Är detta första gången du håller ett Pride-tal?
– Inte alls, det har blivit ganska många Pride-tal både i Sverige och utomlands genom åren, och i år har jag redan Pride-talat i Borås. Men det är första gången för Stockholm Pride som ju är Sveriges största, det känns som något alldeles extra. Stockholm Pride håller en internationell klass, det är ett av de bästa Pride-arrangemangen i världen.
Vad kommer du att ta upp i ditt tal?
– Ett Pride-tal ska ju dels sprida glädje, men samtidigt betona allvaret i den situation Sverige, EU och världen befinner sig i när det gäller livssituationen för hbtqi-personer. Jag kommer att ta upp hatet och våldet mot hbtqi-personer, som bara under de senaste veckorna orsakat mord, exempelvis i Spanien i samband med ett Pride-firande där.
Vilken är den viktigaste hbtqi-frågan just nu?
– Trots att det finns många viktiga frågor är ändå nummer ett att stoppa våldet och trakasserierna mot hbtqi-personer. Detta har redan tystat allt för många, och det finns många som tvingas dölja vilka de är. Det är helt oacceptabelt att vi låter detta fortgå.
Hbtqi-rättigheter hotas i flera EU-länder, bland annat i Polen och Ungern – vilka är dina förhoppningar att de ger vika för kraven från andra EU-länder?
– Just nu har vi ett tydligt momentum eftersom även EU-kommissionen har vaknat och nu med kraft markerar mot Polens och Ungerns hbtqi-fientliga politik. Så jag är fylld av förhoppning om att det faktiskt ska leda till en förändring. Men samtidigt är jag medveten om att motståndet kommer att bli starkt. Viktor Orbán har ingen skam i kroppen; han är en stolt rasist, homofob och antidemokrat. En väldigt svår motståndare, men det betyder ju inte att vi ska ge upp. Och det finns tyvärr en hel rad länder, även inom EU, där det finns liknande värdekonservativa nationalistiska rörelser. Exempelvis i Slovenien, Tjeckien, Rumänien, Kroatien och Bulgarien. Utvecklingen är oroväckande.
Kan det gå så långt som till uteslutning?
– Det går tyvärr inte att utesluta ett medlemsland rent tekniskt. Däremot kan EU i praktiken utesluta ett land från inflytande genom att ta ifrån dem deras rösträtt och hålla inne EU-medel. Alla som arbetar för hbtqi-rättigheter i dessa länder säger med tydlig och gemensam röst: Frys pengarna! Se till att de inte får era skattebetalares pengar till att bedriva denna hbtqi-fientliga politik.
Finns det något reellt hot mot hbtqi-rättigheter även här i Sverige?
– Inte akut just nu, men vi ska inte tro att svenskarna är massvaccinerade mot värdekonservativ nationalistisk politik.
En del hävdar att Pride har spelat ut sin roll, i alla fall i Sverige, håller du med?
– Definitivt inte! Jag är så förbannat trött på den dumma idén. Så länge en enda människa blir misshandlad för den är en hbtqi-person, så är det en för mycket. Tyvärr har vi ju sett en ökning av hatbrotten på sistone, inte minst på nätet. Så Pride behövs självklart!
Vissa tycker att det även borde anordnas hetero-festivaler – är det en bra idé?
– Vi har ju en ständigt pågående heteronormativa festivaler 365 dagar om året, se dem råder det ingen brist på. Såna har vi så det räcker och blir över!
Vilket var det första Pride-firandet du deltog i?
– Jag är lite osäker, men det var i alla fall på 90-talet efter att jag flyttade till Stockholm ’92. Europride 1998, som nog var ett av de första, kommer jag ihåg mycket väl. Det var en fantastisk upplevelse som jag levde på länge!
Något Pride-minne som sticker ut?
– Ett speciellt minne är från World Pride i Madrid 2017 där jag träffade flera spanska ministrar för att diskutera hbtqi-rättigheter. Vi bestämde även att vi tillsammans skulle gå längst fram i Pride-paraden. Mötena gick ganska bra, men trots att tre ministrar lovade att de skulle gå i paraden så blev alla mystiskt sjuka dagen innan, så jag fick gå själv. Jag var också den enda politikern på ministernivå från hela EU. På svenska ambassaden var de inte alls förvånade; katolska kyrkan har fortfarande väldigt stort inflytande i Spanien.
Berätta om något lite festligare Pride-minne!
– Jag kommer ihåg en av schlagerkvällarna i Tanto, då bland annat Arja Saijonmaa deltog, som var helt fantastisk! Alla sjöng och dansade, det var en otrolig stämning! En försmak av himmelriket, ha ha. Jag har också haft många fantastiska möten när jag har gått omkring på Pride-områdena; människor som delat med sig av sina livsöden. Inte minst personer från små orter runtom i Sverige som åker till Stockholm Pride för att vara en del av den stora gemenskapen där. Dessa har påverkat mig mycket både som politiker och medmänniska.
Ditt sämsta Pride.minne?
– Det är väl alla gånger det har stått nazister längs paraden och skrikit en massa hemska saker. Jag minns också när jag besökte Belgrad Pride för några år sedan, där vi som gick i paraden blev bespottade att tanter och farbröder som stod och tittade på, trots att det fanns massor av poliser och militärer på plats för att skydda oss. Det var en nyttig erfarenhet att i alla fall lite smaka på den utsatthet som serbiska, och många andra hbtqi-personer utsätts för varje dag. Både den gången och alla andra gånger jag går i Pride-parader så går jag för alla dem som själva inte kan.
Ses vi i Stockholm Prides parad nästa år när det förhoppningsvis åter blir en fysisk sådan?
– Tveklöst, ha ha!
Årets invigningstal hålls torsdag 5 augusti kl 18 på Södra teatern, precis före den stora schlagerkvällen sätter igång. Visas även på storbildsskärm på Mosebacketerrassen och streamas i Stockholm Prides kanaler.
Programmet för Stockholm Pride hittar du i QX QueerMap och på Stockholmpride.org
