Tre killar om att inte kunna vara öppna: ”Varje gång jag är hemma frågar de om jag träffat nån tjej”

Ahmeds familj är från Syrien. Men själv är han född och uppväxt i Sverige. Idag är han 29 år och lever ett bra liv i Stockholm Han har ett välbetalt jobb, pojkvän, egen lägenhet och massor av vänner. Men han lever två liv. Ett när han är med sin familj. Och ett annat där han kan vara sig själv helt och hållet.
Ahmed, berätta när du kom ut för dig själv?
– Det var en lång och komplicerad resa för min del, jag har sedan jag var sex år haft en dragning till killar, på dagis var jag mer nyfiken på killarna än tjejerna. När jag kom upp till tidiga tonåren började mina känslor dras mer mot män, även fast jag hade flickvänner. Jag började kolla på porr, och märkte att jag var mer intresserad av killen än tjejen, det ledde till mycket ångest under lång tid där jag försökte trycka undan känslorna. Jag vågade komma ut för mig själv när jag var 15 år, min nyfikenhet tog över en dag när jag surfade in på GayRomeo och skapade en profil, då insåg att jag tagit ett steg som jag inte kan ångra.

Vad kände du när du insåg att du var attraherad av killar?
– I början väldigt mycket skam eftersom jag vuxit upp i en miljö där man alltid pratade om hur smutsigt det är med homosexuella, att de är sjuka och borde dö.

Tänkte du att det var något du kommer behöva hålla hemligt?
– Ja, redan från att jag var barn kände jag att hade någonting inom mig som måste gömmas, jag fattade väldigt tidigt att inte kände som andra människor, och den grejen fattade jag skulle vara belagd med smuts och skam, så det fick bli min hemlighet.
Fick du tidigt höra att det är fel att vara gay?
– Ja, jag har ju vuxit upp i en miljö där att vara gay är det värsta som finns, det är värre än att vara kriminell eller mördare.
Du har ju faktiskt kommit ut för din familj, berätta!
– Ja, jag kom ut för min familj i två steg, första gången var när jag var 22, då kom jag ut för min storasyster och lillebror. Andra gången jag kom ut var för mina föräldrar.

Vad har varit deras reaktion?
– Reaktionen från syskonen var bra, men storasyrran sa att jag aldrig fick berätta det för någon annan för det skulle förstöra familjen. Jag lovade att inte göra det för jag var så tacksam att hon accepterade det, men efter två år kunde jag inte längre hålla det hemligt och kom ut för föräldrarna…
Och hur gick det?
– Jag fick höra de fulaste orden du kan tänka dig, min mamma sa att hon önskade jag var död, att jag skambelagt familjen, hon undrade vart jag hade lärt mig detta ifrån och att de ska ta mig till en doktor och bota mig.
Vad hände sen?
– Jag bröt med dem, men de kunde inte hantera sorgen att förlora en son, så de kämpade rätt hårt för att behålla relationen till mig, till en början på deras villkor. Idag är jag tacksam att jag inte släppte dem, jag älskar dem och får mycket kärlek av dem tillbaka, kanske inte alltid på det sättet man behövt eller önskat, men det är deras sätt och ibland måste man mötas halvvägs för att få en relation att fungera.
De vill inte veta av ditt liv som gay, och du har valt att inte prata om det. Hur känns det att hålla stora delar av sitt liv hemligt?
– Idag är jag så van, i 14 år har jag dragit mig undan familjen och byggt ett liv som de inte känner till, jag lever öppet med vänner, jobb och liknande, så mitt liv är inte inskränkt på det sättet.
Din mamma är på dig om att träffa en tjej, hur känns det?
– Nu var det faktiskt ett tag sen som hon tog upp det, jag har markerat några gånger väldigt tydligt att jag inte uppskattar det, och nu verkar hon ha släppt det.

”De lever i en stängd miljö med andra muslimer med hederskultur – så anledningarna är många. Mest tror jag att det inte finns i deras umgänge, och att de umgås med människor som tycker att homosexualitet är smutsigt”

Du har pojkvän idag, vad skulle hända om du var helt öppen och berättade att han var din kille?
– Det skulle nog bli en ny komma-ut-process, de har landat i att jag är gay och verkar som de accepterar det så länge det inte syns, så jag tror att det skulle riva upp såren igen för dem. Men jag är mycket äldre idag än när jag kom ut första gången, och vi har en bättre relation än på många år, vem vet, kanske skulle de vara mer öppna nu.
Skulle han vara välkommen på middag?
– Kanske på sikt, jag tror min familj egentligen är rätt kärleksfulla och ofarliga, om jag verkligen skulle stå på mig och ta fighten kanske de till slut ger med sig.

Har det här med heder att göra eller är de bara dåligt informerade och oupplysta om vad det innebär att vara gay?
– Heder, dåligt upplysta, de lever i en stängd miljö med andra muslimer med hederskultur – så anledningarna är många. Mest tror jag att det inte finns i deras umgänge, och att de umgås med människor som tycker att homosexualitet är smutsigt. Det blir svårt att gå emot en hel kultur, religion och heder som ensam familj, så man väljer att göra det enkla och bara följa normen.
Är de religiösa?
– Nej, men de är troende. Homofobi kommer nog mer som en kulturell grej och århundraden av förtryckande hederskultur.

