Under flera år har svenska hbtqi-organisationer kämpat för en ny könstillhörighetslag, som är den lag som reglerar ändring av juridiskt kön men också underlivskirurgi för transpersoner. Ett nytt lagförslag finns och väntar på att antas. Nuvarande lag från 1972 är ineffektiv och stjäl resurser från vården. För att ändra juridiskt kön idag krävs regelbunden kontakt med en könsdysforimottagning i minst två år. Personer som genomgått en könsdysforiutredning och redan påbörjat vård i form av hormonbehandling behöver därför besöka en läkare var tredje månad för att svara på frågan ”är du fortfarande säker på att du är trans?” tills den magiska tvåårsgränsen uppnåtts. Även om personen är 60 år gammal och har levt i enlighet med sin könsidentitet i 20 år. Eller om personen genomgått vård i andra länder än Sverige.
De som bestämmer om både juridiskt kön och underlivskirurgi idag är Socialstyrelsens Rättsliga Råd. Historiskt sett har de varit inkonsekventa i sina beslut, vilket skapar oro för alla som står i kö med ansökan. Dessutom förnekas unga denna möjlighet helt och hållet: du måste vara minst 18 år för att ändra juridiskt kön.
Enligt lagförslaget, som förhoppningsvis antas inom kort, ska ändring av juridiskt kön vara lika enkelt som ett namnbyte (vilket i ärlighetens namn inte var särskilt enkelt det heller förrän vi transaktivister pushade fram en bättre lag 2009). Du anmäler ditt juridiska kön till Skatteverket och 18-årsgränsen tas bort. Klart! Det vore en dröm för många transpersoner, där fel juridiskt kön ställer till det i vardagen. Behovet av underlivskirurgi hos vuxna personer ska inte längre avgöras genom några papper inskickade till Rättsliga Rådet, utan av de specialistläkare som utreder könsdysforin. Rimligt, inte sant? Personer under 18 år med fastställd könsdysfori kommer få vänta med underlivskirurgi, eller så ska ansökan göras till Rättsliga Rådet. Just detta är ännu oklart men min kvalificerade killgissning är att underlivskirurgi inte kommer att vara tillgängligt för någon under 18.
Självklart har förslaget om en enkel process för ändring av juridiskt kön fått ett antal cispersoner att gå i taket. Allt från orimliga konspirationsteorier om att 200 000 högavlönade cismän kommer ändra juridiskt kön bara för att förstöra lönestatistiken till tankar om att cismän kommer utnyttja detta för att få tillgång till kvinnoseparatistiska rum.
Rädslan för cismäns sexuella våld är berättigad, men att förvägra transpersoner bättre livsvillkor av oro för vad en gemensam fiende skulle kunna hitta på är inte lösningen. Var är alla cisfeminister som säger ”Vilken bra idé med den nya lagen! Här är tankar om hur vi gemensamt skyddar oss mot cismäns sexualiserade våld!”? Intresset för att ta reda på hur liknande lagändringar fungerat i andra länder verkar vara obefintligt (såvida det inte handlar om att dela TERF-sajter som sprider rena påhitt).
För det finns olika sätt att organisera omklädningsrum och skyddade boenden: det är något som vi transinkluderande feminister funderat en hel del på. Jag kan också berätta att mäns våld mot kvinnor inte kommer att osynliggöras bara för att några tusen transpersoner får möjlighet att enklare ändra juridiskt kön. Det är nämligen inte så som Sveriges statistik kring våld fungerar. Jag tycker att det borde finnas en vilja att ta reda på mer om detta och föra en gemensam kamp för alla kvinnor, cis som trans, men upplever ett enormt ointresse för transpersoners liv från vissa cisfeminister. ”Det är inte min fråga, jag bryr mig bara om (cis)kvinnor” har jag hört. Detta synsätt verkar vara skälet till att inte orka ta reda på hur allt kan fungera i praktiken utan enbart hemfalla åt transexkludering.
Och självklart lyfts det fram någon transkvinna, någonstans i världen, som begått övergrepp. Logiken är att om en enda transperson betett sig illa eller begått ett brott, då ska hela denna minoritetsgrupp förnekas rättigheter och trygghet. Kollektiv bestraffning helt enkelt.
Flera kritiker till lagen skriver att de inte vill se penisar i kvinnors omklädningsrum. Vad de missat är att transkvinnor inte behöver genomgå underlivskirurgi för att ändra juridiskt kön. Kroppar med det som medicinskt kan kallas penis (även om en person inte själv använder ordet om sin kropp) finns redan i kvinnors omklädningsrum, och har funnits i många år. Precis som att transmän byter om med cismän utan att ha genomgått underlivskirurgi. Men eftersom transfobin är ett ganska stort problem byter många transpersoner om bakom handdukar när vi står där mitt ibland er. Vi är inte så peppade på att visa våra normbrytande kroppar för ni verkar ha svårt att hantera det. (Och absolut, det finns också transpersoner är bekväma med sina kroppar, kirurgi eller ej.)
För övrigt kan cismän redan idag skaffa ett falskt ID-kort med juridiskt kön ”kvinna” om de vill ha tillgång till kvinnors rum. Det borde locka mer än att faktiskt ändra juridiskt kön på riktigt och tvingas leva ett liv där ens juridiska kön och könsidentitet inte stämmer överens. För det är nämligen skitjobbigt. Källa: väldigt många transpersoner som vill ha en ny könstillhörighetslag.
Uppdaterad 2021-08-27
