Nästan varje vecka ser jag privatpersoner som blivit ombedda att utbilda sin skola/vårdcentral/arbetsplats i transfrågor och därför ber om tips i forum för transpersoner. Vad borde jag ta upp? Vilka ord är viktigast att få med? Vad tycker ni andra är ett bra bemötande? Även om jag förstår viljan att sprida kunskap blir jag alltid illa berörd.
Självklart inte illa berörd över att människor vill göra världen lite bättre. Men illa berörd över uppdragsgivarens totala brist på professionalitet och oförmåga att ta dessa frågor på allvar. Att en verksamhet lägger ansvaret på en enskild elev/patient/anställd är fel av så många anledningar. Jag fattar: det är billigt, kanske till och med gratis för verksamheten. Men priset kan bli högt ändå.
Vilka andra områden med behov av kompetensutveckling hanteras på det här sättet? Har exempelvis skolor för vana att låta mellanstadieelever med laktosintolerans utbilda hela personalstyrkan i olika typer av allergier och om korrekt mathantering? Brukar arbetsplatser tänka att den i personalen som blir gravid ska utbilda sina chefer i vad som gäller kring föräldraledighet och hur det går att upprätthålla en bra kontakt under föräldraledigheten för att underlätta återgången till arbetet? Nej, det hör inte till vanligheterna. Men av någon märklig anledning tror alldeles för många att varje enskild transperson har koll på alla begrepp, transpersoners livsvillkor, minoritetsstress, forskning kring hälsofrämjande åtgärder, lagstiftning och aktiva åtgärder för att förebygga diskriminering.
Transpersoner är en av de minoriteter som alldeles för ofta behöver ta ansvar för att höja kunskap hos omgivningen, trots att ansvaret ligger hos den som bedriver verksamheten.
Jag minns en logoped jag besökte inom den könsbekräftande vården för 10–15 år sedan. När hon förstod att jag jobbade på RFSL Ungdom frågade hon – mitt under pågående besök, där jag var patient – om jag inte kunde komma och utbilda hela deras avdelning i bemötandefrågor. Nu jobbade jag förvisso med utbildning så att vilja anlita just mig var såklart inte helt tokigt. Däremot var situationen och sättet hon frågade på långt ifrån optimalt så jag bad henne kontakta mig på min jobbmejl. Och det gjorde hon. Men när hon förstod att RFSL Ungdom ville ha betalt blev hon stött. Hon tyckte att jag skulle utbilda gratis. “Det ligger ju faktiskt i ert intresse att vi som arbetar med den här patientgruppen har koll på transfrågor.” Oj vad upprörd jag blev över det. Jag minns inte vad jag svarade, men däremot att jag bytte till en annan logoped. (Som faktiskt senare anlitat mig som utbildare – för en skälig lön och där det var en glasklar gräns mellan våra skilda kontakter som vårdgivare/patient och beställare/uppdragstagare.)
“Det är ju bättre att de får lite än inget” kanske vissa tänker. Men jag håller inte med. Risken är att verksamheten känner att de kan bocka av åtgärden och bestämma att de aldrig mer behöver tänka på det här, oavsett om informationen de fått är korrekt eller ej. Och inte minst: alldeles för många som hållit en sådan här utbildning (i vissa fall elever som behövt utbilda sina lärare och alla andra elever på skolan) kan i efterhand ångra saker man delat om sig själv. Det brukar också öppna upp för att andra känner att de kan fråga en vad som helst. Man förlorar sin rätt till privatliv.
Det finns en felaktig övertygelse om att en enda person som delar med sig av sin privata berättelse ger kunskap om hur det är för ALLA som tillhör samma minoritet. Kommer ni ihåg hur RFSL:s skolinformation gick till förr i tiden? En bög och en lesbisk som besökte skolklasser och berättade sin privata komma ut-historia. Skolorna önskade ofta att få homosexuella som inte var “för extrema” – för eleverna skulle nu få se att homos är precis som heteros. Men utmaningen är ju att en massa bögar är fjolliga och en massa lesbiska butchiga. Och så måste det också få vara. Det funkar inte att låta en enskild person representera en grupp med väldigt många olika erfarenheter och uttryck.
Alla skolor och arbetsplatser behöver ta sitt ansvar. Lägg ALDRIG över ansvaret på en patient, elev eller medarbetare att utbilda er. Istället är det ni som är ansvariga för att skapa en god arbetsmiljö/trygg skola/bra vård. Och det målet blir tvärtom motverkat när ni anlitar underbetalda privatpersoner på det här sättet.
Uppdaterad 2022-11-03
