När jag först hörde om kritiken mot simmaren Lia Thomas utgick jag från att hon vunnit OS, slagit världsrekord eller något annat maffigt. Så arga som rösterna var som skrek att det här var slutet för ciskvinnor att någonsin vinna någon endaste idrottstävling någonsin igen och att transkvinnor och ciskvinnor måste förbjudas från att tävla mot varann måste ju innebära att hon gjort något extra sensationellt. Döm om min förvåning när jag insåg att hon vunnit en tävling på 500 yards (cirka 457 meter) på college och universitets-nivå i USA. I de andra klasserna vid samma tillfälle vann hon inte: hon tävlade nämligen även i kategorierna 200 och 100 yards. Där hamnade hon på femte respektive åttonde plats. Hon är heller inte överlägsen alla rekord: hon är den 15:e snabbaste kvinnan på college-nivå på 500 yards i USA.
Pratet om att transkvinnor nu tagit över och skrämt bort ciskvinnor från elitidrott är alltså – som ni kanske redan anade – gravt överdrivet.
Vissa menar att det är orättvist då transkvinnor kan ha genetiska fördelar gentemot ciskvinnor. Men vet ni vad, elitidrott var aldrig rättvist. Det är inte en tävling där alla är med på lika villkor utan där den som är bäst vinner. Genetiska fördelar spelar en stor roll i det. Som cismannen Michael Phelps, som vunnit mängder av simtävlingar och faktiskt är den mest framgångsrika olympiern genom tiderna – eftersom han har medfödda genetiska fördelar som gynnar honom i tävlingssammanhang. Till exempel producerar han hälften så mycket mjölksyra som andra idrottare och har en överrörlighet i anklar, knän och rygg jämfört med andra elitsimmare. Dessa förutsättningar bidrar till hans framgångar. Det är unika genetiska fördelar som han har hyllats för, och ingen har sagt att han inte ska få tävla för att det är orättvist mot andra. Ironiskt nog har han själv delvis kritiserat Lia Thomas deltagande i tävlingar. Tydligen är genetiska fördelar bara okej för cispersoner. Eller? Nej, alla cispersoner är faktiskt inte okej:
Medfödda intersexvariationer kan göra att vissa ciskvinnor producerar mer testosteron än andra. Säkert minns ni löparen Caster Semenya? Hon blev enormt ifrågasatt och tvingades genomgå utredningar om huruvida hon faktiskt kunde klassas som kvinna eller ej. Semenya tvingas nu medicinera bort sina genetiska fördelar om hon vill tävla. Så låt mig omformulera mig: genetiska fördelar är tydligen bara okej om det inte på något sätt bryter mot tvåkönsnormen.
Elitidrott är omgärdat av många regler, t.ex. riktlinjer kring hormonnivåer och hur länge en transperson behöver ha stått på hormonbehandling för att kunna tävla. Kanske är det en fördel för Lia Thomas att hon genomgått en testosterontyngd pubertet och bland annat fått fötter som är större än den genomsnittliga ciskvinnas fötter. Min tanke om det? Vilken bra genetisk fördel! Ungefär som Phelps stora lungor, extra långa armar, överrörliga anklar och mjölksyraproduktion. Grattis till det Lia Thomas, hoppas det får dig att vinna ännu fler priser!
För min del är det irrelevant om kvinnorna på en prispall är trans eller cis. De är alla kvinnliga förebilder och kvinnliga idrottare. Men vissa tänker annorlunda, och vill förbjuda inte bara kvinnor med transbakgrund från elitidrott utan även transbarn från att träna med andra tjejer. Människor som står och skriker utanför sim- och idrottshallar med plakat om att skydda flickor. Som om inte transtjejer också är flickor. Vissa delstater i USA har infört lagar som reglerar detta. Lagar som dessutom tillåter inspektion av barns könsorgan. Är det verkligen en utveckling som någon tycker är bra? Tvärtom borde vi arbeta för att få fler transpersoner att känna sig välkomna inom idrottsvärlden: vi har ett stort problem med att många transpersoner inte vågar eller kan träna.
Den som hävdar att den inte har något emot Lia Thomas utan att den bara vill ”skydda kvinnors idrott” borde rimligtvis vilja fokusera på problemen med underfinansiering av idrott för flickor och kvinnor, det systematiska problemet med att kvinnor får sämre träningstider eller att manliga idrottare i genomsnitt tjänar 72 (!) gånger mer än kvinnliga. Men istället läggs engagemanget på att racka ner på Lia Thomas, som vann en tävling på ett college. Det visar att avskyn mot transpersoner är det verkliga drivkraften. Paniken, ilskan och hatet mot Lia Thomas är därmed inget annat än ännu ett exempel på att en del människor inte ser transkvinnor som riktiga kvinnor.
