QX Ledarstick: ”Bara så det är klarlagt. SD har inte fått majoritet i riksdagen”

Det såg onekligen ut som skräckbilden av den svenska framtiden då en av Sverigedemokraternas mediakanalers programledare dygnrak under valvakan blev intervjuad av en annan till partiet närstående mediekanal (de finns många sådana nu) och glatt utropar:

”Hel…g Seger”

Segerhelg, rättade hon sig snabbt och lite för många gånger…. Men det går knappast att tolka på annat sätt än just Hell Seger.

Ungefär lika lättolkat som när tidigare vice talmannen Björn Söder (SD) vredgat utlovade att Sveriges Television skall reformeras ”i grunden”. Det efter att Aktuellt haft en studiodebatt mellan Svenska Kommittén mot Antisemitisms Willy Silberstein och Dagens Industris PM Nilsson. ”Rena propagandainslaget”, twittrade den tidigare vice talmannen trots att Nilsson getts utrymme för att avfärda Silbersteins oro.

När en politiker lägger sig i en nyhetsredaktions val av gäster och ämnen är det ett allvarligt hot mot demokratin.

Att Sverigedemokraterna firade rejält på valnatten är ju knappast förvånande. De blev valets stora segrare med 3% upp från valet 2018. Även om S och MP tillsammans ökade nästan lika mycket, så var SDs framgång den tydligaste som största parti i det block som i valet gått fram som regeringsalternativ.

De som tappade var de två mittenpartierna, de två högerpartierna och vänsterpartiet.

Sverigedemokraterna är ett parti som gått från att uttrycka främlingsfientlighet och anti-hbtq-ståndpunkter på ett vulgärt sätt, till att idag ha mildrat språkbruket.

Men rent praktiskt har deras politik under den föregående riksdagsperioden varit konsekvent negativ till reformer då det handlar om hbtq-personer, främst då om regnbågsfamiljer.

Partiet har bland annat röstat emot:

– En översyn av informationsplikten för hivpositiva. (2020)

– Införa en könsneutral föräldraskapspresumption. (2021)

– Låta båda i samkönade kvinnopar med barn som flyttar till Sverige automatiskt anses som föräldrar. (2022)

Och såklart är partiet helt emot, senast i ett utspel sent i valrörelsen, att ha en generös syn på hbtq-personer som söker asyl i Sverige.

Partiet kallar sig nationalistiskt. Men de menar inte nationalism till fromma för det egna landet och dess medborgare. Istället skriver de i sitt principprogram om skillnaden på svenska medborgare och de som ingår i den svenska ”nationen”. De som ingår i den ges företräde medan ”assimilering” skall avkrävas de som inte anses platsa. Nationella minoriteter, i alla fall ”de samiska och tornedalsfinska nationerna” som de nämner, skall ”undantas assimileringssträvanden och ges långtgående kulturell autonomi”. Medvetet nämner de inte två andra nationella minoriteter; judar och romer.

När Björn Söder 2014 talade om judar som icke tillhörande den ”svenska nationen”, det Willy Silberstein tog upp i Aktuellt-debatten, var det dessa resonemang i partiets principprogram han utgick ifrån.

SD är inte rasistiskt, dvs betonar ras som särskiljande, men de betonar däremot det de kallar ”nation”. Vad den praktiska skillnaden mellan dessa urskiljningsmetoder är tycker jag blir svårt att se. I alla fall för den som inte anses platsa i ”nationen”.

Partiets syn på Familj och Nation är dock troligen inte det som lockat väljare. Mer då deras lyckosamma valkampanjer där de satt frågor om brott och straff, höga bränsle- och energipriser på dagordningen liksom lyft förbisedda delar av landet och med det lyckats locka främst S och M-väljare.

Med 3% upp och rollen som andra största parti låter det inte sällan som att ”valvinnare” är detsamma som att partiet nu fått väljarnas OK på att börja driva igenom sina visioner.

Så är det lyckligtvis inte.

I det folkvalda parlamentet finns en majoritet som ser svenska medborgare som just medborgare med samma rättigheter och skyldigheter oavsett vilken ”nation” Sverigedemokraterna anser dem tillhöra.

SD har trots sina framgångar  inte uppnått majoritet i riksdagen. Men som näst största parti har deras möjlighet att påverka, genom politisk kohandel, tveklöst ökat.

De tre partier som valt att ta med Sverigedemokraterna som regeringsunderlag har vid ett flertal tillfällen markerat att de står fast vid de hbtq-reformer som genomförts och vill dessutom skynda på processen där de menar att tidigare S-regeringen varit för saktfärdig.

Det är betryggande.

Vad som också vore betryggande är om Ulf, Ebba och Johan snarast tydliggör att de inte gör någon åtskillnad mellan svenska medborgare. Att staten och samhället betraktar judar, muslimer, samer, kurder, Rosengårds- respektive Södermalmsbor liksom tornedalningar som fullt likvärdiga och att därmed ”den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.” (1. kap. 2§ regeringsformen).

Så sänk gärna energipriserna, men undergräv aldrig den svenska demokratin.