2022 är valår. QX inleder valåret med att intervjua en av riksdagens partiledare, Miljöpartiets Märta Stenevi. Fram till augusti möter vi så de övriga.
Förhoppningsvis kommer vi kunna få svar från partiledarna som ger oss en guidning i var partierna idag står när det rör homo-bisexuella och transpersoners livsvillkor i det svenska samhället och internationellt.
Det är inte helt orimligt att gissa att det kommer bli en hetlevrad valrörelse. Med samarbetet mellan Moderater och Kristdemokrater där en central faktor är Sverigedemokraternas stöd, ser begreppen höger och vänster ut att bli en allt viktigare markör och friskt använda som symboliska skällsord.
Vad begreppen egentligen handlar om är inte alltid helt tydligt. Den klassiska bilden av höger respektive vänster som huvudsakligen har handlat om synen på ekonomiska frågor, fördelning av resurser och skattepolitik, har i perioder kompletterats med andra markörer.
Trots att det knappast är en entydig höger-vänsterfråga har åsikter kring flyktingar och invandring liksom brott och straff använts som markörer på vänster-högerskalan.
Även ställningstaganden kring homo-bisexuellas och på senare tid kanske framför allt transpersoners livsvillkor är på väg att pressas in i den politiskt traditionella konfliktlinjen.
Det är bekymmersamt och oroande.
Rätten att utan statens inblandning få leva sitt liv med den man vill och uttrycka sin personlighet och identitet hur en önskar har möjliggjorts genom insikten att homo-bisexuellas och transpersoners kamp är en del av kampen för mänskliga rättigheter. Från att vara en fråga där konservativa till höger eller vänster motsatte sig reformer medan radikal vänster och liberaler drev på, har över hela den demokratiska världen idag hbtqi-frågor omfamnats av de flesta politiska riktningar. Samsynen kring att åtgärda diskriminering på grund av etnisk tillhörighet, kön, funktionsvariationer och tro har idag av demokratiska partier utökats med homo-bi och transpersoner.
Under senaste decennierna har samtidigt en motrörelse med värdekonservativ grundsyn blivit alltmer aggressiv. Strategin verkar handla om att återföra hbtq-frågor från diskussionen om mänskliga rättigheter till den mer klassiska höger-vänster-skalan.
Victor Orbán, Vladimir Putin och Donald Trump är sådana exempel.
Även här hemma formuleras av de som framför allt är kritiska till reformer för transpersoners förbättrade levnadsvillkor en vilja att flytta frågan bort från att handla om mänskliga rättigheter och individens rätt till fria val.
När ledarskribenten Carl-Vincent Reimers på Blekinge Läns Tidning, BLT, den 28 november kritiserade RFSL:s syn på transvård för unga, var en viktig markör just påståendet att organisationen står ”långt ut på vänsterkanten”.
Från värdekonservativt håll, där vikten av att upprätthålla den heterosexuella kärnfamiljens hegemoni och traditionella könsroller, har mänskliga rättighets-perspektivet i synen på hbtq blivit problematiskt.
Att sprida en uppdiktad bild av homosexuella och transpersoner som samhällsomstörtare används som motiv till att upprätthålla och utöka särbehandling och diskriminering.
Medan de mest högerextrema söker varje chans att in absurdum pedofil-stämpla hbtq-rörelsen, väljer de mer städat konservativa att i stället vänster-stämpla.
Detta trots att det i frågor som stora delar av hbtq-rörelsen driver i huvudsak är traditionell höger som är mer lyhörd. Frågan om surrogat/värdmödraskap, synen på sexuella skildringar och sexköpslagen är inte de där vi ser traditionell vänster självklart dela värderingar med hbtq-rörelsen. I transdebatten är det på samma sätt en del av en vänsterdominerad kvinnorörelsen som hamnat i klinch med hbtq-rörelsen.
Vilka synsätt vi än har, vilket parti vi som hbtq-personer än väljer i höst, så blir det destruktivt att dras med i försöken att flytta hbtq-frågor från att vara en del av de mänskliga rättigheterna till att återföras till en traditionell höger-vänster-konflikt.
Utgångspunkten måste fortsatt vara att demokrati förutsätter individens rätt att göra sina val av partner och forma sin könsidentitet oberoende av religionsdogmer, tradition eller familjens krav.
Denna historiska landvinning är ett grundläggande bidrag som hbtqi-samhället gett för att bygga ett mer öppet och inkluderande samhälle för alla medborgare.
