I juni skulle Storbritannien stolt stå värd för den internationella LGBT (HBTQ)-konferensen Safe To Be Me.
Med ministrar och dignitärer skulle frågor som rör homo-bisexuella kvinnor och män, transpersoner och säkert även queera liksom intersexuellas rättigheter, trygghet och välbefinnande lyftas ur ett globalt perspektiv.
Men konferensen har ställts in.
Fler än 100 organisationer valde att hoppa av deltagandet i konferensen eftersom den brittiska regeringen backat när det gäller förbud mot omvändelseterapi riktat mot transpersoner.
När den brittiska regeringen 2018 deklarerade att omvändelseterapi skulle förbjudas var även transpersoner inkluderade.
Men en hetsig debatt utbröt, en debatt vi känner igen även här i Sverige genom bland annat SvTs kampanjjournalistiska ”granskning” av främst vården för unga transpersoner och delar av kvinnorörelsens minst sagt vridna idéer om transpersoners rättigheter som ett hot mot kvinnosaken.
Just de ungas situation blev det brittiska motivet för att inte förbjuda omvändelseterapi. Oron handlade om att vården och närstående skulle kriminaliseras om de ”tillsammans med ett barn vill utforska känslor kring vad som annars kan pågå av rädsla för att få höra att de försöker ändra ett barns identitet”. (BBC.com 4 april).
Enligt en ny undersökning från MUCF, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor har 18% av de unga hbtq-personer som deltog i undersökningen varit med om försök till att påverka deras sexuella läggning, könsidentitet eller könsuttryck. 5% har utsatts för allvarliga övergrepp som terapier, böner och medicinering… och exorcism.
Konservativt religiösa blir självklart skakiga över diskussionen. Enligt dessa grupper, eller snarare sekter, skall barn följa sina föräldrars tro helt oavsett vad.
Den fundamentalistiska kristenhetens dagstidning Världen Idag menar i en ledare (5 januari 2022) att förbud mot omvändelseterapi skapar ”en gråzon runt religionsfriheten”. Och skriver: ”Politiker som med kriminalisering vill slå vakt om en individs frihet riskerar här att undergräva en annan individs frihet.”
Den liberala riksdagsledamoten Robert Hannah har ihärdigt lyft frågan om ett förbud mot omvändelseterapi eller ”hedersterror” som han gärna kallar företeelsen.
Medan konservativt religiösa ledare av alla de riktningar talar om att ”hjälpa” de som bryter just deras normer till att se ljuset, så är det troliga motivet till att inte respektera att närstående, församlingsmedlemmar, skol- arbetskamrater eller grannar just den närmast sjukliga rädslan för att bli utskämd.
Bland annat Hannahs engagemang har vi att tacka för att MUCF utrett hur vanligt förekommande dessa övergrepp är i Sverige.
RFSL kommenterar utredningen och tar upp vikten av att transpersoner inkluderas och de problem som kan uppstå med ett förbud. Om en person, säg en som övertygas till att bli konservativt troende, vill ”omvändas” till heterosexualitet, hur skall då ett lagförbud tolka den önskan?
Organisationen efterlyser en utredning bland annat för att hantera en sådan situation.
Diskussionerna kring omvändelseterapi, som i Tyskland lett till att marknadsföring förbjuds och på Malta till att ”sårbara” inte får utsättas, har resulterat i olika juridiska lösningar. På Nya Zeeland och i Kanada är det förbjudet att använda omvändelseterapi mot minderåriga, i Chile där medicinska metoder för omvändelse är förbjudna och på Samoa, Fiji och Taiwan där hälso- och sjukvården förbjöds att ägna sig åt omvändelseterapi.
Argentina, Uruguay och Ecuador förbjuder sedan flera år omvändelseterapi såväl riktat mot homo/bisexuella som mot transpersoner.
Och i våra nordiska grannländer är frågan uppe till behandling i parlamenten.
Utöver Robert Hannah skrev bland annat en grupp socialdemokratiska riksdagsledamöter i vintras en motion om att införa ett förbud, men ännu har varken riksdag eller regeringen nappat på initiativen. På Arman Teimouris (L) fråga förra våren sa justitieminister Morgan Johansson (S) att han väntar in MUCFs rapport men menade samtidigt att förbud redan finns genom att åberopa ”olaga tvång”.
I grunden handlar diskussionen kring omvändelseterapi om ifall samhället på allvar anser det riksdagen slog fast redan 1973; ”en samlevnad mellan två parter av samma kön är från samhällets synpunkt en fullt acceptabel samlevnadsform.”
Menar man fortfarande detta så blir det helt orimligt att låta kvacksalvare med eller utan hänvisning till någon gud eller perverterad heder bedriva sin destruktiva verksamhet.
Menar man att det ändå är lite konstigt med samkönad kärlek eller att någon inte känner sig hemma i det kön de tilldelats vid födseln då är det förståeligt att det svenska samhället inte markerar mot kvacksalveriet.
Kanske dags för ett vallöfte så här tre månader kvar till valet. Ett vallöfte som dessutom till och med kommer att hållas.
