– Jag har inte längre några förväntningar på när kriget ska ta slut. Vi har mer eller mindre vant oss vid att leva under dessa förutsättningar, säger Olena Shevchenko, ledaren för den ukrainska hbtqi-organisationen Insight när QX når henne över zoom.
Den 25 februari, dag två av kriget gav hon oss sin rapport från ett land i chock. Då befann hon sig i sin lägenhet i Kiev. Inom loppet av ett dygn fick hennes organisation sadla om från att långsiktigt arbete med hbtqi-rättigheter till att ge akut psykologisk stöd till hbtqi-personer samtidigt som de försökte evakuera communitymedlemmar från de farligaste områdena i landet.
Upprättar härbärgen för krigsdrabbade hbtqi-personer
Bland flyglarm, skjutningar och intensiva bombningar av huvudstaden stannade hon kvar i två veckor. Men till sist blev situationen ohållbar och hon åkte till Lviv i den västra delen av landet där läget har varit lugnare.
–Det var ett produktivt beslut. Det var inte längre möjligt att göra någonting från Kiev. Och eftersom vi har etablerat härbärgen här i Lviv flyttade vi hit flera personer från vår organisation. Nu har vi också ett humanitärt kontor där vi tillhandahåller hbtqi-personer och kvinnor med förnödenheter som medicin, mat och pengar.
Under de senaste tre veckorna har de mottagit över 300 nödrop från hbtqi-personer som behöver akut humanitärt stöd och från över 5000 kvinnor. På kontoret i Lviv organiserar och packar de stödpaketen som kan innehålla allt från modersmjölksersättning till hiv-mediciner eller hormoner. Sedan skickas paketen ut i landet till de behövande.
– Allt fler behöver hjälp. Det verkar som att folk börjar få slut på sina resurser och besparingar.
Homohatet i landet tar inte paus för krig
På de speciella härbärgena som de har upprättat för hbtqi-personer på flykt erbjuder de sovplatser, mat och mediciner. Allt det nödvändiga för att klara sig ett tag till. Ukrainska hbtqi-personer behöver separerade skyddade boenden då homo- och transfobin inom landet är fortsatt stor. Den fientliga inställningen mot communitymedlemmar ändras inte i krigstid, något som Olena själv blev påmind om när hon förra veckan utsattes för en homofobattack utanför deras humanitära kontor.
– Jag hade precis lastat ur en lastbil fylld med humanitärt stöd när en man kom fram till mig och kastade en tårgasballong i mitt ansikte. Jag fick kemiska skador i ansiktet och ögonen. Nu känner jag mig helt återställd, men jag har kvar en jobbig känsla av att det när som helst kan hända igen.
När jag frågar om det är första gången som hon har blivit utsatt för ett hatbrott skrattar hon. Det är en löjlig fråga till en person som är öppet homosexuell i Ukraina.
– Nej det är självklart inte första gången som jag blir attackerad. Det är inte ens den andra eller den tredje gången. Jag har varit med om mer än tio liknande händelser.
Det kan du göra för att hjälpa
Vad kan vi i Sverige, som förhoppningsvis inte ens kan räkna upp till ett endaste hatbrott i våra liv, göra för våra krigsdrabbade communitymedlemmar i Ukraina undrar jag. Och här finns det flera saker, berättar Olena.
– Vi behöver fler härbärgen för hbtqi-personer som flyr. Det stora behovet nu är en trygg plats, mediciner och hormoner för transpersoner. Det är en stor kris i Ukraina just nu eftersom det börjar ta slut på medicin. Under det här kriget har det blivit tydligt hur många det är som behöver något som till exempel insulin eller hiv-medicin, säger hon och poängterar att de har fått mycket stöd. Men att det tyvärr inte räcker idag.
– Behoven blir större och större för varje dag. Och jag kan inte föreställa mig var det här slutar. Det är otroligt viktigt att folk fortsätter att stötta oss nu.
Hur ger man bäst stöd nu?
– Donationer. Men också, om du som läser på något sätt har möjlighet att få hit mediciner eller andra saker, snälla kontakta oss.
Stötta Olena och organisationen Insights arbete för hbtqi-personer i Ukraina här.
