Fel politisk signal att inte tala om hatbrott

Trots händelserna menar Margareta Lövgren (M), kommunstyrelsens ordförande att det inte skulle röra sig om hatbrott, i SVDs artikel den 22 mars säger Lövgren ”Lyckligtvis är Marks kommun förskonade från den typen av brottslighet” samt att ” Vi människor är ju sådana, att när vi inte vet så kan vi skapa alla möjliga tankar.”
Visserligen har polisen inte lyckats ta fast gärningsmännen och med det har vi inte en fällande dom för hatbrott, det finns dock uttalanden som går stick i stäv med demokratins grundprincip om allas lika värde och även Svenska kyrkans värderingar som är värda att belysas ytterligare innan Lövgrens påståenden dementeras.

Det har under en längre tid pågått en kamp inom Svenska kyrkan, konservativa element fasas ut för mer pragmatiska men ändå kan vi på olika håll höra om hur präster väljer att neka vigsel av homopar. I Marks kommun har kyrkoherde Owe Johansson uttryckt sig minst sagt klantigt, tidigare har han aktivt varit motståndare till att viga Roy och Håkan samtidigt har Johansson ordinerat homofientliga bibeltexter till unga som tvekar på sin sexuella läggning, något Per Eckerdal, biskop i Göteborgs stift menat är ”olämpligt och i strid mot Svenska kyrkans värderingar” (SVD 22 mars). Vi skulle gissa att Johansson ser homosexualitet som ett val, inte en läggning man föds med och därmed en onaturlig handling, något som saknar vetenskaplig förankring. Utan belägg kan vi inte veta exakt hur Johansson resonerar men utifrån hans egna uttalanden menar Johansson att det inte finns stöd i bibeln för homoäktenskap. Svenska kyrkan får fortsätta sitt arbete med att skola de intoleranta prästerna, däremot kan vi lyfta och kritisera vad personer inom den offentliga sektorn påstår.

Om vi då återgår till Margareta Lövgren (M), som menar att det inte rör sig om ett hatbrott, på vilka grunder påstår Lövgren detta? Givet att vi inte har en fällande dom ter det sig onekligen som ett påstående taget ur luften, dessutom skulle Roy och Håkan vara de mest otursamma i hela kommunen som råkar ut för hot, trakasserier och misshandel vid upprepade tillfällen utan några egentliga motiv eller ytterst osannolika motiv. Vi tänker inte påstå att vi känner till gärningsmännens motiv men vi vet att parets bil rispats med ordet ”bög”, de har mottagit hotbrev där det står ”Ni bögjävlar ska dö” (BT.se 4 mars), vi känner till att de blivit utsatta ett flertal gånger och vi vet om att Roy och Håkan är rädda för att visa sin kärlek öppet. Trots allt vi redan vet, har Lövgren uttalat sig i media med ett påstående som i våra ögon är problematiskt, att det antagligen inte rör sig om ett hatbrott. Vi antar att Lövgren som politiker i någon mån ser det som viktigt att skicka ”rätt signaler”, vår fråga till Lövgren lyder då; vilka signaler sänder man ut genom påståenden om att det inte skulle röra sig om hatbrott?

Marks kommun är av vår och många andras erfarenhet en öppen och välkomnande liten kommun, man talar bland annat om ”markhumanismen”, det kan inte betonas tillräckligt men likt andra delar av landet finns det element som exkluderar vissa baserat på sexuell läggning. På regnbågsmanifestationen i Kinna dök hundratals människor upp i regnet för att visa sitt stöd men nu är det dags att avkräva ansvar. Enligt Johansson verkar kärlek bara vara till för vissa men inte andra, en minst sagt arkaisk syn som är oacceptabel inte bara för mig och andra som kämpar för allas lika värde och lika rätt till kärlek men också för andra inom Svenska kyrkan. Lövgren förminskar händelserna paret fått utstå och med det förminskar hon även brottens avskyvärda natur, nämligen brott med ett motiv som kan härledas till förutfattade meningar mot en specifik samhällsgrupp, hatbrott strider mot både de mänskliga rättigheterna och de grundläggande värderingarna i samhället om alla människors lika värde.
Samtidigt som vi skriver det här, möts vi av nyheten att ännu en misshandel förekommit och att Håkan nu ligger på sjukhus. Är det verkligen vad man vill låta Marks kommun symbolisera?

Tidigare: