–Det är en tillbakalutad vänsterledare som tar emot virtuellt, något trött efter dagens partiledardebatter. Tekniken strular och det blir några frustrerade skratt innan vänsterledaren hamnar i bild och vi kan sätta igång. När så sker ger hon oss sitt fulla fokus.
Altruistiskt surrogatmödraskap och svenska sexköpslagen är frågor som länge har delat vänstern och den breda hbtq-rörelsen. QX spiller ingen tid, utan ger sig genast in i hetluften:
Vänsterpartiet är emot alla typer av surrogatmödraskap, även det altruistiska. Vad ser ni för alternativ för hbtq-personer som inte kan bli föräldrar på något annat sätt?
– Jag har verkligen stor förståelse för att man vill ha sin lilla familj. Anledningen till att vi är emot surrogatmödraskap är det väldiga utnyttjande som det leder till och den uppoffring det betyder att ens kropp ska upplåtas åt andra personer. Det är i beroendeförhållanden som de här barnen ofta blir till. Det är personer i Indien som sitter i barnfabriker och västerländska föräldrar som är kunder. Ofta, som jag förstår, är det heterosexuella par som använder surrogat, så det här är inte framförallt en hbtqi-fråga. För hbtqi-gruppen tycker jag andra förslag, som att vi ska kunna ha fler juridiska vårdnadshavare till exempel, är bättre. Sedan kan man förstås adoptera också.
Partier som ställer sig bakom surrogat är ju för den altruistiska vägen. Det kan handla om en kompis som vill hjälpa barnlösa vänner. Ska inte de få bestämma om det här själva utan att politiker lägger sig i?
– Vi som politiker har också en skyldighet att ibland gå in med skyddsregler, när vi ser att det blir uppenbara missförhållanden vad gäller makt och påtryckningar. Om en kvinna som inte kan få barn frågar sin syster, till exempel, kan det bli en väldigt jobbig sits för systern som blir tillfrågad. Det kan uppstå påtryckningar som kan vara svåra att säga nej till. Det är därför vi som lagstiftare ibland behöver säga att vissa saker får man bara inte göra. Att vara gravid för någon annans skull är något av det svåraste, ibland farligaste, man kan göra. Så där får vi verkligen göra allt vi kan för att lösa det på något annat sätt.
Men finns det inte också ett barnrättsperspektiv att ta hänsyn till, när det väl finns ett barn som kommit till på den här vägen?
– När det väl finns ett barn, då håller jag med om att det är svåra juridiska avvägningar att göra. Och det får man titta på hur vi kan göra bättre, men på vilket sätt får vi återkomma till. Nu finns det en utredning som vi kommer att ta ställning till.
Just det här att någon betalar för sex, det indikerar ju att den andra inte ställer upp frivilligt.
Vi går vidare till sexköpslagen. Det finns en konflikt mellan Vänsterpartiet och RFSL här. Ni är för den svenska modellen, medan RFSL anser att kriminalisering förstärker stigmatiseringen för den som säljer sex. Finns det inte en poäng i det?
– Sexköpslagen ska ju stigmatisera den som köper sex. Det ska inte vara okej i vårt samhälle att utnyttja vare sig kvinnor eller män. Just det här att någon betalar för sex, det indikerar ju att den andra inte ställer upp frivilligt. De om säljer är väldigt ofta människor som är utsatta för människohandel. Jag tycker det är uppenbart att det finns ett maktförhållande och köper inte riktigt det som RFSL säger. Förut var det många som höll med dem i det här, nu är de ganska ensamma om sin åsikt. Hela poängen med lagen är att de som säljer inte är kriminaliserade, man ska kunna söka hjälp utan att riskera åka fast.
– Det finns säkert några som gör det. Men det är inte värt att vi bygger hela lagstiftningen kring det. Vi vet hur det brukar se ut i gruppen som säljer sex. Det är väldigt ofta personer med svåra trauman bakom sig, som ofta har upplevt sexuella övergrepp i sin barndom. Sex ska vara frivilligt, hela samtyckesdebatten och samtyckeslagen bygger ju på det. Det här tycker jag är en förlängning av resonemanget, om det inte är frivilligt så är det ett övergrepp. Det är inte fel att säga det, även om några upplever att de säljer sex frivilligt. Då kan de ha solidaritet med de andra som är brottsoffer.
Hbtq-personer är även särskilt utsatta i miljöer där hederskultur råder och historiskt sett har Vänsterpartiet ogärna tagit i den frågan, av rädsla för att spela rasistiska krafter i händerna. Riksdagsledamoten Amine Kakabaveh drev länge hedersfrågan inom partiet och delade vänstern i två läger. Flera stod på den före detta peshmergakrigarens sida, men många ansåg också att hon gick för långt och spädde på rasism. Idag har Kakabaveh lämnat partiet, som hon anser har vänt ryggen åt de hedersutsatta. Partiet har dock skärpt tonen om den här problematiken i sitt partiprogram sedan dess och Dadgostar vill rikta sig direkt till den som kan vara utsatt.
– Det du utsätts för är inte okej, det går till och med emot svensk lag. Det kanske är någon som inte vet det. Det är en rättighet att få visa sin sexualitet och det är helt rätt att det är på det sättet.
Det samhället kan göra för de som utsätts är att gå ut med informationsinsatser och öka kunskapen kring heder hos socialtjänsten, vården, polisen och bland skolpersonal, menar Dadgostar.
– Information ska finnas hos barnmorskor, på BVC, ungdomsmottagningar, skolor. Där är det bra om det finns broschyrer och en liten ”flagga” där det står ”hör av dig”. Alltså hela tiden uppmuntra till att vi kan prata om det.
På frågan om partiet gjort upp med beröringsskräcken nu skrattar partiledaren till, men verkar inte vilja kommentera den tidigare konflikten.
– Jag skulle inte säga att jag har haft någon beröringsskräck, det är såklart det finns förtryck i hederns namn. Och vi har jobbat mycket med att höja kunskapsnivån om det.
Men vad tänker du om alla turer kring Amine Kakabaveh?
– Jag känner inte till det så bra. Det viktiga är ju ändå att vi är väldigt tydliga med att det så klart sker våld och förtryck i hederns namn. Det finns inget snack om det och det kan jag vara tydlig med i alla fall, säger Dadgostar och skrattar lite igen.
Pressekreteraren kommer in i samtalet och meddelar att det är dags att avrunda, men Nooshi Dadgostar vill ge QX några minuter till, för att berätta om vad hon och partiet vill göra för hbtq-gruppen under kommande mandatperiod.
– Det viktiga som hbtqi-person, tänker jag, det är att känna friheten att få vara sig själv och kunna uttrycka det. Därför är det viktigt för oss att ge stöd till Prideparader och hbtqi-föreningar i hela Sverige, för att säkra de trygga sammanhangen. Idag finns ett tryck på att dra in alla möjliga bidrag. Men att vi kan samlas, prata med likasinnade och finna inspiration i varandras livsberättelser är kanske den viktigaste delen av vår demokrati. Sådant måste vi stötta överallt, inte bara i storstäder.
Bortsett från surrogatfrågan så är även familjepolitiken för hbtq-personer viktig för Vänsterpartiet.
– Familjer kan se väldigt olika ut, det gäller alltifrån det här med fler vårdnadshavare till att korta köerna för assisterad befruktning.
Och hur kan de köerna kortas? Riktade resurser?
– Ja, fast man ska inte överskatta riktade resurser. Vi behöver satsa mer på vården överhuvudtaget. Det är för dålig löneutveckling och för dåliga arbetsvillkor. Men det är också en stor brist på spermadonatorer som gör att köerna blir väldigt långa. Vi tycker att man ska kunna välja en känd donator, finns det en person i ens närhet som vill donera så ska man kunna göra det.
Nooshi Dadgostar vill också kommentera EU-politiken.
– En grej vi inte har pratat om och som jag tänker ta upp nu är de starka hot som många hbtqi-personer känner i Europa. Där har vi Polen och Ungern och andra auktoritära krafter som är livshotande. Vi tycker att EU ska göra mer och en viktig signal är att vi inte utvisar personer som har skyddsskäl enligt våran flyktingkonvention, om man är förföljd på grund av sexuell läggning.
RFSL Newcomers har olika förslag på hur man bäst kan hjälpa hbtq-flyktingar. Ett sådant är permanenta uppehållstillstånd.
– Det tycker ju vi förstås också av väldigt många olika skäl. Men idag är det ju så illa att inte ens risk för dödsstraff eller kroppsbestraffning är garantier för att få uppehållstillstånd i Sverige. Där tycker vi att det har blivit fel i lagstiftningen. Det blir ett hyckleri att stå och säga att ”vi är så öppna i Sverige”, men inte ha respekt för en person som verkligen är orolig för sitt eget liv, slår partiledaren fast.
