluppdrag vid sidan av. Dessutom har han hittat en lägenhet.
Men livet kändes inte särskilt ljust, när han bodde på ett asylboende i Alfta, utanför Bollnäs.
– En gång blev jag antastad av en 55-årig man när jag låg och sov. Trots att jag var orolig för att berätta, så polisanmälde jag, men polisen gjorde inget.
Han vittnar om en vardag där han ständigt blev kallad ”faggot” och andra män frågade om han inte skulle ha lite kuk.
– Sexuella trakasserier och hat var en del av min vardag och jag kände mig aldrig trygg på asylboendet, trots att jag fick byta rum flera gånger.
Hur ser situationen ut för andra hbtq-personer som söker asyl i Sverige?
– Nästan alla som jag känner har upplevt liknande saker som jag. En vän till mig blev mordhotad med kniv och två homosexuella landsmän från Makedonien återvände hem, eftersom de ansåg att till och med Makedonien är säkrare än Sverige, trots att det inte går att leva öppet där.
Vad är lösningen?
– Jag önskar att svenska hbtq-personer kunde öppna upp sina hem för asylsökande, så att det finns säkra platser. Ett annat alternativ skulle kunna vara särskilda hbtq-boenden. Det är viktigt att få känna sig hemma och kunna dela erfarenheter. På boendet i Alfta kunde jag inte prata med någon.
Uppdaterad 2021-05-03
