Boris Hrachov slår sig ner på andra sidan bordet och med ett leende ber han om ursäkt för att han är från Poltava. Platsen där den svenska stormaktstiden fick sitt ödesmättade slut 1709, när Karl Xll och den svenska armén förlorade ett fruktansvärt blodigt slag mot Tsar Ryssland och närmare tiotusen svenskar miste livet. Idag 300 år senare slåss det ukrainska folket mot Rysslands Putinarmé i områden runt Poltava. Boris Hrachov ledde redan under kriget i Donbas 2015-2016, som Sergeant och sjukvårdare en styrka på 150 personer i Donbassområdet. Boris pojkvän strider i armén med kaptens grad.
– I min militära enhet är vi tre gaykillar, i hela armén är vi tusentals hbtq-soldater som kämpar för landets frihet, två av oss är transgender.
Att kvinnor och gaypersoner deltar i armén har haft en stor betydelse för jämlikheten i hela samhället. Till och med vissa ords maskulinform har ändrats till, eller kompletterats, med en femininform.
– Men vad Ukraina behöver från omvärlden för att vinna kriget mot mörker och homofobi är tunga vapen och mediciner, säger Boris.
Har inte mött homofobi som öppet gay i ukrainska armén
Boris är med och driver organisationen Parallell, som ger juridisk och finansiell hjälp för behövande och tak över huvudet för de som behöver någonstans att sova.
För Boris del började hans engagemang som gay-aktivist långt före kriget och fortsätter nu i armén. Han är öppet gay i uniform och har ännu inte mött någon homofobi i armén. Inte heller från Ukrainas regerings sida finns någon homofobi menar han. Även Hiv- smittade får vara aktiva i armén om det finns möjligheter att sköta medicineringen, vilket förvisso kan vara problematiskt under krigsförhållanden. Ett sympatiskt värnande istället för uteslutande. Men Ryskortodoxa kyrkans patriark sluter upp bakom Kreml och Putins anti-gay, anti- jämställdhet och mot abort.
– Därför är kyrkan vår fiende, säger Boris. Det förhåller sig oftast så att de som är pro- Putin är anti-gay, och det som är mot Putin är pro-gay. Vi kan vara öppna med vilka vi är i Ukraina, men trots det pågick hundratals hatbrott innan kriget. Prideparaderna i Charkiv, Kiev och Odessa var däremot lugna, polisen tryggade paraderna och assisterade på ett bra sätt. En viktigt fråga som vi arbetar med nu är att få hatbrott mot oss att bli ett av kriterierna i den nationella lagen för hatbrott.
”Längtar till det vanliga livet, till stranden, till sangrian och klubbarna”
Boris blev överraskad när den nya presidenten Zelenskyj inte vare homofob, som den ryska traditionen bjuder. Tvärtom, Boris upplever stöd från regeringen vilket är en nödvändig motvikt till den ryska homofobpropagandan som fortfarande har ett visst inflytande i det ukrainska samhället.
– Den ryska propagandan säger också att vi är nazister, menar Boris. Putin har som vanligt inte förstått, vi är patrioter, vilket är en avgörande skillnad. Om du öppnar vår bok om nationalism så skiljer den sig från övriga nationalism. Vår är defensiv och handlar om att försvara landet. Vi har varit ockuperade av Ryssland i hundra år, klart att vi vill vara fria.
Det är svårt att veta vem som är din fiende i de moderna krigen. När ryssarna inledningsvis stal våra bilar, uniformer, och hade samma färg på armbindlarna, fick byta färg på våra armbindlar två gånger för att de härmade våra färger. Nu har vi gröna armbindlar och ryska armén har rödvita.
Nu förbereder sig Boris och hans trupp att åka till östfronten och att vara med om kanske de avgörande slagen. Putin måste ha en seger till 9 maj. I väntan på avfärd bor de i militärbaracker baracker i Kiev som vid två tillfällen har utsatts för missilattacker.
– Men mest av allt längtar jag till det vanliga livet igen säger Boris, till stranden, till sangria och klubbarna.
