Birgitta Ohlsson deltog i torsdagens seminarium ”Förbjuden Pride – Vad händer i Östeuropa” tillsammans med Anastasia Smirnova från Russian LGBT Network och RFSLs ordförande Ulrika Westerlund.
Efter seminariet frågade vi EU-minstern hur hon ser på Prideparader som strategi i kampen för hbt-personers rättigheter?
– Jag ser Prideparader som ett lackmustest för frihet i Europa, som en väldigt bra värdemätare på hur långt ett land har kommit när det gäller frihet och mänskliga rättigheter. Det är själva värdegrunden, sedan kan det finnas situationer i ett speciellt land där det inte för kampen framåt just nu. Man måste lyssna in vad hbt-rörelsen säger lokalt väldigt noggrant. Ibland kan det vara ett möte med ungdomsaktivister som är det bästa, ibland kan det vara att skriva en debattartikel i ett lands tidning, ibland kan det vara att hitta olika strategier, men Prideparaderna är viktiga. I EU -länder i dag borde paraderna inte kunna stoppas överhuvudtaget eftersom det bryter mot yttrande- och mötesfriheten.
Men när det gäller den grundläggande frågan om hbt-personers mänskliga rättigheter, hur ska EU kunna påverka det?
– I de 27 länder som är medlemmar i Europeiska Unionen finns redan Lissabonfördraget, där Prideparader definitivt räknas in i de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna. Där måste vi ha ett system för att kunna straffa länder som inte följer detta. Som jag har sagt tidigare i EU skulle vi kunna ha en årlig granskning av mänskliga rättigheter. Där kan man, ”name and shame”, hänga ut de länder som inte lever upp till det, men också, ”name and fame”, lyfta fram de som har gjort något bra. Det är alltid några som har kämpat extra, och då ska de få beröm för det också. Men när länder begår grova brott mot mänskliga rättigheter, då tycker jag absolut man ska kunna införa sanktioner. Dra in jordbruksstöd och regionalstöd med mera, att hitta ett sanktionssystem om det upprepas.
Ohlsson säger att det med Ryssland blir svårare att påverka. Landet är medlem i samarbetsorganet Europarådet med 47 europeiska länder.
– Där har man rekommendationer man kan sätta till länder, men de följs inte speciellt mycket, så där har vi inte samma tuffa verktyg. Man kan också få böter, men det används inte särskilt mycket. Ibland betalar de böterna men ändrar sig ändå inte.
Ledare och högt uppsatta personer brukar gå i Prideparaderna, men hur ska man få fler av dem att delta?
– Det är viktigt att precis som många politiker och ledare självklart går i Prideparaden på lördag, uppmuntra att de också åker till andra länder. Där är det viktigt att vi som är extra engagerade i frågorna jobbar mera med nätverk, tipsar varandra och samarbetar mer med RFSL svarar EU-ministern som berättar att hon blivit inbjuden till Serbien nu i oktober på Belgrads Pride av Civil Rights Defender och hbt-aktivister.
– Europaparlamentet har en hbt-grupp som jobbar jättehårt, men bjud in oss också, det är få som nekar. Folk blir bara glada och stolta. Ofta innebär det dessutom en större säkerhet för en lokal Prideparad i ett utsatt land om det är en internationell politiker på plats eftersom det ser illa ut för landet om de råkar illa ut.
Vad är viktigast för EU att göra härnäst i detta arbete?
– Förutom den årliga granskningen av mänskliga rättigheter i EU där Prideparader är en tydlig del tror jag också på att alla länder i Europa bidrar till ett starkt internationellt tryck genom att fördöma Pridekritiska politiker, och att man är nationellt närvarande. Till sist tror jag på att ge stöd via bistånd till aktivister som vill förändra. Det tror jag är det tredje benet i vad EU kan göra.
Vid seminariet som arrangerades av HBT-Liberalerna berättade Anastasia Smirnova om hur ryska hbt-aktivister kämpar i motvind för att försöka få bort den negativa stämpeln av hbt-personer, framförallt att många fortfarande kopplar ihop homosexualitet och pedofili, liksom en lokal domstol som i Moskva beslutat att det i 100 år inte skall gå att ansöka om att genomföra en Prideparad.
Ulrika Westerlund pratade om RFSLs engagemang och deltagande i olika Prideparader i Östeuropa. Hon riktade även kritik mot svensk media för brist på förståelse när Sören Juvas, tidigare ordförande i RFSL, misshandlades i samband med Moldaviens Prideparad 2009. De kunde inte förstå varför han blev drabbad eftersom de utgick från hur Pride är här hemma.
Uppdaterad 2017-09-17