Pressekreteraren kommer in igen och nu är det verkligen dags att avrunda. Nooshi Dadgostar gör sig redo för att ta sig till nästa möte och skickar en liten hälsning till QX:s läsare innan Zoom-mötet måste stängas ned.
– Vi kommer att fatta beslut om vad vi går till val på under vår kongress i början på februari. Så det får ni väldigt gärna följa, alla ni som läser den här intervjun.
Nooshi Dadgostar om…
…HIV-prevention och de långa köerna för att få förebyggande medicinen PrEP i vissa regioner:
– Trots sin bevisat goda effekt är förskrivningen av Prep och liknande läkemedel bekymmersamt låg runt om i Sverige. Endast en handfull kliniker i landet förskriver Prep-läkemedel trots att alla läkare har förskrivningsrätt. Vänsterpartiet är fast beslutsamma att arbeta för en politik där rätten till effektiva läkemedel inte begränsas av snäva budgetramar. Den som löper risk för att smittas av HIV borde erbjudas Prep-behandling för att undvika överföring och sedermera livslångt läkemedelsberoende. Det är av största vikt att förskrivningen görs tillgänglig och jämlik över hela landet.
Kan det behövas öronmärkta resurser till de olika regionerna så att fler instanser får mandat att ge PrEP?
– Pengar ska inte behöva vara en fråga. Blir det höga kostnader kan man tänka sig en nationell pott för finansiering. Men den viktigaste insatsen är att se till att medicinen finns tillgänglig i hela Sverige och att alla läkare kan skriva ut den.
…att minska stigmat kring HIV:
– Vi tror att stigmat mycket handlar om okunskap. Man har en bild av hur sjukdomen såg ut på 1980 och 1990-talet och så ser det inte ut idag. Där vill vi att samhällets berörda aktörer stärker arbetet med att informera om hiv/aids och hur sjukdomsbilden ser ut idag. Där gäller det inte minst att jobba med kunskapshöjning inom vården. Genom att minska stigmat tror vi att fler går och testar sig och slipper känna ångesten och oron över huruvida de har sjukdomen. Vi vill även ta bort informationsplikten.
…förslaget om ny könstillhörighetslag:
– Vad gäller juridiskt kön tycker vi att det kan vara mer av en administrativ sak att ändra på det. Det ska bygga på självidentifikation helt enkelt. När det kommer till medicinsk könskorrigering så tycker jag att man ska ha stor respekt för att det här är ingrepp som inte går att ändra tillbaka. Och där behöver vi se ännu mer på underlaget i regeringens kommande proposition. Vi har stor respekt för att det behöver ske ett djuplodande samtal med personen som vill göra könsbekräftande kirurgi, som kanske inte mår bra, i synnerhet om det är en ung person. Jag ser inte de samtalen som en kontroll, utan som en service mer, en väldigt omtänksam sak att göra för en person som ska genomgå en stor sak i sitt liv. Och det får inte vara en kostnadsfråga.
Mer resurser till transvården alltså?
– Ja, jag skulle säga mer resurser till transvården så att de här utredningarna ska bli så bra som möjligt. Inte bara ett ”ja” eller ett ”nej” direkt, för det är också ett sätt att låta en enskild person ta hela risken själv. Eller att inte vilja utreda för att det är för dyrt och därför säga nej. Tvärtom tycker jag, vi ska lägga resurser på detta, vi ska ha mer kunskap i frågan och det här behöver föregås av utredningar och samtal kring en persons tillstånd. Så jag håller det lite öppet i förhållande till exakt vilken åldersgräns det behöver vara för medicinska ingrepp. Det kanske inte är åldern som behöver vara definierande, utan vad man kommer fram till i samråd med läkare.
…att regnbågsflaggan och hbtq-reformer motarbetas i vissa regioner och kommuner:
– Det är politiska beslut som avgör om hbtq-reformer blir verklighet, eller om regnbågsflaggan får hissas på kommunhuset. Det mest effektiva du kan göra, särskilt nu när det är valår, är att rösta på något annat än de partier som vill begränsa hbtq-personers rättigheter. Och att få andra att göra detsamma. Arbetet med ett inkluderande och öppet samhälle är ständigt pågående.
…den fria rörligheten för regnbågsfamiljer i EU:
– Vi kämpar för att hbtqi-personer inte ska diskrimineras i någon del av livet. Därför vill vi att EU ska arbeta för att samkönade äktenskap ska vara lagligt i alla länder.
