Israel är för många en sommardestination och vida känt bland homosexuella för sin årliga Pridefestival, men faktum är att landets klimat är gynnsamt året runt och antalet soldagar överstiger 300 årligen.
Tel Aviv påminner mycket om San Francisco när det gäller befolkningens sammansättning. Vissa källor menar att en så stor andel som cirka 20–25 procent av stadens invånare är hbtq och detta bekräftas i någon mån när man ser det stora antalet gaypersoner spatserandes hand i hand på stadens nerv, lyxboulevarden Rothschild, ibland även med barnvagnar. På ytan verkar Tel Aviv vara en idyll för hbtq-grupper, men hur är det egentligen i verkligheten?
I samband med att Tel Aviv Gay Winter Festival arrangerades för första gången fick jag möjlighet att tala med två nyckelpersoner inom den israeliska hbtq-rörelsen.
Och även om Israel har kommit långt när det gäller rättigheter för hbtq-personer finns det fortfarande kritiska röster. Ett exempel är aktivisten Nisan Almog, som menar att det fortfarande finns områden att förbättra, speciellt när det gäller situationen och ställningen i samhället för transsexuella och andra minoritetsgrupper, som druser och araber/palestinier.
Nisan har många yrken och uppdrag men menar själv att det arbete han håller främst är att skapa plattformar för politisk dialog, mellan alla parters, både judar och araber, oavsett läggning. Nisan drivs av ett socialt patos där han känner för alla minoriteter, alla ska helt enkelt med på skutan och ingen ska lämnas ohörd eller därhän.
Nisan menar att vissa israeliska hbtq-grupper är mer utsatta för rasism och social utslagning än andra. Hbtq-personer som är immigranter, druser och araber, drabbas, enligt honom dubbelt, dels på grund av att vara en del av en minoritetsgrupp och en andra gång på grund av att vara homosexuell eller lesbisk i ett samhälle som inte generellt välkomnar dig och erkänner dina behov.
– Tel Aviv må vara en inkluderande stad för homosexuella, inte minst med tanke på de partyn som tillägnas arabisk och östlig musik och välkomnar människor från olika bakgrunder och åldrar, men ändå, vårt samhälle lider fortfarande av främlingsfientlighet, strukturellt våld, åldersdiskriminering och rasism, säger Nisan.
När jag inflikar att det senare tyvärr är något man upplever i mer eller mindre alla länder, så bekräftar han det, och menar att detta, om något, är en kamp vi som minoritet måste ta och kämpa för så att det får ett slut. Han vill dock gå ett steg längre och börja tänka på hbtq-rättigheter i ett större sammanhang av mänskliga rättigheter.
– Vi bör sträva efter att skapa en global solidaritet och broderskap mellan olika grupper, och Tel Aviv, som en stad som lockar såväl israeler som icke-israeler från alla bakgrunder, kan vara ett bra ställe att börja denna förändring på.
Nisan avslutar med att säga att även om mycket positivt har hänt inom hbtq i Israel – landet är ju det mest liberala på detta område i Mellanöstern – har han sina dubier kring om det är rätt av den israeliska staten att via ”Pinkwashing” uttrycka stöd för hbtq-rörelsen när staten enligt honom använder detta för att passa sin egen agenda, som är att locka fler hbtq-personer till Israel.
Om Tel Aviv Gay Winter Festival, som för första gången arrangerades av staden Tel Aviv under jul- och nyårshelgerna 2014, är en strategi gällande det ovan nämnda, återstår att se.
En person som brinner för att visa upp Tel Aviv i all sin galaprakt är Shai Doitsch, talesman för Aguda, den israeliska hbtq-rörelsen, som förra året fyllde 40 år. Jag träffade honom på ett café på Rothschild-boulevarden för ett samtal gällande Aguda och hans roll inom organisationen. En av hans främsta arbetsuppgifter är att resa runt till olika Pridefestivaler runt om i världen för att informera om Aguda och inbjuda grupper att delta i Tel Avivs Pridefestival.
Han menar att det ibland är svårt att få inbjudningar från andra Pridefestivaler av politiska skäl och att organisationen fortfarande får jobba hårt med att slå hål på fördomar. Han ser Aguda som en opolitisk rörelse och säger att en av organisationens främsta framgångar har varit att få stopp för diskrimineringen av homosexuella.
Han nämner bland annat Adir Steiner, som efter långa juridiska strider till slut fick rätt till änklingspension när hans make, som var officer i den israeliska armén, dog.
Han är också stolt över att Aguda var världens första hbtq-organisation som letts av transsexuella Nora Greenberg. Det menar Shai innebar ytterligare ett steg närmre ett erkännande av transsamhället. Nora leder inte längre Aguda, men är fortfarande aktiv inom organisationen och jobbar för de israeliska transpersoners rättigheter. Områden som Shai menar man kan göra ytterligare förbättringar på är hur man internt kan få transpersoner, såväl kvinnor som män, att ta en mer aktiv del i rörelsen. Han vill dock inte uttala sig om landets övriga hbtq-minoriteters situation.
I samband med årets Pridefirande i Tel Aviv kommer även The LGBT – 40 years of Pride Conference att firas med pompa och ståt den 9-11 juni. Inbjudna är världens hbtq-ledare. Konferensen organiseras av israeliska Aguda och Wider Bridge, en nordamerikansk pro-israelisk hbtq-organisation, och dess syfte är att föra dussintalet representerade länder och samhällsgrupper från hela världen, samman. Oded Frid, VD och ytterst ansvarig för konferensen, menar att den ska ge tillfällen för nätverkande och gynna kunskaps- och erfarenhetsspridningen. Konferensen avslutas lämpligt nog med den fabulösa Tel Aviv Pride-paraden.
Israel har kommit långt när det gäller hbtq-frågor, men som i övriga delar av världen finns det alltid saker som kan bli bättre. En sak är dock säker och det är att Israel är en spännande destination som har allt att erbjuda och lite till. Man känner sig också väldigt säker och trygg på gatorna i Tel Aviv och det är inga problem att ta sig hem från klubbarna till hotellet, även till fots.
Förutom Pride och den nya vinterfestivalen lyfte Shai den nya internationella sport- och kulturfestivalen: TWG2015 mellan den 15-19 oktober. Shai är en av grundarna och basar för festival. Det är fritt för vem som helst att anmäla sig till tävlingarna i sporter som beach volley, figursimning, rodd, vattenpolo, simning, dykning och mycket mer. Med andra ord, ännu en anledning till att packa sin väska med destination Tel Aviv.
Norwegian flyger direkt året runt Arlanda – Tel Aviv och bokar man i tid kan man få en tur- och returbiljett för tusenlappen. SAS flyger direkt från Köpenhamn.
Uppdaterad 2016-12-07
