SD:s gruppledare i riksdagen Linda Lindberg m.fl. har i dagarna lagt en motion om den könsbekräftande vården. SD föreslår i motionen att ”kirurgiska ingrepp och hormonbehandling vid behandling av könsdysfori inte ska genomföras på personer under 25 års ålder”, vad är din kommentar till det?
– Det är tydligt att Sverigedemokraterna har bristande förståelse för hur vården för unga transpersoner ser ut, svarar Elias Fjellander. Vården som erbjuds i Sverige utgår givetvis från läkarens bedömning av patientens bästa, oavsett ålder. Vården består bland annat av samtalsstöd, hormonbehandling och kirurgi.
– Jag blir otroligt oroad av att ett riksdagsparti vill detaljstyra vilken vård som erbjuds till vilka. Vilken vård står näst på tur, den som behandlar brutna armar, bröstcancer eller depression?
Vad skulle följderna bli om det skulle bli verklighet?
– Obehandlad könsdysfori kan leda till psykisk ohälsa och i yttersta fall suicid. Transpersoner mår generellt sett sämre än befolkningen i helhet. Många av RFSL Ungdoms medlemmar som är unga transpersoner kommer må sämre och ha en sämre tillvaro både nu och senare i livet. RFSL Ungdom menar att det ska vara enkelt för transpersoner som behöver könsbekräftande vård att få tillgång till det. Vårdköerna måste kortas, personalen behöver få fler kollegor och forskningen stärkas. Vården ska bygga på respekt och utgå från den enskilde individens behov och rätt till inflytande över vårdens genomförande.
– Senast förra året skrev vi en rapport om unga transpersoner och den könsbekräftande vården för att kartlägga den könsbekräftande vården för barn och unga i Sverige i dag, men också att belysa ungas upplevelse av vården. Linda Lindberg och SD-gänget gör bäst i att läsa den.
I motionen menar man att ”enligt forskning är hjärnan inte fullvuxen förrän vid 25 års ålder, och det är först då en person kan bedöma risker och se saker ur ett helhetsperspektiv.” Kommentar?
– Könsdysfori är ett enormt lidande där könsbekräftande vård är den enda effektiva behandlingen. Vad som är rätt för varje person är helt individuellt. Könsbekräftande vård föranleds givetvis av en gedigen utredning där en könsdysforidiagnos ställs och personens vårdbehov kartläggs. Vi vill att unga ska kunna få tillgång till vård och stöd från närstående för att kunna ta reda på vad som är rätt för dem. För unga transpersoner är vården väldigt viktig och beslut som rör vården tas tillsammans med närstående och behandlande läkare. Det tycker vi är bra.
Linda Lindberg och hennes SD-kollegor menar att ”bland de som byter kön har även de som väljer att återgå till sitt ursprungliga kön ökat. Det vill säga, en detransitionering.”
– Risk för ånger är såklart något vi behöver ta på stort allvar. Ånger kan vara många olika saker. Med tanke på att den könsbekräftande vården getts i flera decennier i Sverige vore det konstigt om det inte fanns personer som ångrar den vård de fått. Vården har kontakt med en handfull personer som ångrar vården eller inte är nöjda, enligt den kartläggning vi gjort ihop med RFSL. De som ångrar den vård de fått behöver självklart stöd av både vård och närstående. Med mer resurser skulle vården kunna förbättras och man skulle kunna fånga upp risker för eventuellt ånger på ett bättre sätt. En könstillhörighetslag som separerar medicin och juridik skulle också kunna minska risken för att personer genomgår vård som de sedan kommer ångra.
I motionen menar SD att frågan om könstillhörighet och genuspedagogik har varit högt på agendan under ganska lång tid, ”en högröstat debatt och kampanjer som fått stå emotsagd”, håller du med?
– Med tanke på att SD själva inte verkar fatta vad könsidentitet och trans är borde vi nog prata mer om det.
