När jag gick i gymnasiet var jag kär i en straight kille. Brunt vågigt hår, blå ögon och ett leende som säkerligen särade på lika många ben som det knäckte hjärtan. Ja, jäklar vilken pretty boy han var, något han också verkade fullt medveten om. Och som det där klyschigt trånande smyghomot hade jag svårt att slita blicken från denne Adonis. Något som knappast gick obemärkt förbi och då och då förärades jag en extra lång blick eller ett litet smygleende från denna uppenbart straighta snubbe. Små smulor som var tillräckligt för att hålla hoppet och därmed intresset uppe men likväl en ouppnåelig fantasi.
Idag är det en företeelse som under benämningen queer bating, tycks vanligare än någonsin inte minst med tanke på sociala medier. Inte bara på Pornhub utan också Instagram och TikTok samlas nu ett överflöd av straighta snubbar som marknadsför sig som allt från nyfikna till öppet homo. Alltför ofta som välhängda, muskulösa och snygga toppar som bara väntar på en bottom att breeda. Förkroppsligandet av manlighet med andra ord och i ett community som är så könsrollskåta som just oss, en högt värderad valuta. För inget säger väl manlig top lika mycket som en straight dude… eller?
Och det är ju just det där, att de råkar vara straighta. Något ingen sedelbunt eller mängd viagra kan ändra på. Men i tider av annonsintäkter och digitalt kändisskap så finns det fortfarande något att hämta för den som spelar sin roll väl. Men om det är deras motivering vad är då vår? Den som gör att vi med en dåres envishet fortsätter åtrå något vi aldrig riktigt kan få. Den som gör att vi i förlängningen göder en marknad som inte bara stereotypiserar utan kanske till och med kväver en genuin hbtq-kultur med uppenbart heteronormativa ideal.
Queer bating har lustigt nog sina historiska rötter i homofobin. När religiöst konservativ moralpanik sökte kväsa varenda spår av homosexualitet tvingades exempelvis filmskapare att censurera eller begränsa sig till subtilt signalerande. Härifrån frodades allsköns stereotyper av hbtq-personer vare sig det var den skrattretande fjollan eller den läskigt bedrägliga transpersonen. Men 2022 har mycket förändrats. För när vi inte längre behöver smyga varför envisas vi med att jaga denna straighta hägring? Är det en projicering av någon slags daddy issues? En vilja att omvända varenda man? Eller kanske ett förkastande av det feminina?
Många himlar nog med ögonen vid det här laget. Herregud, det är bara en smaksak inget annat. Men det är en smaksak som gett upphov till allt från porrgenrer som ”gay for pay” till pink washing där företag viftar med Prideflaggan en gång per år. En som vi likt nyttiga idioter alltför ofta tycks köpa med våra rosa pengar. Någon sorts självplågande edging som vägrar ta slut men som vi villigt hänger oss åt.
Fortfarande idag stöter jag på dem i allt från krogen till gymmet. Straighta snubbar som tycks vilja boosta sitt självförtroende, sitt banksaldo eller sitt instakonto med omgivningens uppmärksamhet. Om den därefter kommer från ett gäng bögar spelar mindre roll. Cash is king. Och även om en tonårig förälskelse kanske kan ses som en övertolkning i sammanhanget kan jag inte annat än undra om vi fortsätter att nöja oss med bara smulor.
