Två röster om vart vi är på väg

Foto: Privat

Zayera Khan tycker att rörelsen är splittrad. Hon vill ha bättre sammanhållning och bättre stöd till dem som har det tufft att komma ut eller att komma till Sverige.
Vilka organisationer är du engagerad i?
– Jag har aldrig varit engagerad tidigare, jag har inte förstått poängen med att representera någon. Det tog lång tid för mig för mig med min bakgrund med muslimska föräldrar. Första fem åren jag var ute var jag det ändå inte för mina föräldrar utan jag var anonym, bar en pseudonym.
Men efter att Zayera bott utomlands i åtta år och kom tillbaka till Sverige blev hon aktivist.
– Jag behövde ett år innan jag kände jag hade koll på saker och nu sitter jag i styrelsen för Interfem och styrelsen för MP Stockholm, och jag har gått med i RFSL.
Vad tänker du kring HBT-rörelsen nu?
– Splittring, helt ärligt. Kände det redan när jag kom tillbaka. När jag bodde här 1997-2000 hängde alla på Häcktet och diskuterade inte så mycket om queer. Nu diskuterar man queer men umgås inte. Nu delas åldrar upp, tjejer, killar, känner inte en stark förenande kraft, det håller på att delas upp mellan antikommersiella och kommersiella. Olika målgrupper söker tillfredsställa sina olika behov.
Är det ett problem eller naturligt?
– Jag tycker det blir svårt att sätta agenda för en gemensam HBTQ-rörelse. Samtidigt kan man säga att Sverige har kommit väldigt långt med lagar. Ja, det finns det man kan kämpa för men man kan inte tänka sig att alla i hela HBTQ-rörelsen ska ställa sig bakom transfrågorna. Nu när den irakiska kvinnan ska utvisas är det bara några eldsjälar som arbetar.

Vilka frågor tycker du själv är viktigast?
– Eftersom jag har den bakgrund jag har så absolut mer stöd för personer som kommer utifrån att hitta förankring, få stöd, många kommer helt ensamma och har ingen familj alls. Det kan ibland gå så illa som för den afghanske ensamme killen som begick självmord.
– Sedan måste vi arbeta för starkare skydd för mänskliga rättigheter och jobba i EU och FN, vi måste få Polen och Ryssland att stödja homosexuella.
– Jag vill se ett community som bryr sig om de som kommer ensamma hit eller som förlorat sina familjer efter att de kommit ut.

Zayera Khan kom som tioåring till Sverige från Pakistan och berättar om hur obegripligt det var med tysta svenskar. Hon säger att de som kommer hit behöver hjälp med att förstå språket och det svenska samhället.
– Jag är mer för unison samverkan. Tycker inte alla behöver vara överens, men större samarbete, man måste ha större bred bas.
Går man in i alltför små frågor nu? För lite satsning på det sociala?
– Ja, det tycker jag. Det blir alltför individualiserat. Gruppkänsla är en vinnande faktor. Man måste hålla ihop för att vara en kraft. En individ kan bara en förebild, men ensam kan jag inte förändra samhället.
Hittade du människor du kunde få stöd hos när du kom ut?
– Nej, det gjorde jag inte. Jo, lite grann på RFSL-chatten.
Du kom ut som lesbisk alltså?
– Ja, jag är lesbisk, är inte queer. Fick kompisar via RFSL-chatten, vi träffades ute, jag talade inte politik med dem, och inte om hur jobbigt jag hade det med att komma ut.
Det var en lång ensam kamp?
– Ja, svenskar som har en muslimsk eller kristen bakgrund i familjer där man vet det kan vara ett problem behöver stöd. Jag var 20-22 år när jag kom ut. Tänkte på det redan i tonåren, men ville inte ta kontakt med RFSL i Lund där jag bodde.
– Nu har familjen insett att jag är ett hopplöst fall och bara fortsatt att älska mig.

Zayera menar att det borde finnas en fadderverksamhet, det finns många svenska äldre som har samma erfarenheter.
– Ge mig ett halvår, dags starta igång nya projekt.
– Hade jag inte haft turen att ha de föräldrar jag har. Jag tog risken att de inte skulle vilja ha kontakt med mig. Jag hade blivit så ensam, hälften av mig skulle ha försvunnit om de brutit med mig. I min kultur betyder familjen så otroligt mycket.

