Andrea Mattson är verksamhetsansvarig för den regnbågsprofilerade fritidsgården i Göteborg som hon själv började besöka 2016. Och hon är inte ensam om att dröja sig kvar vid fristaden. Tre av fyra ledare som idag möter de unga som kommer till GIA är själva tidigare besökare.
– Det tycker jag är ett gott betyg för vad det här betyder. Man vill jobba på den plats man växte upp på, säger Andrea.
GIA var först en förening som nu blivit en kommunal verksamhet. Det ger starkare ekonomiska muskler och fler möjliga lokaler att flytta runt verksamheten till. För det är nämligen något som behövts göras. Under sina tio aktiva år har GIA bytt lokal ett flertal gånger efter misstanke om hot.
– Vi ska vara lagom hemliga. Tillräckligt synliga för att folk ska veta att vi finns men inte heller för offentliga. Vi måste ha det skyddet för att ungdomarna ska kunna komma till oss och vara trygga med att platsen inte läcks eller att obehöriga kommer hit.
Vanligtvis kontaktar blivande besökare verksamheten genom sociala medier. Sedan träffar de ledarna för ett första möte. Då kartläggs den unges säkerhetsbehov och man går bland annat igenom var anhöriga jobbar eller går i skolan för att undvika oönskade möten. De som sedan välkomnas till att hänga på GIA är alla hbtqi-personer mellan 13 och 25 år.
– Det är ett ganska brett åldersspann eftersom många kommer ut sent och behöver därför någonstans där man kan vara och prata om det här. Vi riktar oss mer till Göteborgs socioekonomiskt utsatta områden och där flyttar man ofta hemifrån senare och behöver därför en fristad längre. De som är hos oss är en blandning av personer som bara vill ha schysst häng och träffa vänner, till de som har det högsta säkerhetsbehovet och kanske är hemlösa efter att ha blivit utslängda av sin familj.
I lokalen kan de unga göra klassiska fritidsgårdssaker som att sjunga karaoke, äta Billys Pan Pizza och spela pingis. De hittar också på aktiviteter och ibland drar de iväg på läger.
– Det finns många hos oss, främst transpersoner, som inte känner sig bekväma med att gå till badhus eller stränder. Så vi brukar abonnera en simhall så att de också kan få bada och få med sig sina simkunskaper som de annars kanske missar. Sen anordnar vi läger eftersom många känner ett behov av att lämna Göteborg och slippa se sig om över axeln hela tiden. Våra läger är också ett bra tillfälle för de som vill testa ett nytt namn, pronomen eller anamma en ny klädstil.
Aktiviteterna och lägrena är gratis. Vilket Andrea säger är en förutsättning för att ungdomarna ska kunna delta.
– Det är långt från alla som har de ekonomiska möjligheterna att fylla sin fritid med den här typen av aktiviteter. Eller så kanske man har ekonomin men inte har en umgängeskrets att hitta på saker med.
När GIA är tillsammans är det inte ovanligt att kärlek blommor upp. Många i målgruppen vittnar om att första kärleken blir ganska sent i livet och att de halkar efter med dejtingerfarenheter jämfört med jämnåriga hetero/cis-personer.
– Det är väldigt fint att se att de har någonstans att träffa andra hbtq-personer och få leva ut det här med dejting och första kärleken.
De flesta som besöker GIA har inte kommit ut. Vilken typ av stöd eller råd ungdomarna får kring det bestäms från fall till fall.
– Vissa peppar man att komma ut när de känner att familjen kommer att vara accepterande och att det kanske bara är ett stort steg att våga ta. Däremot skulle vi aldrig rekommendera någon att komma ut när det finns en risk att det skulle äventyra personens säkerhet. Då kan det vara bättre att vänta med det tills man har flyttat hemifrån, och att de istället får kraft i att vara en del av GIA:s gemenskap och vara öppna här.
Med tio välbesökta år i ryggen är det inget snack om att fritidsgården Gays in Angered behövs. Andrea berättar att de har ungdomar från hela Västra Götaland och att vissa åker tre timmar enkelväg för att besöka sin fristad.
– Det tycker jag säger en hel del om vad GIA betyder för vissa personer.
