Vladimir Medvedev, 42, kom till Sverige i maj 2017 tillsammans med sin tidigare pojkvän. I bagaget hade de år av förföljelse och trakasserier.
– Jag kommer från St Peterburg men vi flyttade till Tjetjenien på grund av mitt jobb. De första åren där var ganska bra. Vi dolde vår läggning men hade flera gaykompisar som vi hade kontakt med.
Flydde homoutrensningen i Tjetjenien
I december 2016 började märkliga saker att hända. Gaykompisarna började försvinna, från en dag till den andra kunde vänner sluta logga in på chattappar och meddelanden lämnades obesvarade.
– Vi fattade att det hände något med de som försvann. Det gick inte att få tag på dem.
I början av april 2017 larmade ett HBT-center i Moskva om en utrensning på homosexuella i Tjetjenien. Skräckslagna internflyktingar vittnade om massarresteringar, våld och homosexuella som begravdes levande, vilket QX har rapporterat om.
– Vi bestämde oss för att vi måste lämna Tjetjenien och åka tillbaka till St Petersburg innan det var vår tur. När vi kom fram trodde vi att vi skulle kunna släppa det som hänt, lägga det bakom oss. Men så fort vi fick en egen lägenhet och en registrerad adress började trakasserierna igen.
Stod med på polisens homolista
Vladimir berättar att civilpolisen i Ryssland har listor på homosexuella som de jagar. Polisen bankade på deras dörr, åkte hem till Vladimirs mamma och letade efter honom. En natt slogs deras bilrutor sönder.
– Hotet kändes större och större. Mamma jobbar som lärare och fick jättemycket problem med civilpolisen som ringde henne och sökte henne på grund av oss. Det blev ohållbart. Politiker i landet var tydliga, de pratar öppet om att alla hbtq-personer borde lämna Ryssland och åka till ”bög-Europa”. Så till slut gjorde vi det.
De hade inte mycket tid, civilpolisen kom allt oftare. Paret sökte på internet efter ett närliggande land som har mänskliga rättigheter för homosexuella. Då kom Sverige upp.
– Vi ansökte om visum och tog oss till Stockholm med båt via Helsingfors. Sen flyttade vi till Göteborg eftersom min mamma kände någon där som kanske kunde hjälpa oss.
De fick skjuts till Migrationsverkets uppsamlingsplats i Göteborg och paret placerades på ett speciellt boende för hbtq-asylsökande i Borås. Där stannade de i ett och ett halvt år.
Vladimir blev kär i sin svenska vän
– Det var en fruktansvärd plats. 14 små rum där olika människor med olika bagage bodde. Det fanns ingen personal där som skötte boendet. Det var bråkigt, inrökt och mycket droger. Det var inte ovanligt att polisen fick rycka ut.
Fyra månader efter att paret kommit till Sverige fick Vladimir jobb som lokalvårdare. Han engagerade sig inom RFSL Sjuhärad och fick många nya vänner. Relationen tog slut och han träffade en ny man.
– Min sambo har två barn och har varit gift med en kvinna. När han kom ut som gay hjälpte jag honom att komma in i den här gemenskapen.
De nya vännerna blir kära och 2020 blir de ett par. Vladimir flyttar in hos sin nya kärlek och de blir en familj. Varannan vecka bor sambons fyraåriga dotter hos paret och tillsammans bygger de en vardag.
– Jag är som en pappa till henne. Hon och jag brukar promenera till båthuset, vi går på biblioteket och läser böcker och jag och mina sambo turas om att natta henne på kvällarna.
Migrationsverket tipsar hur han ska ta sig över gränsen
Förra veckan kom ett besked från Migrationsverket som slog fast att Vladimir måste lämna sin familj och resa tillbaka till Ryssland. Han har tidigare sökt asyl i Sverige men fått avslag, därefter fick han stanna genom ett tillfälligt arbetstillstånd som nu gått ut. Då hade Vladimir flyttat ihop med sin sambo som har svenskt medborgarskap vilket betyder att han har rätt att söka uppehållstillstånd på grund av sin relation, vilket han gjorde.
Så vad är problemet? Ett uppehållstillstånd på grund av anknytning måste beviljas innan inresa till landet. Det betyder att Vladimir måste ta sig till Moskva för att göra sin ansökan genom den svenska ambassaden. En process som ofta tar tid.
– Så fort jag kommer till Ryssland kommer jag att mobiliseras i kriget. I Migrationsverkets bedömning har ingenting nämnts om risken som kriget innebär för mig om jag kommer tillbaka. Det enda de har skrivit om det är att det ”finns praktiska svårigheter att resa till Ryssland”. Därför har de rekommenderat mig att först ta mig till Turkiet för att resa in i landet därifrån.
Vladimir är märkbart frustrerad. Han är rädd för att skickas ut i krig. Rädd för civilpolisen i landet och rädd för att hans mamma ska bli trakasserad igen när han kommer tillbaka.
– Det kommer nya sanktioner mot Ryssland hela tiden. Idag finns det en svensk ambassad i Moskva, men vad händer imorgon? Tänk om jag inte hinner göra min ansökan eller hinner få den godkänd på plats. Migrationsverket skriver själva att de tror på mig och min sambo, att vi har ett familjeliv men skriver att vi kan prata i telefon istället när jag är i Ryssland. Jag kan inte förstå varför det måste bli såhär.
Uppdaterad 2022-11-10
