Turnébussen står parkerad bakom en skola i tätorten Fisksätra i Saltsjöbaden. Moderaternas partiledare Ulf Kristerssons ansikte pryder ena sidan av det blå fordonet och på baksidan syns valslogan: ”Nu får vi ordning på Sverige”. Under närmsta halvtimman på resan in mot stan ska QX ta oppositionsledaren på hbtq-pulsen.
I ett flertal artiklar har QX rapporterat om hbtq-personers särskilda utsatthet i krig, om diskriminering och att gruppen inte vågar söka sig till skyddsrum av rädsla för att utsättas för våld. I takt med utvecklingen i Ukraina har historier nått fram om transkvinnor som inte får lämna landet, då det står att de är män i passet och därför förväntas strida.
– För det första är det förfärligt att det är på det här sättet, kommenterar Ulf Kristersson uppgifterna med allvar i rösten. Det är ju väl känt att det i närområdet finns länder som har väldigt mycket fördomar och där det förekommer trakasserier, i Ryssland kanske allra värst. Men det är svårt för oss att kunna göra annat än att uppmärksamma vad vi tycker är rätt och riktigt. Vi kommer ju inte in i Ukraina för att hjälpa på annat sätt.
Sverige hjälper ju till med humanitära insatser, men hbtq-organisationerna får inte alltid en tillräckligt stor del av kakan. Borde medel riktas direkt till hbtq-organisationer i Ukraina och kringliggande länder?
– Nämen det kanske man kan göra. Nu vet jag inte exakt hur pengarna fördelas just nu. Det behövs ju resurser till mycket. Från mat till vapen till rena kontanter. Det är klart, kan man stötta de organisationer som finns i Ukraina till att tänka på just de här målgrupperna så är det ju bra.
Kan Moderaterna tänka sig att göra en särskild satsning för hbtq-personer i Ukraina?
– Om det är möjligt så har jag absolut ingenting emot det. Men jag vet inte om vi fattar politiska beslut på den nivån, att man riktar pengarna så tydligt. Jag vet att det har varit svårt nog att få fram stöd överhuvudtaget in i krigsdrabbade områden, men svenska hjälporganisationer har ett öppnare öga för de här problemen. Jag kan tänka mig att de polska organisationerna, som gör väldigt stora hjälteinsatser, kanske inte i första hand har de här frågorna på agendan.
Men det har däremot hbtq-organisationerna i Polen.
– De har det garanterat ja, precis.
RFSL har ett förslag om att erbjuda säkra resor från kringliggande länder, som Ungern och Polen direkt till Sverige, eftersom det finns utbredd homofobi i de länderna. Vad tror du om det?
– Jo, men det tycker jag. Nu har vi ju massflyktsdirektivet där alla från Ukraina, kvinnor och barn i extremt hög grad, beviljas tillfälligt uppehälle. Men generellt sett är hbtq-aspekten en giltig grund och Sverige borde ju uppmärksamma det, eftersom många länder är otänkbara att fly till om man är hbtq-person.
Men inga säkra resor från kringliggande länder till Sverige?
– Alltså, just nu så gör ju alla länder vad man kan för att överhuvudtaget hjälpa till. Sedan kan man mycket väl tänka sig att folk kommer söka sig specifikt till Sverige av den här anledningen, men alla ukrainare kommer ju med nuvarande regelverk kunna ta sig vidare. Problemet är snarare hur vi ser till att de miljoner människor som är i Polen just nu fördelas på ett någorlunda rimligt sätt över Europa.
På hemmaplan är regeringsbildningen efter valet i höst en stor fråga och Moderaterna har fått både ris och ros för sin linje att räkna in Sverigedemokraterna som ett ”maktskiftesparti”, vilket de vill söka stöd av för att bilda ny regering. Men hur väl rimmar den taktiken med att hbtq-personer ”ska kunna leva i trygghet och frihet”, vilket Moderaterna uppger är deras strävan?
– Nämen jag tycker att det går utmärkt och vi ser helt till sakfrågorna. Vi konstaterar att det finns fyra partier som i ett antal välkända sakfrågor, framför allt vad gäller kriminaliteten, en stramare invandringspolitik och energipolitiken, vill åt ett annat håll än vad vi går emot idag. Vill man få genomslag för sin politik, då måste man kunna prata med alla. Den motsatta hållningen, att bestämma sig för att 20 eller 30 procent av väljarna inte räknas, innebär ju att man inte får majoritet för nästan någonting.
