Sverige sämst i Norden på hbtqi+ frågor: ”Vi måste växla upp arbetet ännu mer”

För några dagar sedan släppte ILGA-Europa rapporten Rainbow Europe Map som mäter hur långt länder har kommit när det gäller hbtqi+ rättigheter. Undersökningen visar att Sverige ligger dåligt till när det kommer till intersexuella och transpersoners rättigheter.
– Det är en viktig undersökning och vi kan inte vara nöjda med det här resultatet. Vi kan inte ha en annan obligation än att vara världens bästa land för hbtqi-personer, säger jämställdhetsministern Paulina Brandberg (L) och fortsätter:
– Det är uppenbart att vi måste växla upp arbetet ännu mer.

Vad tror du resultatet beror på?
– Jag tror att en viktig pusselbit är könstillhörighetslagen. Nu har vi äntligen röstat igenom den, men effekten av den ingår inte i undersökningen. Det är en lagstiftning som är så viktig för de som berörs av den, säger Paulina och fortsätter:
– När jag har mött mina nordiska minister-kollegor har jag skämts över att vi inte har haft lagen på plats. Nu tror och hoppas jag att den kommer att göra stor skillnad – och förhoppningsvis kan vi hoppa upp i listan när lagen trätt i kraft.

Anser du att trans- och intersex-frågor är viktiga?
– Absolut. Jag är glad att vi röstade igenom könstillhörighetslagen men samtidigt känner jag en stor oro över vad diskussionerna kring lagen kan ha orsakat. Det blev väldigt hetsigt och retoriken som användes var förfärlig – att transpersoner jämfördes med pedofiler och så vidare. Vi har ett öppet sår som vi nu måste hantera efter de här diskussionerna.

Hur arbetar Liberalerna med frågorna? Har ni någon plan?
– Vi håller på att ta fram en ny handlingsplan för hbtqi-personers rättigheter och levnadsvillkor som jag förhoppningsvis kommer att kunna presentera senare i år. Vi vill även införa ett totalförbud mot omvändelseterapi. Flera andra länder har infört en sådan lagstiftning så vi vill komma ikapp även där, säger Paulina och fortsätter:
– Vi vill också göra en kartläggning av hbtqi-personers hälsa och levnadsvillkor tillsammans med Folkhälsomyndigheten. Det är viktigt att det sker sådana kartläggningar kontinuerligt – det var alldeles för länge sedan sist. Sedan så tycker jag att det är viktigt att prata om våld i nära hbtqi-relationer – en ganska bortlgömd fråga. Vi pratar ofta om mäns våld mot kvinnor men inte om våld i samkönade relationer.

Undersökningen från EU-byrån för grundläggande rättigheter visar samtidigt att förtroendet för den svenska regeringens hbtqi+ arbete har rasat sedan 2019 och en ”alarmerande” hög andel rapporter om vardagliga trakasserier, mobbning i skolan, hatbrott och fysiskt våld.

Vad vill ni göra för att öka förtroendet?
– Vi måste komma med konkreta åtgärder för de här problemen. Det är ingen nyhet för oss tyvärr. Utsattheten i skolan är något som måste tas på allvar. Sedan tror jag att sociala medier har ett finger med i spelet, säger Paulina och fortsätter:
– Det finns två sidor av sociala medier. Det kan vara en mötesplats för hbtqi-personer som jag tror är jätteviktig. Men det finns även väldigt stora faror med den digitala utvecklingen. När jag lägger ut ett inlägg om hbtqi i sociala medier får jag nästan direkt otrevliga meddelande, hat och trakasserier. Jag kan bara föreställa mig vad man som öppet hbtqi-person behöver ta emot.

Och idag är det internationella dagen mot homofobi. Vad tycker ni är viktigt att uppmärksamma?
– Utvecklingen i Afrika bekymrar mig mycket. Inte minst Ugandas lagstiftning som är horribel – med till och med dödsstraff för homosexualitet. Vi får aldrig ta våra rättigheter för givet i Sverige. Tack och lov lever vi i ett land där det råder stor acceptans men vi måste hela tiden se till att homofobin och hatet mot hbtq personer inte får existera i Sverige.