Efter nattens ryska attack mot Ukraina håller världen andan. Vad blir nästa steg i president Putins plan för att utöka rysk landmassa och skapa en ny superstat? I 2,8 miljonersstaden Kiev följer invånarna utvecklingen spänt.
Två av dessa är frilansfotografen Theo och Dmytro, som jobbar volontärt med unga hiv-positiva killar.
Båda födda i Ukraina och är på helspänn efter nattens invasion.

Theo vaknade i morse av att telefonen ringde, och när han tittade hade han 14 missade samtal.
– Då blev jag lite stressad. Just nu är det lugnt på gatorna, men i morse var det lite panikartat med folk som lämnade Kiev, tog ut pengar från bankomaterna, stormade in på mataffärerna och bunkrade upp. Nu är det som sagt lugnare och tittar jag ut ser jag kvinnor som promenerar med barnvagnar.
Dmytro fortsätter:
– Jag kan fortfarande inte fatta att det här händer, även om det var väntat. Jag har haft svårt att sova senaste veckan, och har inte somnat förrän runt 06 vissa mornar. I natt sov jag ingenting och när Ryssland började bomba strategiska mål…det var otäckt. Jag vågar knappt gå och lägga mig nu heller eftersom jag hört att ryska militärhelikoptrar bombar mål utanför Kiev.

Theo bunkrade upp med livsmedel och medicin redan förra veckan då han kände på sig att något skulle hända. Han berättar dock att affärerna fortfarande är öppna och att det mesta fungerar som vanligt.
Ingen av dem har blivit inkallad till armétjänstgöring, men Theo är redo att rycka in volontärt i andra sammanhang när och om det behövs.
– Jag kommer inte fly landet, och jag tror ändå inte det är möjligt just nu. Det viktiga är att vi behåller lugnet och inte drabbas av panik.

Dmytro har funderat på att lämna Ukraina om läget blir värre. Han har bland annat vänner i Polen och Tyskland som tar emot honom.  Han har inte hört något om att det skulle vara svårt att lämna landet, men i så fall blir det med bil eller buss.
Han förbannar den ryske presidenten som hotar hans hemland.
– Putin är en psykopat som ser sig själv som Gud. Det här är ett tecken på att han har ett ohälsosamt psyke, att förneka Ukraina som nation och hela det ukrainska folket. Att han vill förstöra oss genom att gömma sig bakom att han vill skydda den ryskspråkiga befolkningen och bekämpa nationalism är löjligt. Och skrämmande.

Theos föräldrar, som bor i USA,  är väldigt oroliga för sonen. Han håller dem informerade via mobilen, och de följer utvecklingen via nyhetssändningar i USA. Han har kusiner som bor nära och som 2014 tvingades fly från Donbass, ett av de territorium som annekterades av Ryssland.
– Jag var hos dem i morse och vi håller ihop. Det känns bra att de är nära. Vi följer nyhetsrapporteringen via mobilen och tv:n, och just nu är det bara en spänd väntan.
Dmytros familj bor i hamnstaden Dnipro, landets fjärde största stad och han har fått rapporter om att det är stridigheter strax utanför stan.
– Mer vet jag inte just nu, det är bara en massa jobbig väntan på rapporter medan man tittar på nyheterna.

Innan kriget levde Theo ett vad han kallar ”vanligt liv”, tog frilansuppdrag, tränade, träffade vänner och dejter.
– Jag har varit ganska öppen. Det vanligaste sättet att träffas är via appar, som resten av världen gör, och går jag ut blir det oftast underground techno-klubbar. Men allt är såklart på paus nu.

Dmytro (stora bilden) och Theo (lilla).

Dmytro blev av med både jobb och pojkvän förra våren, då pandemin tärt på hans relation. Idag har han har förbrukat en stor del av sina besparingar och letar nytt jobb som grafisk designer eller inom teknisk support. På fritiden jobbar han volontärt med att stötta unga hiv-positiva killar som just fått reda på sin status.
– Jag hjälper dem att acceptera sin status och se möjligheterna till ett vanligt liv. Jag ville göra det efter att jag fick veta att jag var hiv-positiv och behandlades som skit av folk på sjukhuset i Dnipro, de ville inte ens ge mig tider för samtalsterapi.
Dmytro flyttade då till Kiev där han fick bra behandling, och möttes med respekt. Och efter att han klassades som smittfri blev han en av de första i landet som vågade stå för sin status öppet och visa ansikte på dejtingapparna.
– Jag ville bryta stigmat och visa att vi existerar. Och efter det började många skriva till mig och berätta om deras status, och då kände jag att jag ville göra något bra av det. Man kan leva lycklig som hivpositiv.
– Jag har till och med hjälpt många ryska killar eftersom situationen där är väldigt tuff.

Vad betyder det här för regnbågscommunityt i Ukraina, är ni och era vänner extra rädda med tanke på Rysslands antihomo-lagar och Putins uttalanden?
– Jag vet inte…Vi var inte säkra innan på grund av alla hot från radikala grupper, så jag tror inte den ryska attacken kommer att ändra så mycket, säger Dmytro, och Theo fortsätter:
– Inte extra rädda, nej. Ryssarna kommer att bli brända. De kommer inte att ta ifrån oss varken land, frihet eller kämparanda. Det är klart att jag är nervös, men vi har en stark armé och bra vapen. För säkerhets skull har jag nu i alla fall tejpat fönstren . Men överlag – detta känns heller inte som något nytt. Vi har levt med den här spänningen och under hot i åtta år.

Vad vill ni hälsa folk utanför Ukraina?
– Jag vill att de ska veta att vi inte är rädda. Vi är liksom inte samma folk idag som för innan åtta år sedan, och vi är redo för allt. Ryssarna dör för pengar, vi dör för vår frihet. Det är skillnaden mellan oss, säger Theo.
Dmytro:
– Frys alla ryska oligarkers tillgångar. Efter det kommer Putin inte ha en chans att terrorisera världen.

Vad är det värsta som nu kan hända?
– Allt jag fasade för har redan hänt, säger Theo.
– Det värsta vore att människor förlorar sina liv och det har redan inträffat. Vi sörjer och minns dem som offrat sina liv för vår självständighet, avslutar Dmytro.

Theo berättar att han just fick ett mobilmeddelade om att sirenerna ljuder i Kiev nu och att en luftburen attack kan vara på gång.
– Jag måste bege mig till närmaste skyddsrum. Vi håller kontakten.

Men Dmytro har inte hört något.
– Myndigheterna har sagt att det ska finnas ett system som skickar ut larm , men jag vet inte ens om det funkar. Jag har inte fått några notiser till min mobil. Däremot har mobiloperatörer de senaste dagarna skickat massa reklam om hur man ska ta lån. Men nån rysk invasion har jag inte fått någon information om via mobilen.