QX Opinion: Elias Fjellander om sin långhelg i Berlin på TGEU

Förra veckan var jag på Transgender Europes första rådsmöte sedan covid lamslog världen. Det var också min första ordentliga interaktion med organisationen. Temat för rådsmötet var ”Together more than ever: Resisting, caring, moving forward”, något som genomsyrade hela långhelgen. Några dagar senare har jag en rad reflektioner om den svenska kontexten jämfört med den europeiska och centralasiatiska, om hur svenska aktörer för transpersoners rättigheter behöver arbeta framåt och om hur svensk politik kan arbeta för att stärka transpersoners rättigheter.

Först och främst är jag mer tacksam än någonsin för mitt svenska pass. Yttrandefriheten, föreningsfriheten och civilsamhällespolitiken är inget att ta för givet. Vi svenska organisationer har en plikt till våra motsvarigheter i omvärlden att vara solidariska och allierade i deras, ofta mer komplexa, kamp för sina livsvillkor och mänskliga fri- och rättigheter. För det andra: vikten av en enad rörelse. Organisationer från Spanien till Kazakstan enas i TGEU-paraplyet. Medlemsrörelsen samlas i konstruktiv anda för att lära av varandra och av experter på TGEU:s europeiska och centralasiatiska trans-rådsmöte. Den ödmjukheten och öppensinnigheten tar jag med mig till min svenska kontext och RFSL Ungdoms arbete hemma i Moder Svea.

RFSL Ungdom med samarbetsorganisationer behöver vara en starkare påverkanspolitisk blåslampa än någonsin för att riksdag, regering och berörda myndigheter fokuserat och strategiskt ska arbeta med hbtqi som en självklar del i deras reguljära verksmahet. Vi befinner oss i en tid då demokratin och respekten för de mänskliga rättigheterna är på tillbakagång i Sverige såväl som globalt. Den trenden måste brytas. Transpersoners situation på arbetsmarknaden behöver stärkas, gruppens hälsa måste förbättras och unga transpersoner en förtjänar stärkt framtidstro.

Till sist, men kanske viktigast av allt. Rysslands brutala anfallskrig mot Ukraina är brutalt och vårt stöd krävs. Det är inte heller den enda väpnade konflikten i Europa och Centralasien. Ännu fler stater inskränker yttrande- och föreningsfriheten. Företrädare för medlemsorganisationer från Ukraina vittnade om transpersoners utsatthet till följd av Rysslands krig, direkt och indirekt. Direkt genom ökad risk för våld och trakasserier. Indirekt genom att kriget gör det svårare att få könsbekräftande vård och genom att hbtqi-organisationer, precis som alla andra, har svårare att utföra sin verksamhet. Varje krigsbrott är ett hot mot hbtqi-rättigheter, för varje krigsbrott är utöver att… vara ett krigsbrott… en fet våt spottloska i ansiktet på de demokratiska principerna om alla människors lika värde.

Det är viktigare än någonsin att stå upp för Ukraina. Civilsamhället skriker om fria medel att disponera i våra arbeten för Ukrainas demokrati och för den ukrainska befolkningen. Civilsamhällets roll i Sverige, Ukraina och i hela världen kan inte nog understrykas. Vi är unika i vår förankring med folket, med spetskompetensen inom våra områden och i det solidariska ideella engagemanget som grund. Civilsamhällets roll som fredsbyggare och som kraft för demokratin och de mänskliga rättigheterna behöver resurssättas.