Den 19 september är det Kyrkoval i Sverige. Andelen röstande är lågt, 2017 var det 19% och gången innan, 2013, 13%.
Valet handlar om att välja ledamöter till Kyrkomötet, Stiftsfullmäktige och Kyrkofullmäktige. Medan de två sistnämnda huvudskaligen handlar om lokala frågor är Kyrkomötet Svenska kyrkans högsta beslutande organ som bland annat tagit ställning för att definiera äktenskapet så att även samkönade par omfattas.
Det beslutet togs just vid Kyrkomötet i oktober 2009 efter en lång och stundtals hetsig diskussion, grundad i teologi, inom kyrkan.
Svenska kyrkan, liksom några andra kristna samfund i Sverige och Skandinavien, lät förstå att Paulus budskap om tro, hopp och kärlek, ”men störst av allt är kärleken” innebär att kärleksrelationer mellan personer av samma kön inte bara kan, utan även bör, välsignas av kyrkan.
Det bibliska budskapet väger helt enkelt tyngre än någon lag, bland många i vår tid helt orealistiska lagar, i Gamla Testamentets moseböcker.
I Finland sliter den lutherska kyrkan fortfarande med denna debatt, men efter senaste Kyrkomötet i Åbo där frågan än en gång togs upp och ärkebiskop Tapio Luoma uttalade en förhoppning om att det skall bli möjligt att viga samkönade par i framtiden, så togs ytterligare steg åt rätt håll.
Googlar man på ett annat väkänt bibliskt budskap, ”allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem”, så benämns det även som den ”gyllene regeln”.
En regel som i judiska Torha formuleras likartat: ”Det som är dig själv förhatligt, skall du inte göra mot din nästa. Detta är hela Torahn. Det övriga är förklaringar. Gå och läs!”. Och likaså i Islams heliga skrift Koranen: ” Ingen av er är i sanning en troende förrän han önskar detsamma för sin broder som han önskar för sig själv.”
Man behöver knappast vara troende för att förstå varför detta budskap är just en gyllene regel.
Men nu är det alltså Kyrkoval i den tidigare Statskyrkan och sekulära grupperingar känner sig manade att påverka den interna teologiska diskussionen.
Med stridsropet ”ta tillbaka kyrkan” har högerkonservativa med agendor om ”återvandring” av invandrade liksom att ta avstånd från hbtq-människor slagit på stora trumman.
Med hjälp av en präst (jo han är baserad i Göteborg, tidigare det mest konservativa stiftet) försöker ett av de mest högerextrema partierna som gång efter annan misslyckas i allmänna val att skaffa sig en politisk framgång genom att ta ett mandat till Kyrkomötet.
Det är så absurt att det nästan blir humor.
Det största av våra främlingsfientliga partier vill såklart också etablera sin framgång även inom religionens sfär.
Det första budskapet från Sverigdemokraterna i kyrkovalet är: ”Värna den lutherska läran” med tillägget att kyrkan skall vara öppen i mötet ”med främlingar” men lägger så till att den ”alltid skall utgå från klassisk kristen tro och inte tillfälliga politiska trender”.
Vad ”tillfälliga politiska trender” är kodord för vet vi alla.
I partiets längre skrivningar i valmanifestet sägs numera inget tydligt om hur de ser på kyrkans öppna syn på samkönade par och individer, eller på regnbågsfamiljer. Det i enlighet med partiets framgångsrika PR-strategi att inte stöta sig med ”vanliga” homosexuella och den överväldigande majoritet av det svenska folket som inte uppfattar samkönad kärlek som annat än just kärlek. Samtidigt balanserar de för att nå de konservativa som tror sig veta att Gud inte gillar annat än man+kvinna+två till tre barn-familjer:
De skriver i en längre utläggning av sitt kyrkopolitiska valmanifest att kyrkan skall motsätta sig månggifte (när ens föreslog Svenska kyrkan det?) ”och andra fortsatta försök att underminera familje- och äktenskapsbegreppet”. En minst sagt feg omskrivning av deras negativa syn på samkönad vigsel.
Även om Sverigedemokraterna numera inte behöver framgångar i Kyrkovalet för att få fram sina budskap, så satsar de stort. De vill använda folkkyrkan som politisk plattform för att driva på mot det som de själva kallar ”främmande”: dvs muslimer liksom katoliker, ortodoxa och judar.
Med tanke på de två högernationalistiska partiernas försök att kapa kyrkan är det inte helt förvånande att många homo-bisexuella och transpersoner, efter att på 80-talet med vrede lämnat, nu åter blir medlemmar för att kunna rösta på en av de nomineringsgrupper (i några fall detsamma som sekulära partier) som motar Olle i grind.
Lite absurt känns det för en utomstående att sekulära gör Svenska kyrkan till ett politiskt slagfält med det egentliga syftet att få genomslag utanför hennes portar. Men så länge färre än 20% av medlemmarna bryr sig om att rösta, har det öppnat för politiska kupper från mörkermännen.
Är du medlem i Svenska kyrkan, så ta del av den demokrati hon som folkkyrka erbjuder. Låt inte kuppmakare få möjlighet att ersätta teologi med främlingsfientlig ideologi.