Hur ser du på framtiden, kommer du fortsätta ha ett ”hemligt” liv och ett som du kan dela med din familj?
– Jag hoppas att jag på sikt vågar ta steget och vara mer öppen med dem om min “riktiga” sida, så jag kan dela mitt liv med dem mer. Det gör jag ju inte idag. Det hade varit fint att kunna inspirera mina syskonbarn som jag älskar över allt annat att det är OK att vara sig själv oavsett vem man är och bli älskad för den personen.

Har du vänner som är i samma situation som du?
– Jag har bekanta, inte bara muslimer, det finns ju även människor från andra bakgrunder som inte kan komma ut av andra anledningar. Och så har jag kusiner som är gifta med tjejer men lever dubbelliv…

Hur ska man komma till rätta med det här problemet att så många killar och tjejer med föräldrar från andra länder inte kan komma ut?
– Öppenhet, att man försöker integrera dem bättre i samhället, att man låter invandrare och människor från dessa kulturer uppleva homosexuella i sin vardag, annars skapar man ett segregerat samhälle med skev syn. Framför allt tror jag att Sverige kan vara ännu hårdare med krav på invandrare att om man vill vara en del av samhället måste man förstå att kvinnors och homosexuellas rättigheter skall respekteras.

Ser du någon lösning på det?
– Om några generationer kommer det säkert bli mer öppet även bland heders- och islamkulturen i västvärlden. Många föds och växer upp idag i öppna samhällen, och till slut kommer man vara tvungen att förändra eller försvinna.

Känner du att dina föräldrar älskar dig?
– Mer än något annat, men älska betyder ju inte detsamma för alla. Föräldrarnas kärlek kommer med väldigt mycket krav och förväntningar i den kulturen jag är uppvuxen i.

Ser du någon lösning i sikte?
– Om några generationer kommer det säkert bli mer öppet även bland heders- och islamkulturen i västvärlden. Många föds och växer upp idag i öppna samhällen, och till slut kommer man vara tvungen att förändra eller försvinna.

Känner du att dina föräldrar älskar dig?
– Mer än något annat, men älska är att vad man kan tro. Det kommer med väldigt mycket krav och förväntningar i den kulturen jag är uppvuxen i.

”Klart jag önskar att jag kunde träffa någon och vara med den personen varje dag. Men jag ser inte hur det ska gå till?”

Alexander är född och uppvuxen i Serbien. Han är 28 år och har spelat hockey i hela sitt liv, för några år sedan värvades han av en hockeyklubb i Sverige och har sedan dess tävlat och tränat här. Idag är han mest med och tränar med juniorerna och har flyttat till en, som han säger, ”håla” utanför stan. Det blev för dyrt att bo i city.
Alexander är stor som ett hus, har tatueringar på armar och ben och så är han gay. Men det är det knappt någon som vet.
Inte hans familj hemma i Serbien, inte syskonen eller hans vänner. Inte ens hockeykompisarna eller vännerna i Sverige. Ingen vet. På Grindr har han en huvudlös bild, ibland ingen alls.
– Jag kan inte komma ut och jag vill inte komma ut, varför ska folk veta att jag är gay.? Det är privat.
Men hur är det att vara så hemlig med allt?
– Det är vad det är. Vad ska man göra?
Vad skulle hända om du kom ut för dina föräldrar?
– Det skulle inte gå, ingen skulle prata med mig längre. Alla där hemma skulle ta avstånd.
Vet du det?
– Ja.
Har ni bra kontakt i dag?
– Ja, jag åker hem 3-4 ggr om året, sen hörs vi flera gånger i veckan.
Frågar de då om du träffat någon?
– Ja, varje gång jag är hemma frågar de om jag träffat nån tjej, men jag duckar, säger att jag inte träffat nån seriös och så hittar jag på lite. Jag håller upp fasaden. De tror ju att jag är värsta hingsten som ligger runt med massa tjejer.
Hur är det?
– Ja, vad ska jag säga… det är klart att det känns jobbigt med alla frågor, men jag är så van.
Tror du att nån faktiskt anar hur det ligger till?
– Nej, verkligen inte. Jag tror de har en bild av att gays är och ser ut på ett speciellt sätt och jag är inget av det, så nej… Det tror jag inte någon anar. Gays finns inte i deras medvetande eller vardag.
Varför berättar du inte för dina vänner här i Sverige?
– Jag känner ingen som är gay, bara heterokillar och jag vill inte att de ska veta. Det är lätt att det startar rykten och så når det hem till Serbien.
Har du haft någon pojkvän?
– Ja, jag hade en pojkvän i Danmark, men det tog slut. Vi sågs för sällan. Och han var mer öppen.
Var det ett problem?
– Ja, jag kan inte vara med någon som lever för öppet. Det måste vara vår ensak.
Hur träffar du killar idag?
– Det gör jag knappt. Man kanske råkar träffa nån på Grindr eller så börjar man följa nån på insta som man sen träffar.
Har du varit på gayklubb nån gång?
– Ja, en gång förra året. I Köpenhamn.
Hur var det?
– Jorå…. inget för mig. Jag känner mig inte hemma där. Men jag var där med mitt ex och hans vänner.
Och alla dem vet att du är gay?
– Några, men det kom fram några killar och började prata och då sa jag att jag var straight.
Är du lycklig?
– …… Lycklig? Vad ska jag säga? Det är som det är. Klart jag önskar att jag kunde träffa någon och vara med den personen varje dag. Men jag ser inte hur det ska gå till? Var ska jag träffa någon? Det känns omöjligt att träffa någon att bli kär i.
Du låter väldigt ensam, har du nånsin funderat på att komma ut och strunta i vad folk säger, och vara den du är istället?
– Nej. Min familj är viktig och de skulle vända mig ryggen om jag kom ut, du förstår inte, det är en annan värld där. Man accepteras inte.
Det här kanske kan låta hårt, men har du funderat på att bryta med dem för att kunna leva ditt liv som du vill här i Sverige?
– Nej….inte än i alla fall. Jag skulle bli ännu mer ensam.

