Davita Nassuna,35, och hennes fru Ebba Westin, 29, befinner sig just nu i en kamp mot Migrationsverket.
Davita kom till Sverige från Uganda i december 2022 som asylsökande. Hon hade suttit fängslad på grund av sin sexuella läggning, men lyckades muta sig ut ur fängelset och fly landet.
Paret träffades på tjejfesten Hera förra året och blev ”blixtförälskade” i varandra. För en månad sedan gifte de sig. Men trots att Davita är lesbisk har Migrationsverket och migrationsdomstolen beslutat att skicka tillbaka henne till Uganda – ett land som är livsfarligt för hbtqi+ personer med en av världens strängaste antigay-lagar.
Hur kändes det när din fru fick avslag från Migrationsverket och migrationsdomstolen?
– Först blev jag och alla runt omkring oss otroligt chockade och ledsna. Både jag och min fru kände en stor rädsla inför vad som kan komma att hända nu. Davita kunde inte komma upp ur sängen och jag tog henne till vårdcentralen för akut bedömning. Nu går hon i terapi och vi tar en dag i taget, berättar Ebba och fortsätter:
– I migrationsdomstolen satt jag närvarande som Davitas flickvän och skrev ett långt brev, men ändå gör de en bedömning att det inte är trovärdigt att Davita är lesbisk. Det känns oerhört diskriminerande både mot min fru att de nekar henne sin sexuella läggning och därmed också min. Jag känner mig sviken av svenska myndigheter och rättssystemet som jag tidigare haft stort förtroende för.
Migrationsverket anser att Davita inte kunnat redogöra tillräckligt detaljerat om sina tankar och känslor kring sin sexuella läggning. De menar att hon därför inte tillhör hbtq+ gruppen i Uganda och kan återvända dit.
– De tar inte alls hänsyn till kulturen i Uganda, att man inte alls pratar om känslor där. Du blir i princip slagen av din mamma om du pratar om ditt psykiska mående, säger Ebba och Davita fortsätter:
– De frågade mig om sex, trots att vi aldrig talar öppet om sex i min kultur, inte ens heterosexuella pratar om sex. De frågade mig ingenting om min sexuella läggning.
Paret är förtvivlade över beslutet och oroar sig över Davitas säkerhet om hon tvingas tillbaka.
Vad kommer att hända om hon utvisas?
– Uganda har några av världens strängaste lagar mot hbtq-personer. Davita riskerar livstids fängelse eller dödsstraff, och samhället i sig utgör en stor fara då folk kan tortera en påkommen hbtq-person utan att polisen ingriper.
Ebba berättar också att Davitas familj har skickat hot och meddelat att hon är ”utesluten ur klanen”.
– Om Davita klarar sig genom flygplatsen i Uganda blir hon troligtvis arresterad av polisen när hon kommer in i landet.
Trots Davitas engagemang i RFSL Västmanland och Rainbow Refugees, samt deras stöd i form av intyg till migrationsmyndigheterna, har inget av det påverkat beslutet.
Nu har Migrationsverket även utfärdat ett inreseförbud till EU och Sverige på ett år på grund av att Davita ännu inte lämnat Sverige.
– Vi fick detta i knät på vårt återvändarsamtal, men hur ska vi ha kunnat boka en återresa när Migrationsverket har henes pass? säger Ebba.
Hur upplever ni att bemötandet från Migrationsverket och migrationsdomstolen har varit?
– Vi har bara träffat en person på Migrationsverket som känts medmänsklig men utöver det har vi känt oss respektlöst behandlade, säger Ebba och Davita fortsätter:
– Min handläggare brydde sig inte om min sexuella läggning utan fokuserade bara på varför ”jag inte berättade när min mamma och pappa slog mig som barn”. Men jag kommer från en kultur där föräldrar ses som ”gudar” och man kan inte anmäla dem någonstans.
Davita blickar tillbaka på en traumatisk händelse med Migrationsverket som triggade hennes PTSD.
– Det var när jag bodde i Västerås. De hade placerat mig i ett hus med bara tjejer. När jag fick det första avslaget på min asylansökan kom det in män helt oannonserat från Migrationsverket, utan att knacka, och skrek ut våra beslut till oss. Det väckte trauman i mig.
Är ni besvikna?
– Vi är oerhört besvikna. Jag som född och uppvuxen svensk känner ett sådant svek från våra myndigheter och rättsväsen. Vi känner oss osynliggjorda och diskriminerade, säger Ebba.
Hur mår ni just nu?
– Vi är oroliga, rädda och förtvivlade över situationen. Vi tar en dag i taget och tar tillvara på alla stunder tillsammans, säger Ebba och fortsätter:
– När jag blickar tillbaka på hela processen har Davita blivit riktigt dåligt behandlad av Migrationsverket och det gör väldigt ont i mig.
Paret står inför en oviss framtid men deras största önskan är att Davita ska få stanna i Sverige och att de ska få rätt att leva tillsammans.
– Vi drömmer om att få starta familj tillsammans och bo ute på landet. Även vår önskan om att starta familj tillsammans berövar Migrationsverket och migrationsdomstolen oss på.
Skriv på namninsamlingen!
Uppdaterad 2024-07-12
