En lärare bryter mot lagen och utövar diskriminering och trakasserier mot ett av barnen i sin klass under en lång period. Trots flera tillsägelser och även en varning från skolledningen vägrar hon följa lagar och regler. Det slutar med att hon blir avskedad.
Rimligt med avsked? Ja, det tycker nog de flesta – tills det kommer fram att en stor del av problemet var att hon vägrade använda rätt pronomen (hen) om sin elev. Då vaknar såväl SVT som nättroll till liv och känner att nu är det dags att lufta sina fördomar! Alla åsikter är bra åsikter! Läraren får därför uttala sig i flera stora mediekanaler och till och med komma till SVT och sitta öga mot öga med ännu en transperson som hon vägrar acceptera. För det är tydligen bra TV att låta en cisperson glatt sitta och berätta att transpersoner inte passar in i hennes världsbild.
Dessutom har flertalet publicister helt glömt bort alla pressetiska regler. Läraren har valt att gå ut med namn på sig själv, på skolan och med uppgifter om barnets person och liv. Barnet blir därmed diskuterat i media på ett sätt som varje lärare (vare sig hen är avskedad eller anställd) borde misstänka bryter mot sekretesslagstiftningen. Lärarens version och tolkning av barnet sprids oreflekterat av media, vilket medfört att föräldrarna till barnet nu gått ut med att lärarens version innehåller flera felaktigheter.
Läraren har lyft att det råder yttrandefrihet i det här landet och hon har rätt till sin personliga åsikt. Och ja, det stämmer. Du får tycka vad du vill. Du får säga vad du vill. Men det ger konsekvenser. Som att du kan bli av med jobbet om att du visar dig oförmögen att sätta elevers välmående och trygghet i första rummet. Eller bli åtalad för att du bryter mot tystnadsplikten. Yttrandefrihet är inte samma sak som att få bete sig exakt hur som helst utan några som helst konsekvenser.
De flesta behöver träna upp sin impulskontroll för att fungera i det sociala samspelet, och även träna på att visa grundläggande respekt gentemot sina medmänniskor. Du får självklart tycka att någon är äcklig eller dens barn är fula men det är sällan en bra idé att berätta det för personen ifråga. Det här är något som vi lär barn och jag tror att de flesta av oss tycker att det är bra. Vi behöver lära oss filtrera våra åsikter, vi behöver lära oss hyfs. Men när det gäller transpersoner ska det tydligen vara fritt fram för vissa vuxna att häva ur sig vad som helst. Trots att det sårar och gör att både barn och vuxna mår dåligt.
I flera intervjuer har läraren berättat att hon är engagerad i Kristna Värdepartiet, som bland annat vill förbjuda samkönade adoptioner, förbjuda embryodonation och insemination med donerade spermier, förbjuda abort och dagen efter-piller samt kriminalisera den som säljer sex. De skriver i sitt principprogram att alla samlevnadsformer inte är likvärdiga utan att det som är bäst är ett monogamt och livslångt äktenskap mellan en kvinna och en man, där barn blir till genom vaginalt samlag mellan dessa två individer. De vill lägga sig i vad andra gör med sina kroppar och sina liv i en skrämmande totalitär anda. Och tänk att inga journalister förstår att läraren använder dessa intervjuer (och detta barn) som ett sätt att promota denna extrema politik? Jag hoppas att vi aldrig mer ser en endaste intervju med henne, där hon både får göra PR för sitt parti och oemotsagd bre ut sig med sina verklighetsfrånvända fantasier om vad trans är.
Ordet hen förvirrar inte barn, men det förvirrar denna lärare. Och det tycks även förvirra en del journalister. Som redaktionen på SVT. Vad håller de på med? Varför vill de bjuda in till debatt om det här? Kommer en person dömd för homofoba hatbrott bjudas in till att debattera om homosexualitet är onormalt eller ej med random bög nästa vecka? Som ska sitta där och försvara sitt människovärde? Jag förstår inte hur SVT tänker. Budskapet SVT förmedlar är att alla människor är inte lika mycket värda utan att det fritt fram att beta sig illa mot vissa minoriteter och diskutera om vi verkligen förtjänar respekt eller ej. Det är en människosyn som gör mig mörkrädd, och visar återigen på hur långt vi har kvar tills att transpersoner ses som självklara i hela samhället.
