”Dessa gubbar i politiken tror sig alltid veta bäst. När en kvinna i min ålder visar ett tydligt ställningstagande säger de att vi inte kan det politiska maktspelet. Vi har inte förstått alla dimensioner och all problematik. Men det är faktiskt deras ryggrader som tagit en promenad och lämnat byggnaden” säger Abir Al-Sahlani när jag frågar henne om utrikeschefen Josep Borell har bemött hennes kritik om att han inte tog ställning för kvinnor i Iran under FN:s generalsamling.
Irakfödda Al-Sahlani har en tung meritlista av att driva frågor om jämlikhet, aborträtt och hbtq-personers rättigheter på Europanivå och sticker ofta ut näsan i frågor som QX rapporterar om. Men hon gör tydligt att det nu är hon som är imponerad.
– Jag blir så tagen av att se det mod som kvinnorna i Iran visar. Den kamp jag driver här är priviligerad och jag gör det i civiliserade sammanhang. Samtidigt som de just nu kämpar för samma värderingar, men de gör det med livet som insats. De kan bli ihjälslagna, nermejade och kropparna försvinner och dyker upp efter tio dagar.
– Att jag klippte av mitt hår handlar inte om att få likes eller hyllningar. Jag vill att de iranska kvinnorna ska veta att vi har sett dem. Att vi bekräftar deras kamp och att de inte är ensamma.
Efter att Al-Sahlani brann av vid talarpodiet kom flera kollegor inom EU-politiken fram för att krama och tacka henne.
– Det har uppenbarligen funnits en frustration från många politiker över att inte kunna stötta kvinnorna i Iran. Medborgare i alla 27 EU-länder har varit tydliga. Aktioner hålls överallt och på sociala medier. Folkvalda får många förfrågningar om vad vi politiker gör och vill se något konkret.
Det konkreta hon själv vill se från EU är ett gemensamt ställningstagande från samtliga länder. Alla ska markera.
– Varje enskild regering ska kalla upp de iranska ambassadörerna och läsa lusen av dem. Vi i EU måste snabbt komma fram till en enhetlig position mot regimen. Vi måste också fundera på vad som kommer i nästa steg om mullorna fortsätter döda kvinnor och flickor i Iran. EU har skrivit under på FN-paragrafen Responsibility to protect (RTP) som gör klart att vi har en skyldighet att skydda när brott mot mänskligheten begås. Vi kan hamna i en situation där vi måste ingripa på ett nytt sätt och det finns redan verktyg som man skulle kunna använda, om man så ville.
I detta nu står civilbefolkning i Iran ensamma mot regimen. Det här är långt från första gången som demonstranter tar till gatorna i landet med blodig utkomst och förtrycket mot invånare har inte minskat. Jag frågar Al-Sahlani om det med historian i åtanke går att tro att demonstranterna själva kan kräva en förändring, utan ingripande från omvärlden.
– Det som är unikt den här gången är att det är kvinnor och unga flickor som bär upproret och kräver den här feministiska revolutionen, även om feministisk kamp inte är något nytt där. Jag har tilltro till Irans befolknings förmåga att bestämma över sin framtid, säger hon och fortsätter:
– Vi måste hålla fokus på det som händer, bibehålla trycket och opinionsbilda särskilt nu när mullorna har stängt ner internet, begränsat mobilnätet och inte släpper in internationella journalister. Nu är det bara mullorna och moralpolisen som får sätta bilden. De som protesterar och vad som händer dem måste beskrivas i nyhetsrapporteringen.
Vem vill du nu se klippa av sig håret för kvinnorna i Iran?
– Jag hoppas att vi inte ska behöva klippa av fler hår, men klippa av mullornas skägg.
