Gay i Kina –
ett förkastat sagoväsen
Ingen pratar om bögar i Kina, de existerar inte, Kuanchao Zhu visste inte ens att han var gay, han hade aldrig hört uttrycket tidigare. Så kan det se ut om man växter upp i en liten lantlig by i Kina, där homosexualitet är lika främmande som sagoväsen.
– Bögar är lika exotiska som drakar eller enhörningar. För många handlar det inte om vad de tycker om bögar, utan om de ens tror på att vi existerar. När jag kommer hem på besök måste jag alltid göra mig mer maskulin, annars retar mina systrar mig för att jag är tjejig, men ingen nämner ordet bög.
Straight på kontoret
Kuanchao Zhu är 24 år och jobbar på ett stort IT företag i Shanghai. På kontoret är han en annan person, där är han heterosexuella Kuanchao, om hans kollegor visste att han i själva verket var gay skulle de ”döda honom med skvaller”.
– Jag skulle begå socialt självmord om jag kom ut på jobbet. Plötsligt skulle jag få jobba över varje kväll tills sent på nätterna, jag skulle få göra skitgöra och allt hopp om en befordran skulle vara bortblåst. De skulle hunsa mig tills jag själv sa upp mig.
Röda gay-strumpor
Shanghai är en metropol med drygt 14 miljoner människor, många av dem är homosexuella. Men det betyder inte att man kan slappna av. Varje gång Kuanchao äter på restaurang, är på jobbet eller ute på stan så måste han ”grabba till sig”.
– Så fort du inte klär dig i vit skjorta och svart kostym så sticker det i folks ögon. På universitetet hade jag exempelvis på mig röda strumpor en gång. Samma dag började det gå ett rykte om att det fanns en Tóngxìngliàn (bög) på skolan, det visade sig snart att det var mig folk syftade på, ingen straight man i Kina skulle någonsin ta på sig röda strumpor tydligen.
”Finns verkligen bögar på riktigt?”
Enligt Kuanchao tycker inte kineser om att bråka eller använda våld, så det är inte påtagligt farligt att vara gay i Kina. Men den indirekta skadan är förödande. Du kan plötsligt stå arbetslös utan skola, vänner, familj och bostad. De flesta väljer därför att hålla tyst. Kuanchao minns dock när han kom ut för en nära tjejkompis på universitetet.
– Är du säker, är du säker, är du säker? Frågade hon tre gånger. Finns verkligen bögar på riktigt? Var hennes andra fråga. Till slut sa hon: Jag tror du skulle kunna bli kär i en flicka och bli lycklig som oss alla andra om du bara ville. Och hon har ju rätt, jag måste ju gifta mig snart, säger Kuanchao.
Gift dig och skaffa barn!
En majoritet av alla homosexuella i Kina gifter sig med heterosexuella partners. Och Kuanchao har insett att han inte är något undantag. Han är den enda sonen i familjen, och allt hopp kring att föra familjenamnet vidare ligger hos honom.
– Det finns ett talesätt i Kina som alla känner till, det präntas in i huvudet på förskolebarn, man hör det överallt, och det lyder såhär: ”Det värsta en son kan göra mot sina föräldrar är att inte ge dem några barnbarn”. Alla vet vad som måste göras, det spelar ingen roll om du råkar vara gay.
Bryr sig inte om ”Västerlandet”
Naturmedicin är stort i Kina, det finns nästan en kur mot vad som helst, inte minst mot homosexualitet. Många kineser tror att driften efter det egna könet beror på en psykisk skada, men med en nypa johannesört eller en mald pepparrot går det att omvända defekten. Västvärldens allt större acceptans är inget man tar särskilt stor notis om.
– Kineser tycker att ni i väst är helt tokiga som tillåter bögar och lesbiska att gifta sig och skaffa barn. Men det spelar ingen större roll vad ni gör eller säger. Kineser bryr sig om Kina, inte om vad ni pysslar med borta i Västerlandet. Här i Kina erkänns vi inte, vi existerar inte, och har därför naturligtvis inga direkta rättigheter.
Förneka, förneka, förneka..
Kuanchao drömmer om att en dag presentera mannen han älskar för sina föräldrar, utan att skämmas. Men just nu känns den dagen avlägsen. Han är rädd för att gifta sig med en kvinna, men han är medveten om att han troligtvis kommer att få offra sig, precis som många kinesiska bögar gör.
– Under tiden är det bara att förneka, förneka och förneka, säger Kuanchao Zhu.