Homoarkivet: Så lät det i media och riksdagen om homoadoptioner
– Om man drar det till sin spets så är det alltså fullt möjligt för en dömd massmördare att ansöka om adoption, men inte för Jonas Gardell och Mark Levengood. Tydligare än så kan nog inte adoptionslagens paradox beskrivas. Så resonerade en moderat dagen före omröstningen 4 juni 2002 i Dagens Nyheter.
”Glöm inte barnen”
Tiden innan och efter omröstningen haglade uttalandena från båda sidor. Motståndarsidan stod för slagord såsom: Glöm inte barnen, homosexuella kan aldrig vara lika bra föräldrar som heterosexuella och barn vill inte skilja sig från mängden. Förespråkare till homoadoptioner hänvisade till den utredning som gjorts, där fastslogs det att homosexuella var lika lämpliga föräldrar som heterosexuella.
Den 5 juni 2002 var det dags för omröstning i riksdagen. Det tog sex timmar för politikerna att debattera frågan och den moraliska irritationen var påtaglig. Kristdemokraterna var starka motståndare till lagen. De ansåg att den forskning som fanns kring homoföräldrar var bristande, på följande sätt resonerade dåvarande partiledare Alf Svensson:
– Jag vädjar till Sveriges riksdag att se till att adoptivbarn ska slippa uppleva något som alla andra barn garanterat inte behöver uppleva, att enbart ha två pappor eller två mammor.
– Lagförslaget bryter mot FN:s Barnkonvention som ska sätta barnets bästa främst. Adoptioner är inte till för att ge vuxna barn, utan för att ge barn föräldrar. Detta är ett svek mot barnen, fortsatte Svensson.
– Det är fel att göra adoptivbarns situation ännu mer komplicerad genom det sociala stigmat av homoföräldrar. Dessutom kan lagen avskräcka givarländer att adoptera till Sverige. Resultatet skulle drabba heterosexuella adoptivföräldrar och tusentals barn skulle bli kvar i slummen, sa en moderat under debatten.
Anna Kinberg Batra gick emot partilinjen
Vad som egentligen var barnens bästa tyckte sig båda sidorna veta. ”Barn behöver goda föräldrar, men dagens familjer kan se olika ut”, ”Vi kan inte anpassa oss efter andra länders inställning, om ingen tar det första steget skulle aldrig något förändras”, sa Socialdemokraterna.
– Istället för att se till barnens bästa väljer Socialdemokraterna att vara politiskt korrekta, sa en moderat.
Moderaten Anna Kinberg Batra gick dock emot sin partilinje och menade på att det inte var något konstigt att ha två mammor:
– Fördomar ska inte styra lagstiftningen. Man kan tycka att det är konstigt med två pappor eller två mammor, men alla ska ha rätt att prövas som adoptivförälder, sa hon under debatten 2002.
– Alla som röstar nej till lagförslaget kommer jag att köpa Pride-biljetter till”, sa Gustav Fridolin, dåvarande språkrör för Grön ungdom.
RFSL: Vi startar en egen adoptionsorganisation
I en artikel från Metro från 2002 gick RFSL till hård attack mot den största adoptionsorganisationen i Sverige, Adoptionscentrum. Man resonerade på följande vis: Lagen godkänner nu homoadoptioner, men inte adoptionsorganisationerna, vilket i grund och botten gör lagen totalt verkningslös. ”Ett slag i luften” kallade man det.
RFSL beskriver även hur de tänker starta en egen adoptionsorganisation för att stoppa den passiva diskrimineringen. Detta får Adoptionscentrum att reagera.
– I många länder är homosexualitet fortfarande brottsligt, om Sverige förknippas med adoptioner till homosexuella kan det även skada heterosexuellas möjligheter att få adoptera”, sa Adoptionscentrum i uttalande 2003.
Den 5 juni 2002 röstades dock lagförslaget igenom. Det enda parti som röstade helt emot lagförslaget var KD, övriga partier röstade för eller lade ner sina röster.
Om du vill dyka ner djupare i Homoarkivet: Nu kan homosexuella opereras friska, Första artiklarna med homosexuella, Homosexualitet inte längre en sjukdom, Ingen värnplikt för homosexuella
Uppdaterad 2017-04-18
