Kriget i Ukraina präglar politiken och valrörelsen. QX har tidigare rapporterat om situationen för landets hbtq-befolkning, som inte vågar söka sig till skyddsrum av rädsla för att bli attackerade. En rädsla som förstärks vid en flykt till Polen eller Ungern där hbtq-fobin är utbredd. RFSL vill att stödpengar ska riktas till hbtq-organisationer i Ukraina och kringliggande länder, för att kunna hjälpa till med trygga boenden exempelvis.
En titt på hur SD landar i liknande frågor kan ge en fingervisning om hur de ställer sig till RFSL:s förslag. När EU-parlamentet tog ställning om resolutionen som fördömer Ungerns hbtq-lag var SD enda svenska parti att rösta emot fördömandet. Partiet kritiserades för detta i en riksdagsdebatt tidigare i år och SD:s Martin Kinnunen svarade så här:
”Det handlar om resolutioner som läggs fram av vänsterkrafter eller liberala krafter där man väver in en väldig massa olika skrivningar. Ofta är det skrivningar som vi inte kan ställa upp på.”
Även när EU-parlamentet röstade igenom att samkönade äktenskap ska gälla i hela EU uteblev ett tydligt ”ja” från SD. I stället lade man ner sina röster, med motiveringen att frågan inte bör ligga på EU-nivå.
SD har däremot hävdat hbtq-personers rätt i koppling till bistånd till utvecklingsländer. I ett antal motioner och interpellationer har SD velat ”strypa kranen” till Tanzania, Etiopien, Afghanistan och Somalia, eftersom dessa på statlig nivå bestraffar samkönade relationer. Regeringsföreträdare har svarat att arbetet för utökad demokratisering måste vara långsiktig och att Sverige stöder organisationer som arbetar för hbtq-personers rättigheter i utvecklingsländerna.
”Att upphöra med detta skulle försvaga de institutioner som håller på att växa fram, något som knappast skulle gagna landets hbtq-personer”, menar tidigare Biståndsminister Peter Eriksson (MP) i ett svar.
Sverigedemokraternas Ludvig Aspling tänker annorlunda:
”Finns det en gräns för när det är dags att stänga av kranen…det skulle ändå vara ett sätt för dem att visa att de här traditionerna som fortfarande finns är någonting som de försöker förbättra.”
När det kommer till inrikespolitik är moderniserad familjeförsäkring en het hbtq-fråga. Det handlar om att sociala föräldrar ska få stärkta rättigheter och att fler än två ska kunna bli vårdnadshavare. SD har tidigare uttryckt sig skarpt om kärnfamiljen, som enligt tidigare skrivningar har ”bäst grundförutsättningar att ge barnen en stabil och trygg uppväxtmiljö”. Idag uttrycker de sig mjukare i principprogrammet: ”Familjer kan se väldigt olika ut och det är upp till varje individ att själv definiera sin familj… En kärnfamilj är ofta en av de absolut bästa konstellationerna för barn att växa upp i, därmed inte sagt att andra familjeformer nödvändigtvis skulle vara sämre”.
Ändå motsätter sig partiet en modern familjeförsäkring med motiveringen att det inte handlar om barnets bästa, utan om ”vuxnas rätt till barn”.
”Det är inte barnen i Sverige som har problem med att föräldrabalken benämner människor som far eller mor…I stället handlar det snarare om att regeringen i vanlig ordning försöker röstmaximera genom att tillmötesgå hbtq-rörelsen…”, hävdar riksdagsledamoten Mikael Eskilandersson i en interpellation (december 2020).
När det kommer till vårdfrågor vill SD satsa på att motverka psykisk ohälsa inom hbtq-gruppen ”i stället för att satsa 40 miljoner på psykisk ohälsa för asylsökande och nyanlända som regeringen vill…”.
Transvården ska också bli bättre och mer jämlik över landet. SD vill att ”nationella riktlinjer ska arbetas fram och att dessa ska fokusera på förebyggande insatser samt psykologiskt stöd för hbtq-personer”. Partiet har också motionerat om att höja åldersgränsen för hormoner och kirurgi till 25 år.
På lokal nivå är hissandet av regnbågsflaggan på kommunhus en omstridd fråga. I SD-styrda kommuner som Hörby och Sölvesborg väljer man att inte hissa regnbågsflaggan och även i Stockholm ställer Sverigedemokraterna sig negativa. SD menar att en så kallad ”neutralitetsprincip” ska garantera ”ett professionellt agerande från offentlig förvaltning”.
Liknande resonemang förs när det kommer till förvaltningarnas utåtriktade kommunikation. I SD, KD, M och L-styrda Svalöv blev ett bibliotek beordrade av Kommunledningen att ta bort ett inlägg om sin hbtq-certifiering i sociala medier. Agerandet har mötts av stark kritik, men de lokala SD-organisationerna står på sig:
”Förslaget om neutral flaggpolicy är fullt rimligt och vi ser därför fram emot att fler kommuner och regioner implementerar det”, menar Leonid Yurkorskiy, Kulturpolitiskt ansvarig i Region Stockholm (SD) i en debattartikel för QX.
Vad som postas eller inte bör postas i sociala medier är en fråga som riksdagsmannen Björn Söder också tagit strid för. I en skriftlig fråga uppmanar han Utrikesminister Ann Linde (juli 2020) att vidta åtgärder ”för att FN:s kommunikation på sociala medier ska frånhålla sig aktivistiska utspel”:
”Det är ganska anmärkningsvärt att en organisation som FN agerar som en aktivistorganisation på vänsterkanten och hänger sig åt sådana här inlägg på sociala medier genom att ta ställning i kontroversiella frågor som abort, feminism, könsneutralt språk”, menar Söder.
Utrikesministern tänker annorlunda:
”Förenta nationerna utgör en central arena för internationellt samarbete och för att möta globala utmaningar. Det är naturligt för FN som expertorgan att delta i den offentliga debatten… Jag avser inte att vidta några åtgärder med anledning av FN:s kommunikation på sociala medier”, replikerar Ann Linde.