”Jag har accepterat att det är som det är, religion ställer till det så mycket för folk vilket gör mig helt vansinnig, jag blir mer och mer ateist för varje dag”

Igor är från Uzbekistan. Han bor i Sverige och jobbar inom hotellbranschen. Han är 42 år, vältränad efter alla år med crossfit, när vi ses kommer han i munkjacka och keps. Idag är han singel, men han har tidigare varit i en relation i åtta år.
Igor har sin familj i Uzbekistan, själv flyttade han hit för drygt tio år sedan då han lyckades få jobb i Sverige. Anledningen till att han flyttade var att han är gay.
– Det gick inte att vara kvar, det är förbjudet att vara gay i Uzbekistan, du kan hamna i fängelse i 2,5 år, men det är inte det värsta, det värsta är att alla dörrar stängs. Du kommer inte få jobb och du kommer hamna utanför samhället om det framkommer att du är gay. Jag insåg att jag aldrig skulle kunna bli lycklig där, det skulle krävas att jag levde i garderoben. Och att jag bara träffade killar i smyg.
Igor berättar att han träffade en kille som var polis.
– Han var också gay, men han angav mig ändå och då började jag inse att det var dags att lämna landet.
Ingen i Igors familj vet om att han är gay, förutom hans ena lillasyster som också är gay men som valt att bo kvar.
– Henne kan jag prata med, hon har det tufft men hon säger att hon tar en dag i taget, sen får hon se, hon kanske också flyttar.
Igor tror ändå att hans mamma innerst inne vet om att han är gay, men att de inte pratar om det.
– Jag vet inte vad hon skulle säga om jag berättade, men hon tjatar aldrig på mig om att jag ska träffa en tjej, och jag vill inte lägga den sorgen på henne som det skulle innebära om jag kom ut offentligt, det är bättre att ha det osagt.

Men hur känns det att inte kunna berätta om den här delen av sitt liv?
– När jag åker och hälsar på hemma i Uzbekistan lämnar jag hela gaybiten vid gränsen. Jag loggar ut från alla appar och jag träffar ingen som är gay, jag umgås bara med min familj och mina släktingar. Det är för farligt annars, jag vill inte riskera något.
– Jag har accepterat att det är som det är, religion ställer till det så mycket för folk vilket gör mig helt vansinnig, jag blir mer och mer ateist för varje dag. Uzbekistan ligger 100 år efter ”in their mindset”.
Din pojkvän gick bort i cancer efter att ni varit ihop i tio år, hur var det att förlora honom samtidigt som du inte kunde berätta något för din familj vad du gick igenom?
– Det var en tid då jag höll mig borta från dem mer än vanligt, jag skyllde på att jag hade mycket på jobbet, att jag inte hann. Jag sms:ade och mailade men jag orkade inte prata med dem, då skulle de höra att jag var ledsen. Det var en otroligt tuff tid.
Igor blir tyst och säger sen.
– Det är klart jag skulle vilja veta att mamma älskar mig för den jag är, hela mig, även om hon får veta att jag är gay. Men det är något jag aldrig kommer att berätta. Jag har stängt den dörren. Hon är för gammal nu och har jag undanhållit henne sanningen i så många år kan jag göra det ett tag till.
– Vad som händer när hon går bort vet jag inte, jag får se om jag berättar för mina andra syskon. Vi har en fin sammanhållning men jag vet inte vad det skulle leda till om jag berättade. Jag är hemma så sällan och de är aldrig i Sverige och hälsar på. Jag fokuserar på mitt liv här, att bli lycklig och kunna leva öppet. Sverige är fantastiskt på det sättet.

Fotnot: Namn och platser har ändrats för att skydda killarnas identitet.

Här kan du få hjälp om du behöver prata med någon:

RFSL

Regnbågslinjen

GAPF