Det var den 24 maj som Manuel Gustafsson skulle ut och festa på Club Queer på Park Lane i Göteborg. Han har varit en trogen klubbgäst i över tio år och såg fram emot ännu en rolig utekväll. Men natten tog en annan vändning.
– Efter stängning vid 05-tiden bestämde jag mig för att ta en taxi hem. Jag tänkte att jag skulle gå bort en bit från klubben för att få ett billigare pris men jag hann bara gå 30 meter tills jag kände en hård smäll i bakhuvudet och föll ned till marken, berättar Manuel till QX.
När Manuel reste sig upp såg han en man med knutna nävar. Han fick ett till slag och därefter minns han inget mer.
– Jag vaknade med ambulanspersonal runt omkring mig. Min kollega hade hittat mig medvetslös på marken, la mig i framstupa sidoläge och ringde ambulansen.
”Det blödde från huvudet och ingen fanns där för mig”
Väl på Sahlgrenska sjukhuset fick 38-åringen ett kallt bemötande från sjukhuspersonalen.
– Jag vaknade upp i ett rum helt själv. Det blödde från huvudet och ingen fanns där för mig och frågade om jag behövde hjälp. Till slut gick jag ut till receptionisten och frågade om någon kunde plåstra mitt huvud varpå hon snäste åt mig och sa ”Det är ingen idé. Läkaren måste sy. Du får vänta”.
När läkaren, efter flera timmar, kom in var även hon väldigt otrevlig mot Manuel. Och när såret skulle sys hade bedövningen inte kickat in än.
– Det gjorde verkligen jätteont. Jag kände att de inte hanterade situationen bra alls.
”Utan konkreta bevis valde polisen att inte gå vidare med anmälan. Det känns frustrerande”
Efter några dagar hemma med hjärnskakning valde Manuel att kontakta polisen. Han ville ha upprättelse och hitta gärningsmannen. Men polisen berättade att fallet skulle läggas ner om det inte fanns något att gå på.
– Jag beskrev hela händelsen och skickade in bilder. Jag såg till och med en bild på en person på Facebook som jag tyckte såg ut som gärningsmannen. Men utan några konkreta bevis valde polisen att inte gå vidare med anmälan. Det känns frustrerande, säger Manuel och fortsätter:
– Det här blir ännu ett trauma för mig för att jag är öppet gay. Och jag kommer att ha ett stort ärr på huvudet för alltid. Det känns inte som att någon har hjälpt mig i det här.
Efter misshandeln har Manuel blivit mer vaksam och kontrollerar om dörren är låst flera gånger om dagen.
– Jag försöker hålla mig sysselsatt för att slippa tänka på det som hände, men rädslan att gärningsmannen ska komma tillbaka är ständigt närvarande, säger Manuel och fortsätter:
– Något som ger mig tröst och styrka att fortsätta framåt är att jag tror på karma. De som gör onda saker får förr eller tillbaka det.
