En timme i veckan ska varje ungdom träffa sin mentor online. Träffarna är tänkta som chattsamtal, där ungdomarna får utgå ifrån sina behov och ställa alla de frågor de önskar.
– Som hbtq-ungdom får man ofta stå till svars för den man är och man får väldigt många frågor. Men man får väldigt sällan själv ställa några. Därför är hemsidan viktig, säger projektledaren Maria Yvell.
Maria Yvell och Jojo Stenberg, som är projektledare, tror att det är viktigt att finnas på Internet.
– Det är ju där ungdomarna hänger och det är där de får information, träffar människor och upptäcker saker.
Alla som ansöker om en mentor får anonymitet och mentorerna har tystnadsplikt. Det är ungdomen själv som får styra samtalet och bestämma hur många veckor mentorskapet ska pågå.
– Genom projektet hoppas vi att ungdomar får ett ökat förtroende för vuxna.
Yvell menar att fördelen med att ha en hbtq-mentor är att mentorn kan tipsa om bra mötesplatser och hjälpa till med självkänsla och personlig utveckling.
Har ni själva haft mentorer?
– Inte några uttalade, men kompisar har väl fungerat som sådana. De har fått mig att inse att hbtq inte behöver vara så snävt och att man kan få vara på många olika sätt, säger Jojo.
– Jag har inte heller haft någon direkt mentor, men jag hade nog behövt en när jag var yngre, säger Yvell.
Vad ska mentorskapet leda till?
– Att man växer som person och känner sig trygg i den man är. Det är viktigt att få vara sig själv och ha chans att utvecklas.
Uppdaterad 2016-11-15
