Svenska akademiens ordlista såväl som folkmunnen definierar homofobi som ”rädsla för homosexualitet”. Men är hbtqi-fobi egentligen rädsla? Att mobbas på skolgården för att man tycker om personer av samma kön, att frysas ute på arbetsplatsen, att trakasseras på öppen gata för att man är den man är; det är inte rädsla – det är hat. Det är därför fel att förminska det till fobi, för det är hat och förtryck. Och vi måste våga prata om det.
För drygt två månader sedan släpptes rapporten ”Jag är inte ensam, det finns andra som jag” av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. Rapporten är ett uppdrag av regeringen och handlar om unga hbtqi-personers livsvillkor. Den är den första i sitt slag på mer än tio år, den senaste släpptes av dåvarande ungdomsstyrelsen 2010. Rapportens resultat är kanske inte vad alla förväntat sig. Trots att allt fler är öppet hbtqi och fler satsningar görs för hbtqi-personers rättigheter än 2010 har utvecklingen på de flera områden avstannat eller vänt åt fel håll. Det beror inte på någon fobi. Det beror på hat och förtryck. Hat och förtryck som leder till att vi i bästa fall nedprioriteras och i värsta fall aktivt motarbetas.
2021 kartlade vårt vuxenförbund RFSL hat och hot mot deras avdelningar. 26 av 36 RFSL-avdelningar hade utsatts. Avdelningarna vittnar om allt från hbtqi-hatande klotter till misshandel av förtroendevalda och skjutningar mot lokaler. LSU – Sveriges Ungdomsorganisationer släppte 2020 rapporten ”Vi sluter oss inåt” på snarlikt tema: hat och hot mot ungdomsrörelsen. I den konstateras att 55 procent av förtroendevalda i ungdomsrörelsen utsatts för hat och hot.
Hatet och hotet är en del av den våldspyramid som i varje stund växer sig starkare. Grunden av pyramiden är sånt som kanske inte är så illa menat egentligen, kanske en bred generalisering eller ett himlande med ögonen. När man rör sig uppåt i pyramiden kommer man till försummelse, skambeläggande, muntliga påhopp, slag, hot, misshandel, våldtäkt och ytterst till att döda folk. Det är en del av samma pyramid. Att ursäkta, om inte förminska, hot, hat eller förtryck är att ursäkta grunden för den pyramid, det samhällssystem, som ytterst leder till att folk blir dödade.
Det värsta händer ju inte i vår del av världen, tänker nog många. Men det gör det, det bevisas med ord – Oslo. Eller de som utsatts för brotten som ledde till 429 polisanmälningar med hatbrottsmotiv under 2020. För att inte tala om alla brott som aldrig anmäls.
Att lägga hbtqi-personers rättigheter i byrålådan är att ignorera att vi inte har fullgott tillträde till våra mänskliga rättigheter. Allt för länge har allt för många politiker och partier tillåtits göra det. Hit men inte längre. Om vi inte bekämpar hatet och förtrycket mot hbtqi-personer kommer vi få ännu en till generation hbtqi-ungdomar som inte har samma livsvillkor som andra unga. Och det, kära läsare, skulle vara en katastrof.
Vi måste börja prata om det. Vi måste börja prata om hat och förtryck. Saker och ting ska kallas för vad det är. Därför påbörjas idag RFSL Ungdoms kampanj. Det är inte hbtqi-fobi, det är hbtqi-hat.
