Stephen Port, också känd som Grindr-mördaren, drogade sina offer med våldtäktsdrogen GHB, våldtog och mördade dem. Han dumpade deras kroppar i närheten av sin lägenhet i Barking, London. Trots ett tydligt mordmönster förbisåg polisen alla länkar kopplade till Port, rapporterar BBC.
Ports första mordoffer, Anthony Walgate, studerade mode och arbetade som eskort emellanåt. I juni 2014 kontaktade Port honom under namnet ”Joe Deen” och bjöd in honom till sin lägenhet. Samma kväll drogades och våldtogs Walgate och dog av en överdos. Port placerade därefter hans kropp på en trottoar utanför lägenheten och ringde ambulansen anonymt.
När sjukvårdare anlände till platsen upptäckte de att det var någonting som inte stod rätt till och tillkallade en mordutredare. Trots att Walgate hade blåmärken på sina armar, hans telefon saknades och hans kalsonger satt bak och fram så klassades dödsorsaken som en GHB-överdos.
Misstankar riktades mot Port men det dröjde inte länge innan han släpptes mot borgen. Hans bärbara dator blev beslagtagen men lämnades inte in för rättsmedicinsk undersökning förrän tio månader efter Walgates död. Undersökningen visade då att Port var besatt av drog- och våldtäktspornografi – men då var det redan för sent.
22-åriga Gabriel Kovari från Slovakien skulle komma att bli Ports andra offer. Han flyttade in till Port i augusti 2014. Efter bara några dagar hittades hans kropp av en hundrastare på en kyrkogård nära Ports lägenhet. Likt Walgate saknades hans mobiltelefon och det visades så småningom att även han hade dött av en GHB-överdos. Polisen betraktade dödsfallet som oförklarat men inte misstänkt.
Tre veckor efter Kovaris död, hittades ännu en ung man Daniel Whitworth död på samma kyrkogård och av samma hundrastare. Även Whitworths telefon saknades och även han hade dött av GHB. Polisen fann även ett självmordsbrev på hans kropp (skrivet av Port). I brevet stod det att han av misstag hade dödat Kovari och att han därför nu valde att ta sitt eget liv. Polisen granskade aldrig självmordsbrevet trots att de lovade Whitworths familj att det skulle skickas till en handskriftsexpert.
Detektiver vägrade även att visa lappen för Whitworths partner, Ricky Waumsley, som han delade både hem och bankkonto med – de vägrade även att klassa honom som närmast anhörig.
– Jag kände att de var homofobiska mot mig. Om det var en heterosexuell kvinna som hade hittats död och det var min partner då tror jag att jag skulle ha blivit behandlad väldigt, väldigt annorlunda, säger Waumsley till BBC.
Det sista offret, Jack Taylor, hittades död i september 2015. På andra sidan av samma kyrkogård där Kovari och Whitworths kroppar hade hittats. Under samma omständigheter – utan telefon och av en GHB-överdos.
Detektiver som hade närvarat vid de tidigare brottsplatserna kunde inte se kopplingen och beslutade sig för att Taylors död inte heller var ett mord. De meddelade hans familj att han hade dött och återkom inte efter det.
Efter nästan två veckor satte Taylors systrar ned sina fötter. De startade en egen utredning och länkade deras brors död till de tidigare dödsfallen. De kontaktade även Metropolitanpolisen och uttryckte sitt missnöje över hur de hade hanterat situationen.
Nu riktar alla offrens familjemedlemmar stor kritik mot Metropolitanpolisen och säger i ett gemensamt uttalande: ”Vår fasta övertygelse är att Metropolitanpolisens agerande delvis drevs av homofobi.”
Biträdande kommissarie för Metropolitanspolisen Helen Ball, säger att de har tagit åt sig av kritiken och gjort ändringar.
– Vi har fler och bättre utbildade utredare över hela Met och nya strukturer. Nu arbetar underrättelseteam, officerare och specialister närmare varandra för att tidigt kunna identifiera och koppla samman brott.
2016 dömdes Port för alla fyra morden, samt åtta sexuella övergrepp mot andra offer som överlevde. Han avtjänar ett livstidsstraff.
Uppdaterad 2021-12-14
