Jag har en komplex relation till Stockholm Pride. En form av hatkärlek, fast i en mildare variant. Jag har irriterat mig på flertalet saker med festivalen men samtidigt känt värme för den under väldigt lång tid. För min relation med Stockholm Pride har pågått länge, och inte bara som besökare utan också som medskapare. Som långtidsvolontär var jag med och arrangerade Pride House under åren 2006–2008. Många i min närhet har suttit i Stockholm Prides styrelse eller varit långtidsvolontärer inom festivalens olika områden, och vi har med både tårar och skratt slitit tillsammans för att få festivalen att gå ihop.
Jag sitter nu med årets Pride House-program framför mig och konstaterar att det finns flera intressanta punkter. Men Pride House har gått från att vara en egen kulturscen och en spjutspets inom hbtqia-politiken till att bli rätt förutsägbart. Skärpan och bredden finns inte kvar i programmet. Det saknas ett helhetsperspektiv som bara kan tas av den som samordnar programmet. Både i att säkerställa att det finns punkter som tydligt rör H, B, T, Q, I och A men också för att ta till vara på den unika plats som Pride House faktiskt är. House är ett forum där samtal och kunskap verkligen kan fördjupas.
När jag var långtidsvolontär inom Stockholm Pride hade Pride House en programgrupp med omkring 10 personer som var aktiv under nästan ett helt års tid. Gruppen hade i uppgift att skapa ett brett och spretigt House-program med musik, konst, teater, föreläsningar, film, workshops och nya inslag såsom dildokubb, seanser eller talkshow. Programmet skulle spegla communityt, och programgruppen sökte därför upp aktivister, forskare, organisationer eller profiler som vi trodde skulle vilja bidra till det. Saknades det vissa teman var det programgruppens uppgift att motivera personer att hålla sådana punkter. Vi skapade även egna programpunkter och bjöd in internationella föreläsare. Vi tackade nej till en hel del programpunkter, som företag eller politiska partier vars upplägg hade väldigt lite koppling till hbtqia-frågor utan mer handlade om att göra reklam för sig själva. Och vi hjälpte till med upplägg och idéer om arrangörer anmälde alldeles för likartade punkter eller något som kändes lite väl tunt.
Det är lätt att säga att det var bättre förr, särskilt när man inte längre ingår i den inre kretsen för en förening och därmed inte har koll på allt. Men jag tror att det tidigare konceptet för House var till stor nytta. Inte bara för festivalen utan för att skapa förändring som sträckte sig långt bortom Prideveckan.
Programmet var självklart inte perfekt förut heller. Men jag känner att vi till stora delar lyckades med det som var min motivation till att engagera mig inom Stockholm Pride: att göra House queert, roligt, tankeväckande och mer intersektionellt. Vi skulle heller aldrig ha fått för oss att ta betalt av hbtqia-organisationer eller aktivister för att arra en punkt. Hela poängen med Pride är att vi gör festivalen tillsammans som ett community. Alla som är med och skapar programmet förtjänar ett tack från Stockholm Pride för att man ställer upp med sin tid och energi alldeles gratis. Inte som detta år, då hbtqia-organisationer behöver betala för att hålla programpunkter på House. Det är absurt och riskerar att stänga ute viktiga röster.
Eftersom jag vet att människor lägger mycket tid på att arbeta med Stockholm Pride tvekade jag att skriva den här krönikan. Men jag ser behov av att ventilera funderingar om Pride House kan förändras. I grunden handlar det om ramarna för de som har ansvaret för Pride House. Och dessa beror i sin tur på vilka som engagerar sig i styrelsen, som volontärer eller vilka som skriver motioner och röstar på årsmötet.
Vi är egentligen alldeles för många som känner ägandeskap för Stockholm Pride, genom vår historia med föreningen eller våra levda erfarenheter. Vi vill ha festivalen på vårt sätt.
Och kanske är jag orimligt nostalgisk? Men jag hoppas ändå att många ser att Pride House fortfarande har en viktig roll, och vill utveckla verksamheten till något bredare, skarpare och vildare än vad vi sett de senaste åren.
