I förra veckan presenterade Katarina Alhanko Ungdomsforskningssällskapet och Seta en studie av unga hbtiq-personers situation i Finland. För att nå ut till finländska ungdomar sändes frågor ut via bland annat Seta, Facebook och communityt Qruiser. Totalt svarade 1623 ungdomar i åldern 16-25 år varav 1499 räknade sig till en sexuell minoritet och 369 angav en transidentitet.
I Studien framgår att hela 70% av ungdomarna som svarade på enkäten utsatts för trakasserier och mobbning. Likt studier i andra länder upplever gruppen även hälsoproblem kopplade till ”minoritetsstress” liksom ”internaliserade normativa föreställningar”.
Från Seta framförs nu krav på att särskilda åtgärder skall tas fram för att stödja och förbättra välmåendet bland hbtiq-ungdomarna i Finland.
– Samhällets snäva normer om kön och heteroantagandet orsakar diskriminering och detta leder hos många hbti-unga till en känsla av utanförskap, säger Anders Huldén, koordinator för Setas ungdomsarbete i ett pressmeddelande i samband med rapporten.
– Det är inte konstigt att det här avspeglar sig på ungdomarnas välmående. Samtidigt ska man minnas att många hbti-ungdomar kan vara sig själva öppet och mår bra. Alla utmaningar hbti-ungdomar upplever handlar inte heller om dessa normer, utan om samma vardagliga saker som också andra ungdomar funderar över.
Av de som medverkade i undersökningen hade de flesta kommit ut för åtminstone närstående, men hela 28% hade inte berättat för någon i familjen om sin sexuella läggning. Studien visar att de som är öppna möter positiv respons, samtidigt som många är oroade för att uteslutas ur kamratkretsar i skola och under fritiden. Just skolan är en plats där ungdomar oftast upplever trakasserier.
– Det är oroväckande att en majoritet av dem som hade berättat om mobbning för en lärare hade upplevt att inget hade gjorts eller att de själva hade blivit skuldbelagda för situationen, säger forskare Katarina Alanko.
– En ännu större andel av dem som utsatts för trakasserier uppger att de inte hade berättat om mobbningen, eftersom de upplevt att det hade förutsatt att de kom ut – eller att det inte tjänat någonting till att berätta.
Förbättrad service inom välfärdstjänsterna samt ett bredare samarbete mellan dem som arbetar inom ungdomsarbete, utbildning och fostran, efterlyses i rapporten.
– Det behövs också särskilda åtgärder för att fler hbti-unga ska få sin röst hörd och för att deras behov ska tillgodoses på samma villkor som andras, säger Leena Suurpää, forskningsledare på Ungdomsforskningsnätverket. Ansvaret för att trygga förutsättningarna för ett gott liv och upplevelsen av att vara en fullvärdig medborgare kan inte enbart ligga på barns och ungas axlar.
Setas ordförande Juha-Pekka Hippi lyfte i samband med rapporten behovet av signaler från vuxna om att frågan tas på allvar.
– Det här förutsätter saklig information om mångfalden och stöd till dem som arbetar med unga och till de ungas föräldrar. Temat måste behandlas mer omfattande i läroplanerna och i läroböckerna, säger han i pressmeddelandet.
Uppdaterad 2018-04-11
