När 15-åriga Liv kom ut sa skolkamrater att de skulle mörda henne

Liv Wallenberg bor i orten Skurup i Skåne. Där har hon bott i hela sitt liv med sin mamma Emma, pappa Johan och två småsystrar.

– Det är ungefär som man tänker sig att en liten by på landsbygden är. Det finns mycket EPA-traktorer och det är ganska vanligt att folk kallar sig för ”bönder”, berättar Liv för QX.

Så länge hon kan minnas har hon vetat att hon inte är ”hundra procent straight”. Och för lite mer än ett år sedan kom hon ut som lesbisk. Hon berättade först för sin familj och nära vänner.

– Det var bara positivt. Min familj var jättestöttande, mina vänner också. Det var ingen överraskning för dem och det kändes skönt att vara öppen.

Hon ville vara helt öppen med sin insikt. Därför spelade hon in en komma ut-video som hon la ut på TikTok, Instagram och Snapchat.

­– Någonstans visste jag att det säkert skulle bli negativa reaktioner. Men jag kände att jag ville berätta det här för att kunna vara mig själv utan att behöva gömma något. Jag kände att det hade varit så mycket värre om jag inte gjort det, att bara fortsätta hålla det inom mig och bara ha min familj som visste det.

”De skulle köra över mig med sina EPA-traktorer”

Men att hatet mot homosexuella var riktigt så stort som det skulle visa sig vara hade hon inte räknat med.

– Trakasserierna hade redan börjat lite innan jag kom ut. När jag kom tillbaka till skolan efter sommarlovet mellan sjuan och åttan hade jag hittat mig själv lite mer. Jag hade ett nytt sätt att uttrycka mig på genom mina kläder och sätt att vara, som var annorlunda från den norm som finns i skolan. Jag kallades för ”Pride-lover” och Pride är tabu att för det ”handlar om bögar” vilket de inte tycker är bra. Sen när jag själv kom ut kom mer av hatet.

Nu hotades Liv till döden.

– De ringde mina föräldrar och sa att de skulle skjuta mig. Att de skulle bränna ner vårt hus, döda min familj och köra över mig med sina EPA-traktorer. Det blev väldigt mycket.

Hon berättar att trakasserierna även skedde på skolan och på lektionstid.

­– När det var som värst hade jag inga vänner. Jag var ensam hela tiden. Jag åt inte lunch för jag ville inte sitta i matsalen själv. Jag vet knappt själv vart jag fick styrkan att fortsätta. Att gå dit och inte veta vad som skulle möta mig den dagen. Blir det mordhot idag igen?

Livs föräldrar polisanmälde alla trakasserier och hade möten med skolan. Men inget hände.

– Det var väldigt irriterande att man fick hålla på hela tiden. Nu har det hänt igen och igen och igen. Men lärarna sa inte ifrån. Man gjorde ingenting.

Pappan berättade om trakasserierna på Facebook

Efter månader av trakasserier fick Livs pappa Johan nog och skrev ett inlägg på Facebook där han berättade om vad familjen fått utstå. Svaren strömmade in. Det var föräldrar till barn som blivit utsatta för liknande saker, personer som själva trakasserats och en kvinna vid namn Monika Svensson, som skulle bli initiativtagare och ordförande för föreningen Ett Skurup för alla som tidigare i höst anordnade byns första Prideparad.

– Allt gick väldigt snabbt. Under påsken gick vi ut och Pridepyntade Skurup centrum, sen bildades föreningen där jag sitter i styrelsen och i somras bestämde vi att vi ville ha en Prideparad. Det var sjukt mycket som hände på väldigt kort tid.

I början av oktober var det dags. Liv och hennes familj gick i deras hemorts första Prideparad. Och det visade sig att det var många som längtat efter samma sak. Pridefirandet blev en riktig praktsuccé.

– Det var över alla förväntningar. Vi trodde att det kanske skulle kunna komma ett hundratal personer, vilket vi hade varit jättenöjda med. Men sen fick vi veta att det var 1 500 personer som deltagit under dagen. Vi var helt mind blown. Det är väldigt stort och svårt för mig att sätta ord på. Jag är väldigt stolt och det är vi nog alla. Att vår lilla by på skånska landsbygden var så välkomnande. Jag är verkligen tacksam för alla som deltagit.

”Jag är starkare än jag trott”

Nu går Liv i nian på samma skola där allt hände. Men det har blivit bättre. Hon har fått nya vänner, en ny mentor som tar hennes situation på större allvar och nu tillhör hon de äldre på skolan.

– Nu finns det inte äldre elever som de vill imponera på och vara coola framför. Sen tror jag att de har blivit avskräckta från att ge sig på mig, eftersom vi har polisanmält alla hot mot mig och de anmälningarna har tagits på allvar. En dag dök två poliser upp i skolan och förhörde den som varit drivande tillsammans med personens föräldrar. Jag känner mig lite tryggare nu.

Men vilket år du har haft! Komma ut, trakasseras, bildat Pride-förening. Vad har det här gjort för dig?

– Jag har insett att jag är mycket starkare än jag trott. Jag har alltid sett mig själv som en väldigt blyg person som hållit mig i bakgrunden och inte vågat ta plats. Men det har jag vågat göra nu.