När hon sa till mig att hon tyckte att det var bra att SD sitter i riksdagen så klappade mitt hjärta av förskräckelse. Min första reaktion var att skydda mig själv och min lilla dotter som var ovetande om vad som nyss yttrats mot henne; att SD kunde ta hand om ”problem” som oss.
Min lilla flickas farfar har sagt till mig att det bästa sättet att bemöta rasism är att vänligt informera att du inte håller med. ”Le och säg bara din ståndpunkt, leverera det på ett trevligt och snällt sätt. Blir du arg och gormar så sjunker du till deras nivå”.
Jag andades in och räknade till tio och sa sen ”jag håller inte med, du vet ju vad jag råkat ut för, du vet att jag nästan sparkades till döds av högerextrema för att jag är bög och invandrare. De sparkade som om de försökte knäcka chokladskalet för att komma åt kärnan innehållande en bögsjäl. Två önskningar i ett, likt ett Kinderägg”
”Jo” Sa mamman och fortsatte sedan ”men jag tycker att våldtäktsmän ska utvisas från Sverige”. Hon syftade på gruppvåldtäkten vid flyktingförläggningen i Mariannelund. Jag andades in och kände återigen oron lägga sig över mig. ”Jag håller inte med. Visst skall de straffas om det visar sig att de är skyldiga. Men att utvisa någon till ett land som de flytt från på grund av tortyr och rädsla för sina liv är som att döma dem till tortyr och en eventuell dödsdom. Så vitt jag vet har Sverige varken tortyr eller dödsstraff.”
Jag ville byta ämne och komma ifrån SD-spåret. ”Igår var jag på bio med en kompis, vi åkte till Kista centrum. Resan med bil tog jättelång tid eftersom det var en massa vägarbete”.
”Kista”, sa hon, ” åkte du verkligen till Kista! Det är så äckligt där. Bara en massa folk med bling bling. Jag föredrar Nacka Forum, där ser man inget drägg”, sa mamman. ”Jag föredrar nog Kista, framför Nacka Forum som verkar locka till sig trångsynta människor,” svarade jag. Det var mitt sätt att på ett subtilt sätt säga att hon var trångsynt.
Efter detta fortsatte vi att umgås, mest för att min lilla dotter och hennes son kom så bra överens och jag ville att min dotter skulle ha en lekkamrat i närheten. Men varje gång vi träffades kände jag mig rädd för henne. Hon representerade något obehagligt med Sverige. ”Varför försvarar du hela tiden invandringen och mångkultur?” sa mamman. ”För att både lillan och jag är invandrare. Jag är en andra generationens invandrare och hon är tredje.” Fast jag skulle hellre kalla oss för andra och tredje generationens svensk. För hur länge ska man verkligen hållas vid utkanten på avbytarbänken, tänkte jag.
”Du är ju inte invandare, du är ju helt integrerad, jag skulle säga att du till och med är helt assimilerad”. När hon sa detta var det som om jag blev träffad av ett basebollträ. Det påminde mig om nazisterna som misshandlade mig. Nu blev det tydligt att hon umgicks med oss för att vi enligt henne var godkända. Vi passerade som svenskar. Vi var godkända för att vi enligt henne var assimilerade.
Det var sista gången vi umgicks.
Jag sa till henne att vem som än bor i Sverige är svensk. Ingen kan definiera vad en svensk är. Mångkultur har alltid existerat innanför Sveriges gränser. Familjen Petterson och Olsson eller Johansson och Andersson, som alla är blonda och blåögda så kallade etniska svenskar har helt olika kulturer.
Vissa kan vara kristna och fira jul, ha ”kristna värderingar” och var gayvänliga. En annan kristen familj tror att bögar hamnar i helvetet. En så kallad helsvensk familj firar inte jul för att de tillhör Livets ord. En familj kan bestå av ateister, en kan hylla Lenin, en annan kan ha liberala värderingar och tro på individens rätt och ytterligare en familj se sig själva som nationalister och rösta på SD. Och inte ens hos alla de nationalistiska familjerna kan man hitta ett helt homogent mönster.
Det går inte att definiera vad som är svenskt. Värderingar, åsikter och traditioner förändras ständigt. Vad som anses vara svenskt idag kan ses som fult och hotfullt imorgon. Det enda som förenar oss är våra gemensamma lagar som alla i landet måste följa och att alla ska ha rätt att få utvecklas och respektera varandra. Vi har åsiktsfrihet och det spelar ingen roll om man är kvinna, man, nysvensk, homosexuell eller vad som helst. Alla har rättigheter och skyldigheter.
Jag är svensk och det är även min dotter. Men om att vara svensk eller bli accepterad som svensk innebär att jag måste tycka illa om andra folkgrupper, eller minoriteter, då väljer jag att vara svensk på mitt eget sätt.
Uppdaterad 2018-01-11