Foto: Erik Mårtensson/ Scanpix

Anders Wallner är partisekreterare i miljöpartiet. Han var engagerad i Stockholm Pride åren 2004-2010. I början i Pride house, han var presschef ett år och satt sedan i styrelsen.
Pride i år, vad säger du?
– Svår fråga. Den relativt lilla grupp som har inifrånperspektivet jämför. Så träffar man de som tycker det som är mest engagerade i grunden för festivalen, de bryr sig inte så mycket om detaljerna.
– Jag var drivande i att flytta parken. Var förtjust i Sjöhistoriska men Pride Parkkänslan infaller var man än finns fysiskt.

Vad tänker du kring att en del som tidigare varit separatister mer engagerat sig i festivalen?
– Vi har två diskussioner varje år: Hur kommersiellt ska det vara? Vilka är det som finns i parken och vilka syns i paraden? Och sedan hur spjutspets vi ska vara, hur öppen och tillåtanden.

– Styrkan i Pride har man alltid bjudit in sina kritiker. När Shamefestivalen drog igång 2001 förstod Pride att det fanns grupper som inte Pride lyckats vända sig till. En av de bästa strategier en organisation kan ha är att lyssna på sina kritiker.

Skiljer det Stockholm Pride från andra Pride?
– Ja i de flesta stora städer finns en mainstreampridefestival och en alternativ festival.
– Det är en ständig utmaning. Stockholm Pride har låg medlemsanslutning, många har åsikter, men få blir medlemmar och kommer på årsmötet.
– Alla organisationer har detta – lyssnar man bara på medlemmarna blir man smal och konservativ. Svårast att lyssna på dem som ska komma.
Har du lärt dig av Pride som du kan använda i partiarbetet?
– Ja, jag har lärt mig att lyssna på mina kritiker. Det finns ofta ett korn att ta till sig.

Anders har också problem med vissa deltagare.
– Det finns enskilda exempel som väcker känslor hos mig också. Jag blev provocerad av Migrationsverkets närvaro förra året. Men jag blir beklämd när jag ser individer inom försvarsmakten och polisen bli påhoppade, när de goda krafterna inom dessa rörelser går på Pride och blir påhoppade – de tar det personligt. Jag har svårt att se på när just de individer som förstöker göra skillnad får ta smällen.
Du känner dig som en del av fredsrörelsen?
– Jag har varit aktiv inom fredsrörelsen och Nätverket Ofog (som utförde aktionen mot försvaret i paraden förra året, reds anm) sa någonstans att om att man är fredsaktivist så har man de här och de här åsikterna och stödjer de här metoderna.
– Man måste vara noga att säga att det här är vår del av rörelsen, att påskriva människor åsikter är väldigt provocerande.

Vad tänker du om queerdiskussionen?
– Att det är konstigt att queeridentifierade beskrivs som något nytt. Mitt perspektiv är att de har varit en del av rörelsen hela tiden.
Har queer funnits vid sidan av HBT hela tiden?
– Personligen har jag haft svårt identifiera mig med H, B eller T. Jag var med i en queergrupp i samma veva som jag gick med i Pride. Jag ville fånga upp uttryck som inte stämde överens med H, B eller T. Min ambition inom Pride var att fånga upp närstående rörelser.
– Q fångar upp det som hamnar mitt i mellan men också dem som avviker från de normer som är vår huvudmotståndare. Jag tycker det är självklart att andra som inte passar in ska vara med i vår rörelse.

För dig Inkluderar Q alltså alla andra bokstäver?
– Ja, det inkluderar alla vars levnadssätt inte inkluderas av heteronormen.
– Kommer man in i rörelsen från Pride Househållet har det varit självklart, där finns seminarium för poly – finns så många beröringspunkter, det vore konstigt om inte de var med i festivalen.
Förut betydde det homosexuell, det betyder det inte längre alltså?
– Precis. Låter lite utslätat att det är alla andra, men jag menar alla som känner att heteronormen begränsar.

Hur påverkar det att vara en så hög politisk person att vara med i separatistiska sammanhang – parti kontra HBT-rörelsen?
– Nu är jag här som besökare och utställare. Jag har inga uppdrag inom Pride eller HBT-rörelsen. Det är tyvärr ovanligt att människor har en lika stark förankring inom partipolitiken som i en annan rörelse. Det är svårt för mig att veta vilka roll jag har när jag blir intervjuad. Och egentligen har jag semester den här veckan för att vara på Pride. Det finns en viss kluvenhet, att vara här som ett parti som jag tycker ska veta sin plats i festivalen.

– Jag vill inte att partier ska komma och säga så här bra är vi. När jag var Prideengagerad jobbade jag för att partierna skulle bidra till idédebatten, bjuda in till debatt, diskutera.

Tidigare i QX.se-serien om vart vi är på väg: