England och Wales förbereder sig för könsneutral äktenskapslag

Även om beslutet att införa en könsneutral äktenskapslagstiftning, som ger olikkönade och samkönade par samma möjlighet att ingå civilt äktenskap, fattas av det brittiska parlamentet i London kommer det inte gälla varken i Skottland eller i Nordirland, utan enbart i England och Wales. I de två förstnämnda landsdelarna råder nämligen beslutsdelegering (devolution). Det innebär att det är Skottlands respektive Nordirlands parlament som har beslutanderätt över äktenskapslagstiftningen inom de landsdelarnas gränser. I Skottland har ett lagförslag om samkönat äktenskap nyligen lagts fram av den skotska regeringen i Edinburgh. Skottland beräknas därför följa efter England och Wales med bara några månaders mellanrum.
I Nordirland finns ingen pågående lagstiftningsprocess, vilket gör att inga äktenskapliga bröllopsklockor kommer att kunna ringa för samkönade par där inom överskådlig framtid. Nordirländska par av samma kön får fortsätta nöja sig med att de, liksom samkönade par i övriga Storbritannien, kan ingå partnerskap. Den irländska regeringen i Dublin har dock nyligen, den 24 juni, tillkännagivit att Irland 2014 kommer hålla en folkomröstning om införande av samkönat äktenskap. Utifrån resultat av opinionsmätningar i frågan väntas resultatet av en sådan bli ja. Eftersom Nordirland och Irland strävar efter att ha så likartad lagstiftning som möjligt kan det därför komma bli införande av äktenskap för samkönade par i Irland, inte i övriga Storbritannien, som får lagstiftarna i Nordirland att vilja följa efter.

Frågan det brittiska parlamentets båda kammare, underhuset och överhuset, slutligen väntas avgöra i nästa vecka gäller alltså om par av samma kön med hemvist i England och Wales ska kunna ingå civilt äktenskap. Att som samkönat par kunna gifta sig inom ett religiöst samfund ger lagstiftningen inte entydigt klartecken till. Den engelska statskyrkan Church of England, och dess walesiska motsvarighet Church in Wales, förbjuds uttryckligen i lagförslaget att förrätta äktenskap mellan par av samma kön. Andra religiösa samfund med vigselrätt kan komma att få förrätta samkönade vigslar om de så önskar.

Även om debatten om samkönade äktenskap inte varit lika högljudd i Storbritannien (och heller inte resulterat i massdemonstrationer på gatorna för och emot) som i Frankrike, har den varit uppslitande. Särskilt för de regerande Konservativa (i koalitionsregering med Liberaldemokraterna) är frågan närmast plågsam. Många bland partiets mer traditionellt konservativa gräsrötter är övertygade motståndare till att även samkönade par ska kunna ingå äktenskap. Konservativa så kallade ”backbenchers” i underhuset har också gjort uppror mot regeringens lagförslag. I underhusets avgörande omröstning, den 21 maj, röstade 128 konservativa parlamentsledamöter, mer än hälften, emot sin egen regerings lagförslag, medan 117 röstade för. Tack vare stödet från Labour och Liberaldemokraterna uppnåddes dock en betryggande majoritet, 366 röster mot 161, för att skicka lagförslaget vidare till överhuset. I överhuset, som inte är direkt folkvalt utan mest består av adlade politiker och ämbetsmän samt ett mindre antal med ärvda adelstitlar, blev stödet i den första omröstningen, den 4 juni, överraskande stort – 390 röster för mot 148 emot.

I båda av parlamentets kammare har känslorna svallat under de långa debatter som föregått omröstningarna. Passionerade tal har hållits både för och emot att tillåta par av samma kön att ingå äktenskap. Ett förslag om att även låta olikkönade par ingå partnerskap har dammats av för att tillfredsställa kritiker, och minst en parlamentsledamot (liberaldemokraten baronessan Barker i överhuset) har passat på att ta tillfället i akt att komma ut.

I debatten i underhuset i maj varnade Sir Gerald Howarth, konservativ f.d. minister vid försvarsdepartementet, för ”det aggressiva homosexuella samhället”, som ”ser det här som första steget till något större”. I debatten i överhuset gjorde den konservativa 85-åriga baronessan Knight ett uppmärksammat uttalande om att ”en högre makt” redan har ”beslutat att människor inte är lika”, då ”en del människor kan se, medan andra är blinda”. Hon fortsatte med att fastslå att även om homosexuella är ”förtjusande” och ”mycket konstnärliga” så kan män inte ”bära barn”, lika lite som kvinnor kan ”producera sperma”, något som ”ingen lag i världen kan ändra på”.

Flertalet konservativa ledamöter har även, i båda kamrarna, hållit inspirerade tal till stöd för samkönat äktenskap. Lord Fowler, som bland annat var hälsominister i en av Margaret Thatchers regeringar, förklarade inför överhuset:
– Det skulle vara grundläggande fel av oss, om inte ett politiskt självmord, att rösta emot i detta skede. Men jag argumenterar dock inte för enbart på sådana grunder – jag tror även starkt i sig på detta lagförslag. Parlamentet bör värdera människor lika inför lagen, och att möjliggöra samkönade äktenskap avlägsnar en rådande ojämlikhet.
Premiärminister David Cameron och hans närmaste krets av ministrar har under hela lagstiftningsprocessen varit ivriga förespråkare av det förslag om könsneutralt äktenskap deras regering har lagt fram. Inför underhusets första omröstning, i februari, såg sig utrikesminister William Hague, inrikesminister Theresa May och finansminister George Osborne sig tvungna att skriva ett öppet brev, riktat till väljarna, i tidningen Daily Telegraph. De tre skrev bland annat: ”Äktenskapet som institution har över tid utvecklats. Att öppna upp det för samkönade par kommer, är vår övertygelse, att stärka, inte försvaga, denna institution.”

I nästa vecka, den 15 juli, håller överhuset, efter genomförd utskottsbehandling, sin slutliga omröstning om den nya äktenskapslagen. Därefter ska underhuset och överhuset enas om en likalydande lag. Detta har de till den 17 juli på sig, innan parlamentet tar sommaruppehåll, att göra. Lyckas de inte kommer behandlingen av lagen att återupptas senare i höst. Lyckas de återstår enbart ett formellt godtagande (royal assent) av den nya lagen av drottningen, innan den slutligen träder i kraft och gör Storbritannien, eller närmare bestämt England och Wales, till det 16:e landet i världen där par av samma kön kan ingå äktenskap.