45-åriga Trifa Shakely är ny förbundsordförande för RFSL. Hon kom till makten lite hastigt efter en tid av interna stridigheter och tjafs bland tidigare medlemmar i styrelsen.
Valberedningen hade lagt fram en annan kandidat till ordförandeposten som mitt i kongressveckan hoppade av. Trifa fick frågan om hon var intresserad bara fyra dagar innan medlemmarna skulle rösta fram sin nya ledare.
– Det var en chock när jag fick höra tidsplanen. Jag pratade med min partner och ringde mina närmsta vänner och min familj. Jag sa att det här uppdraget skulle innebära mycket jobb och att jag kommer att synas och höras, även i Mellanöstern och i kurdiska communityn. Jag frågade om de kände sig bekväma med det och alla gav mig sina välsignelser.
Under uppväxten i Kurdistan med föräldrar som var kurdiska gerillasoldater introducerades hon för aktivism tidigt. Som 12-åring läste hon Marx och Hegel för att det var det som fanns att tillgå på den tiden, men det var feminismen som blev hennes första aktivistiska kärlek.
– Som barn var jag väldigt intresserad av kvinnoliv. Jag brukade lyssna på tanterna som samlades hemma hos min mamma, de hade smugglat in politiska flygblad i sina bh:ar och pratade om sina samliv med sina partners.
Familjen flyttade runt i Mellanöstern under uppväxten på 80-talet och en ung Trifa samlade på sig språk och krig. Hon studerade juridik och statsvetenskap i Hawler när livet tog en plötslig vändning. I Trifas examensarbete hade hon ifrågasatt varför aborter hade olika repressalier beroende på om kvinnan som genomgick aborten var gift eller ogift.
Kom till Sverige som politisk flykting
– Jag fick aldrig något betyg tillbaka, i stället kom någon till vårt klassrum när vi diskuterade våra arbeten och hämtade mig. Jag blev kidnappad till ett förhörsrum. Det var startskottet för mig att börja planera min flytt från därifrån.
Hon kom till Sverige som politisk flykting när hon var 23 år och placerades i Boden. Hon sökte asyl vilket beviljades efter ett år.
– När jag kom hit var jag färdigutbildad jurist och jag hade varit chefredaktör för två tidningar på universitetet. Jag var redan etablerad som 23-åring och jag visste vem jag var. En växer upp snabbt i kaos och krig. Men i Sverige räknades jag som en ungdom. Det var den största skillnaden för mig, att helt plötsligt göra en åldersresa.
Efter lite flaxande som dubstep-DJ bestämde hon sig för att stanna kvar i Sverige och flyttade till Göteborg där hon pluggade till socionom.
– Det var i Göteborg som jag blev skolad i min aktivism. Många säger att jag är tjockhudad för det, är en aktivistiskt skolad i Göteborg så klarar en arbetet i RFSL, skrattar hon.
Och visst kan hon få nytta av sin långa erfarenhet av antirasistisk och feministisk aktivism. Hittills beskriver hon övergången till ledare för Sveriges största organisation för hbtqi-aktivism som ”smooth”.
– Jag hade inte trott att övergången skulle kännas riktigt så här smooth. Men det är ett väldigt bekant sammanhang för mig med väldigt många bekanta ansikten. Inte i kansliet men bland samarbetspartner och de frågor vi arbetar med är inte obekanta. När jag startade kampanjen Ain’t I a woman för papperslösa kvinnors rätt till skydd så hade jag noll resurser. Jag hade bara min hjärna och min energi. Så det är väldigt kul att nu jobba med en organisation som har ett extremt kompetent och professionellt kansli.
”Det här är en organisation som varit ganska trötta”
RFSL och den svenska feministiska rörelsen går isär i vissa frågor. Att RFSL är kritiska till hur lagstiftningen om sexköp är utformad är till exempel inte populärt. Den senaste tiden har också välkända feministiska profiler ifrågasatt kvinnor med transbakgrund. Och för att inte nämna frågan om värdmödraskap. Meningsskiljigheter som Trifa hoppas att en kan samtala om.
– Jag kan citera bell hooks som precis gått bort, hon sa att feminismen finns för de allra mest förtryckta. Personer utan dokumentation, transpersoner som är på gatorna och försöker försörja sig. Feminismen borde innehålla alla de här ingredienserna, säger hon och fortsätter:
– RFSL är en feministisk organisation som går i samma ideologiska bana som feminismen i stort. Vi har mycket som vi skulle kunna jobba med tillsammans. Det gäller också de antirasistiska rörelserna. Det finns många communityn som vi skulle kunna knyta tillsammans och jobba tillsammans med, och det är det jag hoppas på.
Nu väntar julledighet innan det är dags att ta nya tag in i ett intensivt arbete. Efter nyår hoppas Trifa kunna åka ut i landet och träffa medlemmarna som utgör organisationen.
– Det här är en organisation som har varit ganska trötta. De har varit tvungna att lösa många problem. Jag märker av en längtan efter stabilitet och tydligt ledarskap.
När vi pratar om hur aktivism och gräsrotsrörelse går ihop med professionalisering är hon självsäker. Organisationen måste innehålla alla ingredienser.
– Jag förstår inte när en säger att aktivism inte ska professionaliseras. Jag har jobbat med papperslösa kvinnor och familjer väldigt länge och den organisationen, även om den var ideell, så har den varit extremt professionell, säger hon och fortsätter:
– Alla rättigheter som vi har vunnit hittills har vi fått genom aktivism. Men aktivism kan betyda många olika saker. En del vill gå ut och demonstrera. I särskilda fall kan civil olydnad vara en sista utvägt. Men det kan också handla om väldigt tråkiga långa möten som en måste ta sig igenom. Det kan handla om att gå igenom extremt många utredningar och att skriva remissvar. Vi är en organisation som har alla de här delarna. Och jag hoppas alla känner sig välkomna.
