Den 19 oktober manifesterades samarbetet mellan Childhood och Regnbågsfonden i initiativet ”De osynliga barnen” genom en rundabordskonferens.
HBTQI-rörelsen och Barnrättsrörelsen liksom engagerade i att skydda, stötta och stärka unga och barn möttes för att sätta fokus på pojkar och HBTQI-barn och unga utsatta för sexuella övergrepp.
Uppslutningen blev imponerande med H.M. Drottning Silvia och Jonas Gardell som invigningstalare och Jämställdhetsminister Märta Stenevi på plats liksom bland annat Barnombudsmannen Elisabeth Dahlin, Göteborgsbiskopen Susane Rappman och RFSL Ungdoms förbundsordförande Jêran Rostam.
En av konferensens slutsatser var att i arbetet mot sexuellt utnyttjande av barn och unga har pojkar osynliggjorts. En kombination av ett unket könsrollstänkande där pojkar förväntas vara mer sexuellt aktiva än flickor och en kvarlevande homofobi (använt just i meningen rädsla för homosexualitet) gör att utsatta pojkars erfarenheter av sexuella övergrepp inte tas på allvar och stigmatiseras.
För Regnbågsfonden växte engagemanget i initiativet fram genom en oro för hur HBTQI-barn i starkt konservativa miljöer världen över straffas dubbelt.
Barn och unga som inte lever upp till familjens och den nära omgivningens förväntningar på könsidentitet och sexuell identitet isoleras och slängs ut på gatan.
De som hamnat i sexuell, ekonomisk och social utsatthet och får hjälp att ta sig ut ur detta, hamnar för ofta i stödverksamheter, inte sällan religiöst färgade, som inte respekterar dessa barns könsidentitet eller sexuella läggning. Barnen och de unga blir därmed ännu en gång utsatta för övergrepp.
För Regnbågsfonden var även bristen på kunskapsutbytet mellan HBTQI-rörelsen och Barnrättsrörelsen ett bekymmer som mötet med Childhood har gett avgörande öppningar för att rätta till.
Genom initiativet De osynliga barnen, har Jonas Gardell lyft sina egna erfarenheter av sexuella övergrepp som barn och som ung. Erfarenheter han delar med allt för många unga som tar sina första steg ut i HBTQI-världen.
Vid konferensen presenterade professor Carl-Göran Svedin resultaten av rapporten Unga, sex och internet, som släpptes i augusti. Där visas att icke heterosexuella i högre grad rapporterar att de utsatts för sexuella övergrepp och trakasserier än andra barn. För heterosexuella 23%, homosexuella 60%, bisexuella 43% och osäkra 64%.
Problemet är inte nytt. De ungas första steg för att hitta partners och testa sin sexualitet är självklart förknippat med risken att det inte blir som en tänkt. Sökandet, prövandet, lekandet och experimenterandet är en del av våra liv. Fortfarande är HBTQI-barn och unga mer ensamma i sitt sökande med färre möjligheter att spegla sig i eller ta hjälp hos sina närstående. Därmed blir de än mer utsatta.
Att vuxna i barn och ungas närhet, slutar förutsätta att barn är heterosexuella tills dess motsatsen är bevisad är ett viktigt steg på vägen att bryta denna ensamhet.
Att vuxna homo-bisexuella och transpersoner ser att de, som alla, har en uppgift i att stötta och lyssna på de unga som är på väg ut i vårt community är kanske de viktigaste verktyget för att hjälpa och stärka nya generationer.
På plats vid konferensen fanns Isak Auran från mötesplatsen Liquid i Linköping och Cornelia Karlsson från Queer the Space i Stockholm. Några av de många mötesplatser för unga HBTQI-personer och sökande som växer fram runt om i Sverige.
Dessa verksamheter visar på det ansvar som är möjligt att ta för att ge stöd till och stärka våra unga.
På nätet har jag, genom communityt Qruiser, sett både det rovdjursaktiga beteendet från vuxna mot unga, men jag har också sett ansvarstagande och stöttande. Det förstnämnda ett vidrigt utnyttjande av sin maktställning på de ungas bekostnad som aldrig skall tillåtas få utrymme i en grupp som kämpat hårt för individens rätt till sin egen kropp och sina egna livsval. Det andra just det ansvar varje vuxen skall visa. Kanske framförallt vuxna i HBTQI-communityt där de flesta av oss har erfarenhet av att vara sårbara i vår komma ut-process.
Konferensen om De osynliga barnen blev en viktig samling för det som Märta Stenevi sammanfattade:
”Vi får inte lägga rädsla och skam på barnen. Vi måste stärka dem i sin rätt till trygghet och i sin rätt att vara sig själva. Att man har rätt till sin kropp och rätten till samtycke. Vi måste ha detta på plats för i nästa steg kunna bryta skam och maktstruktur.”
Uppdaterad 2022-01-07