Moderaterna vill införa hbtq-strategier i flera kommuner och landsting, så att ingen ska drabbas av bristande bemötande i vården eller äldreomsorgen för sin sexuell läggnings skull. SD agerar tvärtom och motarbetar hbtq-certifieringar av äldreboenden och vårdcentraler lokalt. Hur går det ihop?
– Ponera att det här hade varit i riksdagen, då tror jag att det finns en förkrossande majoritet för vår ståndpunkt. Förkrossande majoritet. Jag tycker inte man kan tillåta att små minoriteter kidnappar hela det politiska systemet. Det gäller de här frågorna, men det gäller i lika hög grad att Miljöpartiet kunde kidnappa ett antal områden och lamslå frågor om kärnbränsle till exempel. Det är inte acceptabelt om det finns tydliga majoriteter.
Rädslan bottnar väl i att ju mer man släpper in SD i värmen, desto mer normaliserad kommer deras ståndpunkt att bli och till slut kanske det inte finns en förkrossande majoritet för hbtq-rättigheter?
– Jag vet att Sverige är långt ifrån perfekt när det gäller hbtq-rättigheter, men jag känner mig väldigt trygg i att den grundläggande svenska uppfattningen om tolerans och respekt för olikheter är otroligt stark. För mig vore det helt otänkbart att tumma på den sortens principer.
I familjefrågan driver Moderaterna numera en linje om att tillåta altruistiskt surrogatmoderskap och att införa en könsneutral familjelagstiftning i Sverige. En förhållandevis ny hållning om man jämför med partiets historia bakåt i tiden, då de intog en mer konservativ ställning i familjefrågor. De håller även öppet för att fler än två föräldrar ska kunna bli vårdnadshavare till ett barn.
– Vi har sagt att vi är beredda att utreda den frågan, men har inte lagt några konkreta förslag på detta ännu. Vi har alltid haft en, eller ja, alltid ska jag väl inte säga, men under väldigt många år har vi haft en liberal syn på detta.
Vad har fått er att ändra uppfattning i de här frågorna, om man jämför med den äldre generationens moderater?
– När jag och Fredrik Reinfeldt satt i den moderata riksdagsgruppen 1995 så röstade vi för partnerskapslagstiftningen, som var aktuell då. Vi gjorde det med en blandning av liberala och konservativa argument. Liberala i den meningen att människor ska tillåtas fatta beslut om sitt eget liv och konservativa genom synen på fasta gemenskaper. Vi tyckte att det idealet var lika tillämpbart på samkönade förhållanden som på heterosexuella. Efter det ställningstagandet har det varit självklart i vårt parti.
Busschauffören saktar in och parkerar utanför riksdagshuset, där en skolklass står på Mynttorget och tittar nyfiket mot oss i bussen. Pressekreteraren kommer fram med ett dokument och säger att Moderaterna har en nyhet till QX.
– Ja, den här frågan har ju varit väldigt mycket på tapeten, fortsätter Ulf Kristersson och tittar ned i dokumentet. Det handlar om konverteringsterapi, att man försöker bota människor som kommer ut eller som känner osäkerhet inför sin könsidentitet och andra dumheter.
Moderaterna vill förbjuda konverteringsterapi, berättar Kristersson, och de har hämtat inspiration från ett antal länder som hunnit längre i frågan, till exempel Tyskland, Storbritannien och Irland. Rapporten från Myndigheten för ungdoms-och civilsamhällesfrågor, om frekvensen av konverteringsförsök i Sverige, ligger också till grund för att partiet vill lägga fram förslag om förbud i riksdagen.
– Det bör inte vara tillåtet att försöka påverka människors mest privata liv. Det är en viktig signal, att Sverige är ett tolerant land, att vi sätter ned foten och säger att det finns saker som vi inte tänker kompromissa med i Sverige.
Det här kommer ni driva i valrörelsen alltså?
– Absolut. När man kommer till Sverige och när man är i Sverige då är det ett antal saker som inte är kompromissbara. Står man inte ut med det, då kan man inte vara här helt enkelt, avslutar Kristersson.
Uppdaterad 2022-05-06
