Edward Summanen: ”När magi uppstår i transpersoners rum”

En grupp personer i blandade åldrar köar framför en gammal port nära Medborgarplatsen i Stockholm. Somliga är festklädda, andra (som jag) kommer direkt från jobbet och är mindre spexiga. Men vi är här för att fira! För på den här adressen, i ett hus från 1700-talet som haft både stall och utedass på gården, höll nämligen Sveriges första klubb för transpersoner, Transvestia, till under åren 1965-1966. Här kunde man klä om och vara sig själv för en stund.

Konstnären Sam Hultin har skapat flera evenemang som alla varit kopplade till den lesbiska aktivisten och transpionjären Eva-Lisa Bengtson (1932-2018), en av grundarna till Transvestia. Hultin har nu bjudit in till Transvestias 57-årsjubileum. Vi stiger in i en varm lägenhet (för varm, inser alla snabbt och fönster öppnas) där det serveras tårta i köket och musik spelas i vardagsrummet. När alla är på plats räknar jag till närmare 50 personer som trängt ihop sig denna charmiga gamla lägenhet med lågt i tak. Eventet har begränsat antal platser och folk har skrivit upp sig på väntelista för att få vara med om denna historiska kväll trots att vi visste väldigt lite om vad som skulle ske.

Helt kort blir jag nervös för rollspel och stel stämning. Kanske ett performance av något slag, som jag kommer tycka är pretentiöst och trist? Men samtidigt: inget som skapats av Hultin och projektet Eva-Lisas monument har varit stelt, pretentiöst eller trist. Tvärtom! Det har varit kärlek, humor och värme blandat med tunga känslor, och tydligt förankrat i dagens transkamp. Som högläsning av brev från Transvestias medlemmar på Moderna Museet och stadsvandring på Södermalm i Eva-Lisas och andra hbtq-personers fotspår.

Denna kväll är inget undantag. Kvällen är magisk, med bildspel från Transvestias fester, läsning av brev och berättelser från personer som varit med länge i kampen. Trots att det finns sorg och orättvisor i historierna återkommer vi ständigt till det varma, till gemenskapen, till vikten av att få vara sig själv. I köket står Hultins mamma och fixar fika – och oj vad jag uppskattar alla mammor jag möter inom transrättsrörelsen! Som bakar bullar till festivaler eller tar diskussioner på sociala medier. Nästa mors dag ska jag hylla er och allt ni ger.

Transvestias jubileum kretsar självklart kring Eva-Lisa Bengtson. För mig har Eva-Lisa blivit en hjälte. Vi brukade springa på varandra när hon satt i köket på RFSL-huset i Stockholm, ofta i väntan på Golden Ladies fikor. Vi kallpratade och plockade i och ur en och annan diskmaskin ihop. För mig var det oerhört värdefullt att vara i samma rum som en transperson som var mycket äldre än jag – fast det sa jag aldrig till henne. Jag tänkte att det kanske inte är så uppskattat att få höra att ens ålderdom imponerar?

Då visste jag inte mer än att hon varit drivande i att få transpersoner inkluderade i RFSL:s målgrupp. Men genom Hultins projekt har jag fått en bredare bild och imponerats stort. Inte bara av att hon startade upp Transvestia tillsammans med Erika Sjöman utan för att jag genom alla brev från medlemmar förstår att hon var en oerhörd kraft. Hon hade förmågan att se personer och ge styrka till andra. Hon var ett nav i den tidiga transrörelsen. Hon fortsatte att ge, trots att flera av de rum hon skapat senare stängde henne ute. Först då medlemmar i Transvestia bildade en förening för heterosexuella transvestiter (vilket inte passar en lesbisk transkvinna), sedan när Kvinnohuset i Stockholm portade henne från de lokaler hon varit med och byggt upp. Utestängningen förmedlades via ett elakt brev, där de som härskarteknik använder hennes juridiska namn, inte Eva-Lisa. Alla inblandade i beslutet borde skämmas. Men Eva-Lisa hittade nya sammanhang och fortsatte kämpa för både lesbiskas och transpersoners rättigheter.

När jag lämnar jubileet är mitt hjärta mörbultat men glatt och jag kan inte komma ihåg när jag senast var med om något så fint. Kvällen har lyft både aktivister från förr och personer aktiva idag. Applåder, tårar och hyllningar har avlöst varandra. Och precis som Transvestias fester utgjorde en frizon för nästan 60 år sedan är jubileet en välbehövlig oas idag. En kväll för oss, av oss, om oss. Tack Sam Hultin och alla andra som skapade denna stund!

Foto: privat