I fredags kom en mycket efterlängtad lagrådsremiss. I mandatperiodens sista skälvande minut klämde regeringen till slut ut ett förslag på ny könstillhörighetslag. Vi var flera som hann utbrista “äntligen”, innan vi hunnit ta del av själva förslaget.
Och tyvärr fick vi snabbt ta tillbaka våra glädjeyttringar efter en genomläsning av texten.
För även om förslaget nu innehåller vissa förbättringar (till exempel sänkt åldersgräns från 18 till 16 för att byta juridiskt kön och ett skippat krav på tillstånd från Rättsliga rådet för underlivskirurgi gällande vuxna) så saknas det som får ses som själva grundpoängen med en ändrad könstillhörighetslag: att självbestämmande är det som ska ligga till grund för det juridiska könet. Vi menar att könsidentiteten ska ges juridiskt erkännande. I det nu framlagda förslaget kvarstår kravet på en bedömning av någon annan, så det handlar alltså inte alls om självbestämmande, även om det betonas att processen ska förenklas och förkortas.
I ett samtal med RFSL på Pride House i Stockholm i måndags, menade justitieminister Morgan Johansson att anledningen till att regeringen ansåg att lagen måste utformas på detta sätt handlar om risken för missbruk och att vissa brottsbekämpande myndigheter hade flaggat för problem. På en fråga från RFSL om regeringen hade tagit del av erfarenheter från andra länder som redan infört en lagändring i stil med den som den svenska hbtqi-rörelsen hoppats på, exempelvis Norge och Danmark, var svaret att ministern inte visste det. I lagrådsremissen finns inte heller något som tyder på att regeringen brytt sig om våra grannländers erfarenheter. I argumentationen om varför självbestämmande inte ska införas argumenteras med hänvisning till vad olika remissinstanser tyckt. Vi kan konstatera att några remissinstanser flaggar för risk för missbruk, medan andra inte gör det. I utfrågningen frågade också RFSL om ministern trodde att de olika remissinstanserna var införstådda med frågans vikt för de berörda. Det kände inte ministern till. Pinsamt är bara förnamnet, ministern borde veta bättre!
Att självidentifikation ska ligga till grund för den juridiska könstillhörigheten föreslogs redan i utredningen om en ny könstillhörighetslag 2014 och senast i det förslag som gick ut på remiss i november. Det är också den typ av lagstiftning, vilket bland annat Norge, Danmark och Irland har, samt Argentina sedan 2012. I alla dessa länder finns naturligtvis erfarenheter att ta del av när Sverige överväger att ändra sin egen – världens på området äldsta – lag.
Varför ändrades då förslaget så radikalt jämfört med det som gick ut på remiss i vintras?
För oss miljöpartister kan vi naturligtvis inte låta bli att kommentera att en sak som uppenbarligen har hänt mellan de två förslagen är att Miljöpartiet har lämnat regeringen.
I regeringsställning har Miljöpartiet hårt drivit att könstillhörighetslagen ska ändras, så att självidentifikation blir grunden för det juridiska könet. Vi har också bland annat varit med om att lansera Sveriges första hbtqi-handlingsplan, med många konkreta förslag på åtgärder för hur situationen för hbtqi-personer ska bli bättre. Vi har gett Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor i uppdrag att utreda situationen för unga hbtqi-personer (för första gången sedan 2010), och särskilt titta på frågan om omvändelseförsök. Vi har tillsatt en utredning om en rejäl översyn av föräldrabalken, i syfte att göra denna mer inkluderande och jämlik. Utredningen har nu överlämnats och vi vill vara med och ta de många goda förslagen vidare.
Stockholm Pride är nu igång och på DN debatt kunde vi läsa festivalens styrelses krav för ett bättre Sverige för hbtqi-personer. Som första åtgärd nämns just förändringen av könstillhörighetslagen, på det sätt som Miljöpartiet driver. Också övriga krav från Stockholm Pride, bland annat om förbättrad tillgång till könsbekräftande vård, införande av tredje juridiskt kön och rättslig trygghet för barn som föds genom surrogatmödraskap i andra länder är frågor som Miljöpartiet drivit under lång tid.
Vi är oerhört besvikna på S-regeringens lagrådsremiss och kan återigen konstatera att Miljöpartiet gör skillnad. Utan Miljöpartiet i regering blir det mindre fokus på hbtqi-rättigheter. Vi kommer att fortsätta kampen för hbtqi-personers rättigheter, tills den dag alla människor kan leva i trygghet och frihet och vara den de är.
